Varför mår våra ungdomar dåligt?
Jag tror att vi alla får ställa oss denna fråga, varför våra ungdomar mår så dåligt? I min tjänst och i mitt arbete samt i mitt privatliv möter jag många ungdomar och jag kan gång efter gång konstatera att saker och ting har ändrats drastiskt sedan jag var i mina ungdomsår. Jag är rätt säker på att mobiltelefonerna och internet har mycket att göra med ungdomarnas tillstånd idag. Då jag var ung så tillbringade man mera tid utomhus än vad ungdomarna gör idag. Idag präglas ungdomarnas liv av Facebook och andra medier på internet och i stället för att träffa kompisarna någonstans så sköter man snacket genom mobiltelefonerna. Detta gör också att den sociala biten i ungdomarnas liv lider i och med att det blir mycket mindre ansiktskontakter där kroppsspråk och ansiktsuttryck har en stor positiv betydelse. Självklart kan man känna av varandra på rösten men våra ungdomar döljer sina djupaste känslor mer än någonsin idag vilket gör att de går och bär på tunga bördor. Trots att vi har internet och telefoner i mängd och massor så får våra ungdomar inte den spontana kontakt med varandra som behövs för oss människor för att överleva. Vi blev inte skapta med en bärbar dator i ena handen och en mobiltelefon i den andra handen.
I och med internet har världen blivit mindre och kommit närmare inpå våra liv. Vi lever i en fallen värld som är fylld av ondska, tragedi och sorg. Det är lätt att läsa sig blind på dåliga nyheter och till största delen innehåller våra nyheter idag tragedi och olycka. Världen ställer även större krav än någonsin på våra ungdomar och speciellt flickor i tonåren har ett stort behov att vara och visa sig äldre än de är. Detta leder till att de inte längre är barn så länge de borde vara barn och att den vuxna livsstilen kommer in i deras liv i ett alltför tidigt skede. Under min ungdomstid var det få ungdomar som var självdestruktiva, idag kan man nästan kalla det vardagsmat.
Även alkohol och droger är tillgängliga för våra ungdomar på ett helt annat sätt än då jag var ung. Då var det inte vanligt att man under sina ungdomsår använde narkotika utan alkoholen hade en större roll. Det var även strängare med alkoholbruket bland oss ungdomar men idag ser man mellan fingrarna då det gäller alkoholbruket och anser att det är okej så länge man inte börjar knarka. Detta har gjort att det är tråkigt och inte längre spännande att supa sig full och som ungdom vill man prova gränserna. Hur många ungdomar har inte i vårt land gått en för tidig död till mötes på grund av dagens alla möjliga droger som finns på våra gator och torg?
Jag tror att vi snabbt kan se varför våra ungdomar mår så dåligt idag men som vuxna bör vi ställa oss frågan; Vad kan vi göra för att hjälpa våra ungdomar idag? Först och främst ligger ett stort ansvar hos föräldrarna och jag anser att det är dags att börja sätta gränser. Vi måste sluta tolerera saker och ting bara för att "alla andra får göra så". Vi måste på något sätt se till att våra barn får vara barn så länge de behöver vara barn och att vi inte för tidigt stöder dem till att bli vuxna. Om jag kunde, skulle jag gärna gå tillbaka i tiden för att förlänga mina barnaår. Jag tror att ju längre vi är barn och ju längre vi lever som barn, dess starkare och stadigare blir vår grund vi står på.
Vi lever i ett avkristnat och sekulariserat samhälle där vi tror att vi inte behöver någon Gud. Gud har skapat oss alla till unika skapelser efter Hans avbild och vi behöver egentligen inte göra något för att bli mer värdefulla. Vi måste låta våra ungdomar få veta att de är värdefulla och att det verkligen finns någon som älskar dem. Vad vi behöver idag är en väckelse bland våra ungdomar. Det finns underbara församlingar med verksamhetsformer grundade på den kristna tron, tron på Jesus Kristus. Sedan jag blev frälst och kom till tro och började följa Jesus har jag känt mig som en ungdom.
Vi får försöka hjälpas åt att som en kristen nation ta vara på det arv vi har och framför allt se till att våra barn och ungdomar får en insikt i det kristna livet som är evigt. Den dag vi överlåter våra liv i Jesu händer så tar han även våra bördor på sig. Tänk om jag skulle ha fått lämna lasset vid korsets fot då jag var ung. Därför vill jag uppmuntra alla ungdomar att tro på Gud och uppmuntra Er föräldrar att stöda Era barn och ungdomar i att hitta sina identiteter i Kristus. I Guds rike finns ingen rädsla, ingen ångest utan den frid som Jesus lämnade efter sig till oss alla som tror på Honom. Det handlar om att leva i en personlig relation med Gud genom Jesus Kristus och denna relation förvandlar människoliv.
Kommentarer (2)
Föräldrarna måste ta det ansvar som bara de kan ta. Det är roligt att höra att allt fler föräldrar i min ålder prioriterar familjen framom karriären och ett liv i lyx. Men samtidigt växer antalet barn som sitter alltför mycket med sina datorer. Jag tror det är väldigt viktigt att barn och ungdomar får vara med i familjens vardagliga sysslor. De måste få känna att de är betydelsefulla och att de kan bidra till familjens välmående och ett en fungerande hemmiljö.
Jepp, vi tror att vi inte behöver någon Gud. Samtidigt hungrar vi efter den kärlek och bekräftelse som bara Han kan ge. Det kommer till uttryck i all sexfixering som finns och som på något sätt reducerar oss till djur bundna av vår drift. Men ungdomarna uppmuntras inte att fundera på Gud och andliga saker, att bejaka det största behovet de har, det andliga.
Skriv en kommentar