Är det så att vissa människor blir framstående inte för att de är genetiskt hemskt speciella utan för att de jobbar hårdare än andra? Men är det då sant att säga att varje människa är sin egen lyckas smed?
I'm not saying there's no such thing as genius. But if you're trying to choose between two theories and one gives you an excuse for being lazy, the other one is probably right.
Men vad ska man då göra för att bli en sådan exceptionell individ? Författaren till artikeln jag citerat. Svarar kort:
"work on hard problems." And you can start today. I wish I'd grasped that in high school.
Sixteen year olds aren't supposed to write novels. So if you try, anything you achieve is on the plus side of the ledger; if you fail utterly, you're doing no worse than expectations.
Men hur kommer man dit? Genom att hitta sin nyfikenhet och passion för något. Vad tycker du bäst om att göra?
Do you think Shakespeare was gritting his teeth and diligently trying to write Great Literature? Of course not. He was having fun. That's why he's so good.
Jag tror jag måste instämma, det enda man kan jobba verkligt hårt med, är något man verkligen gillar. Så ni som är några år yngre än jag, vad säger ni om dessa råd? Kan de alls vara till någon nytta?
Kommentarer (12)
.ex. skylla på en irriterande lärare som ursäkt för att inte lära sig ett visst ämne. Jag menar att t.ex. en uga-buga flicka i Banglabush kan vara hur arbetsam, motiverad och talangfull som helst utan och kanske ändå tvingas leva i misär och aldrig lära sig läsa eller skriva. Här i Finland har nog 99% av befolkningen alla förutsättningar att göra och bli nästan vad som helst.
Personligen tycker jag det verkar vara ett gott råd. Man lärde sig inte så mycket i gymnasiet tycker jag :) Visst var det nödvändigt, men inte var det optimalt.
Sedan kan man gärna bli intresserad av nåt i skolan men skolan sveper bara hastigt över en massa saker, så det är viktigt att kunna fördjupa sig i något på egen hand och med kompisar.
Jag tror det viktiga att förstå är att man redan lever ett fullständigt liv, och att man inte ska vänta "tills man är vuxen" med att ha drömmar och göra saker man är intresserad av.
Det skulle ha varit bra att om jag redan som 15-16 åring skulle ha börjat inse att jag inte var meningen att jag skulle passa in, utan att jag var tänkt att ändra på saker, och sedan börja se vilka små steg jag kan ta.
Vad svarade du på "vill du gifta dig med mig"?
jag måste erkænna linus, att i stundens hetta, nær jag skrev texten alltså, blev jag så upphetsad av skrivandet att "vill di gifta dig med mig" inte riktigt, kanske, møjligtvis inte var helt fullt ut sanningsenligt. *CHOCKAD* fniss. eller så hørde jag det i mitt huvud, ja, så måste det nog vara. :P
tack dankku, du har alltid tro på mig. :P
och det ær en sjælvklarhet linda att jag bjuder dig på blomkålssoppa nær jag væl ær hemma i det lovade landet igen.
och veronica, ja, det vore ju nog klockrent att skriva en bok, men återigen vet jag inte. det ær rætt krævande.
Skriv en kommentar