Tisdag 3 november 2026Tis 3 nov·Namnsdag: Namn: Erland·23:e söndagen efter pingst23:e sönd. e. pingst: ”Förlåt varandra”
Mickelsson.net Goda nyheter sedan 2002

Vad göra av sina gymnasieår

Jag har varken blivit tillräckligt gammal eller framstående för att folk skulle fråga mig om tips för hur de ska komma lika långt. Däremot har andra blivit frågade det. Jag hittade dessa tankeprovocerande rader: I suspect if you had the sixteen year old Shakespeare or Einstein in school with you, they'd seem impressive, but not totally unlike your other friends. Which is an uncomfortable thought. If they were just like us, then they had to work very hard to do what they did. And that's one reason we like to believe in genius. It gives us an excuse for being lazy

Är det så att vissa människor blir framstående inte för att de är genetiskt hemskt speciella utan för att de jobbar hårdare än andra? Men är det då sant att säga att varje människa är sin egen lyckas smed?

I'm not saying there's no such thing as genius. But if you're trying to choose between two theories and one gives you an excuse for being lazy, the other one is probably right.

Men vad ska man då göra för att bli en sådan exceptionell individ? Författaren till artikeln jag citerat. Svarar kort:
"work on hard problems." And you can start today. I wish I'd grasped that in high school.
Sixteen year olds aren't supposed to write novels. So if you try, anything you achieve is on the plus side of the ledger; if you fail utterly, you're doing no worse than expectations.

Men hur kommer man dit? Genom att hitta sin nyfikenhet och passion för något. Vad tycker du bäst om att göra?
Do you think Shakespeare was gritting his teeth and diligently trying to write Great Literature? Of course not. He was having fun. That's why he's so good.

Jag tror jag måste instämma, det enda man kan jobba verkligt hårt med, är något man verkligen gillar. Så ni som är några år yngre än jag, vad säger ni om dessa råd? Kan de alls vara till någon nytta?

Spara som PDFDölj/Ändra

Kommentarer (12)

C
Caco
Jag håller med om att man inte kan lyckas utan hårt arbete. Sedan gäller det ju att jobba hårt på just det man har talang för, annars är svetten åtminstone delvis förgäves. Vanligen gillar man även att syssla med det man har talang för eftersom man lyckas med det. En tredje faktor som man dock även måste beakta är yttre faktorer som man inte själv kan påverka. Jag tänker INTE på att t
.ex. skylla på en irriterande lärare som ursäkt för att inte lära sig ett visst ämne. Jag menar att t.ex. en uga-buga flicka i Banglabush kan vara hur arbetsam, motiverad och talangfull som helst utan och kanske ändå tvingas leva i misär och aldrig lära sig läsa eller skriva. Här i Finland har nog 99% av befolkningen alla förutsättningar att göra och bli nästan vad som helst.
L
linus
Sant! Ädla träd tar lång tid att växa. Man skall inte förvänta sig att något bestånde kommer utan smärta, tårar och lång förberedelse. :)
O
Oskar
Intressant att vi kom till att tårar var nödvändiga, med tanke på att idén var just den att man måste njuta av det man gör för att bli riktigt bra på det.
O
Oskar
Den ursprungliga artikeln föreslår att man använder sin high-school tid så att man betraktar skolgången som ett dagsjobb. D.v.s. något man gör för att betala räkningarna men inte egentligen är intresserad av, t.ex. jobba på McDonalds. Med den inställningen menar författaren att det är lättare att få bra vitsord, för man blir inte lika lätt knäckt av att något är korkat och dessutom har man tid att bli bra på det man verkligen "brinner för".

Personligen tycker jag det verkar vara ett gott råd. Man lärde sig inte så mycket i gymnasiet tycker jag :) Visst var det nödvändigt, men inte var det optimalt.
M
Manda
Helt smarta poänger här nedan, men själv är jag kanske lite skeptisk till idén att betrakta skolan som ett dagsjobb som man egentligen inte är intresserad av. Detta av den enkla orsaken att man då inte ens FÖRSÖKER bli intresserad av det man håller på med, och jag tror att inställning nog har åtmistone en del att göra med om man gillar något. Det är ju inte så att man från födseln gillar vissa och ogillar andra saker/ämnen, utan det kan förändras då man ger det en chans. Fast talangerna ändras ju inte direkt förstås. Men hur som helst: jag tycker att man skall vara öppen för mycket och testa på olika saker även om man inte VET att man är intresserad av det på förhand.
O
Oskar
Jag tror att det mest är frågan om synsätt. Den viktiga skillnaden är mellan: "Jag är gymnasielev" och "Jag är musiker och går i gymnasiet". Att man ser på skolan som ett dagsjobb betyder inte att man inte skulle vara intresserad av det, utan mer att man inte ser skolan som sin identitet, som sitt liv, utan bara som ditt dagsjobb.

Sedan kan man gärna bli intresserad av nåt i skolan men skolan sveper bara hastigt över en massa saker, så det är viktigt att kunna fördjupa sig i något på egen hand och med kompisar.

Jag tror det viktiga att förstå är att man redan lever ett fullständigt liv, och att man inte ska vänta "tills man är vuxen" med att ha drömmar och göra saker man är intresserad av.

Det skulle ha varit bra att om jag redan som 15-16 åring skulle ha börjat inse att jag inte var meningen att jag skulle passa in, utan att jag var tänkt att ändra på saker, och sedan börja se vilka små steg jag kan ta.
L
linus
:D HaHAHAH Du skriver så bra att jag börjar inbilla mig att blomkål inte är från underjorden!

Vad svarade du på "vill du gifta dig med mig"?
D
Dankku
alldeles lysande! jag visste att det skulle bli det. you rule little brother ;)
L
Linda Li
Haha :D du e nog bra härlig Cicka! Och dina texter e alltid lika mysiga och guldkantande :) nog bjuder du väl på blomkålssoppa väl hemma i Finland igen...?
V
Veronica
Trodde vägen till MANNENS hjärta var via magen. Det går nog säket oftare så än som i ovannämnda fall...hmmm. Men Cicka, skriv en bok, vetja!
C
Christian
fniss, ja, hær regnar det också komplimanger. :P
jag måste erkænna linus, att i stundens hetta, nær jag skrev texten alltså, blev jag så upphetsad av skrivandet att "vill di gifta dig med mig" inte riktigt, kanske, møjligtvis inte var helt fullt ut sanningsenligt. *CHOCKAD* fniss. eller så hørde jag det i mitt huvud, ja, så måste det nog vara. :P
tack dankku, du har alltid tro på mig. :P
och det ær en sjælvklarhet linda att jag bjuder dig på blomkålssoppa nær jag væl ær hemma i det lovade landet igen.
och veronica, ja, det vore ju nog klockrent att skriva en bok, men återigen vet jag inte. det ær rætt krævande.
C
Cizi
Låter hur härligt som helst! :) ..om alla män vore såna.. *fniss*

Skriv en kommentar

Kommentarer publiceras direkt.