Gud befallde israeliterna att vart sjunde år ha både ett sabbatsår (3 Mos 25:3-4) samt ett friår (5 Mos 15:1-15). Under sabbatsåret skulle åkern läggas i träda och under friåret skulle alla skulder efterskänkas.
Den mest exakta profetian i Gamla Testamentet om tidpunkten för Jesu död återfinns i Daniels bok i det nionde kapitlet. Här talas om en period på 70 veckor (Dan 9:24-27). Här betyder en vecka inte 7 dagar utan 7 år.
Efter att ordet om att Jerusalem åter skulle byggas upp utgick, skulle det gå 7 + 62 perioder på 7 år eller totalt 483 år. Därefter skulle en smord dö för mänsklighetens synd.
När det i Apostlagärningarna står att Paulus bevisade att Jesus är Messias så var det troligen Daniels bok han använde sig av (Apg 18:28).
Den persiske kungen Artasastas (Neh 2:1) gav år 454 f.Kr. ett påbud om att Jerusalem skulle återuppbyggas. Räknar vi därifrån fram 483 år så hamnar vi omkring år 30 e.Kr. då när Jesus dog korsdöden.
Kvar finns enligt Daniels profetia ännu en sista period på 7 år. Enligt en teori så handlar Uppenbarelseboken om just denna period på 7 år (kap 4-19).
Jag har märkt att mitt liv också tycks bestå av perioder på sju år. Har någon annan samma erfarenhet?
Kommentarer (10)
Förödaren i Daniels bok (Dan 9:27) kunde syfta på vilddjuret i Uppenbarelseboken (Upp 13).
Men visst, det finns olika teorier om Uppenbarelseboken.
Min är att bibelns sista bok från kapitel 4 handlar om judarna och en tid framför oss då fokus på nytt återgått till judarna, och hemligheten, församlingens tidsålder (kap 2-3), är slut. Den som lever får se.
Tack Kaj för att du poängterade saken!
Skriv en kommentar