- Det här är den största Action-konferensen hittils sade Johan Forsbäck, som också invigde happeningen med temat andra.
Temat handlat om att bli så fylld med Guds kärlek att man kan sätta andra före. Som förebild använde Johan en historia om ett gäng med frälsningsarmé-soldater som i sjönöd överlät sina flytvästar till andra. "För jag kommer möta en bättre död än du", sade en av de unga soldaterna till en av de nödställda som vägrade ta emot hennes flytväst.
Största delen av kvällen bestod av lovsång med ett enormt mekaniskt tryck från högtalarna och spännande ljuseffekter.
Filadelfiakyrkan var mysigare än på länge. Med lampor, graffitti, dekorationer, mm, såg kyrkan ut som om den redan förnyats.
- Det är Ruudolfs artistvän som sprayat väggarna, är de inte fina, sade Kenneth Grönroos.
Action-mötena fortsätter på lördagen klockan 10.
Kommentarer (22)
frisk luft en liten stund så orkar man igen..
Jag kan förstå den som säger sig bli melankolisk av att vara på konferans..
vi upplever folksamlingar på så olika sätt..
att under några intensiva dygn vara tillsammans med så många andra människor kan lätt skapa en känsla av att man är omgiven av massa människor.. men " att ingen ändå ser mig"..
därför tror jag det är viktigt att man istället för att hälsa på så många nya människor som möjligt... istället tar sig tid för att lära känna en eller två riktigt bra...
det anser jag f.ö i allmänhet också.. vi skall bygga personliga relationer...
Tack för årets konferans.. ni gjorde alla ett super bra jobb och jag uppskattar fila församlingens visade engagemang och brinnande hjärta för den unga generationen.
P.s jag skall försöka fixa ett bildreportage åt er från YOUTH 07 i Uppsala 31.10-4.11 :P
– Oro
– Nedstämdhet/melankoli
– Trötthet
– Spända muskler
– Snabba och ovälkomna humörsvängningar, vanligtvis till det sämre
– Jag har inga bevis, men jag tror att mitt blodtryck skjuter i höjden redan andra dagen
– Jag får svårt att koncentrera mig
– Svårigheter att sova
– Känsla av isolering
Jag är omgiven av trevliga kristna människor, men min kropp förstår inte det och reagerar som om jag vore omgiven av hungriga vargar.
Det handlar bara om stress.
Dock håller jag med om att konferensliv är tungt. Detta action var antagligen mitt livs första konferens då jag sov bara fullånga nätter.
Men tröttheten infann sig likväl i tilltagande grad. Härav drog jag slutsatsen att det nog är myckenheten i sinnesintrycken, och för min egen del speciellt det aldrig sinande oljudet, som gör en trött. Här är därför min konferens survival list:
1. Tag en paus varje dag, helst ensam, helst ute eller nånstans i tystnad. En lugn diskussion med endast en kamrat kan också fungera som timeout.
2. Satsa på sömn. Övernattningen på konferenser sker ofta i klassrum på golv. För under 50 € får man en riktigt bra uppblåsbar resesäng och tillsamman med egen dyna vaknar du lika spänstig som hemma. Om du som jag gillar att vaka ibland, spara det till sista kvällen.
3.Undvik prestationsångest:
-jag måste hinna träffa alla. -Nej, det blir bättre för dig och Gud kan använda dig mer om du ger hela din uppmärksamhet åt några.
-Jag måste få mycket av Gud, detta möte är min sista chans!
Den som ger han får heter det och det stämmer absolut i gällande Guds beröring coh välsignelser. Att gå ut från ett möte och tala med nån på läktarn kan vara en strålande idé, för på läktaren finns nästan alltid de största behoven, medan det är de på först raden som går oftast går fram till förbön. Men viktigast av allt, Gud älskade oss medan vi ännu var syndare. Punkt! ingenting du gör förändrar det, försök inte prestera andligen, Gud har lovat ge dig den kraft du behöver!
Om du inte upplever att din ända längtan är att tjäna Gud som man sjunger i lovsången, var ärlig, viska hellre "hjälp mig syndare" än spela med. Tänk på farisen i templet luk 18:10
Efter att gång på gång ha blivit besviken på min egen förmåga att uppehålla en relation med gud så har ja nästan slutat försöka, nån liten lovsång kan man väl ibland sjunga med i fortfarande...
Att ja känner mig melankolisk, deppad, gammal, ensam och apatisk när ja e på konferens e inget ovanligt, vet inte riktigt varför, de e väl gammal besvikelse som gör sig påminnd...
sömnbristen är ju också en stor bov, hårda och kalla golv i kobination med sovsäck och tunnt ligg-underlag, totala mängden sömn under action för min var väl ca 10 h...
ju äldre jag blir destu mer inser jag vilken fördel de skulle vara att ha människor omkring mig som kännde mig när jag var ung...
jag vet vad jag har, man jag vet inte vad jag får, därför håller jag kvar vid det gamla...
// anonym
Annars så vill jag tacka Actions arrangörer för en underbar helg! Jag har aldrig besökt Action förr, men min första gång var super! :) och lycka till med renoveringen!
Årena som gått är inte bortkastade! Jag vågar säga att det finns saker i dig som Herren jobbat med och Han KAN använda den Han VILL använda! Orden i en sång lyder så här: "If you can use anything Lord, you can use me." Den Han använder är den som Han har slipat till en ädelsten. Den som insett att hon inte kan något i sin egen kraft.
Vi behöver UTHÅLLIGHET i processen. Under dess gång kan vi många gånger stirra oss blinda på våra fall. Därför är det så bra att ha en själavårdare som ser vad som pågår inom en. Som ser saker "utifrån". Som kan se varför vi gång efter gång faller. Har du inte en själavårdare så försök skaffa en! Denne kan be för dig när du inte själv orkar be och kan tro när du inte själv orkar tro.
Bibelns Jakob stred med en ängel och ville inte låta denne gå innan han blivit välsignad. Även du kan be: "Herre, jag nöjer mig inte med mindre än att du välsignar mig!" Herren ser till hjärtats bön och Han kommer att svara dig!
Och Jocke, din survival list hade substans - verkligen. Sen måste jag också påpeka att ja ... Jocke du börjar vara i den åldern ... då man inte orkar lika mycket som förut! :) Ha, så fick jag det sagt! Nja, men jo, det var väldigt viktigt det där du skrev om time out, man ska kunna känna att man kan ta de där breakarna emellanåt, då man kan vara för sig själv, eller hitta någon annan människa som man kan snacka med i LUGN OCH RO - tycker själv det är bland det skönaste på sådana här helger att hitta någon annan som också känner sig trött och så får man sitta där och prata om dittan och dattan - och ofta kan det bli ganska djupa och givande diskussioner, för på sådana här tillställningar så är man nog bara mer öppen, för det mesta. Sedan är det härligt att få vara med på tillställningarna med massor av människor med mycket som händer på en massa olika plan - men man behöver den där brejken.
Var bara med på action på fre kväll med Hillsong och så lö morgon - men det var väldigt häftigt att se kyrkan så fullpackad av ungdomar! Fila framstod som väldigt attitude på något sätt och det var kul... :)
kända människor omkring dig, som kände dig när du var ung. När människor gifter sig och får familj, blir det lätt så att vänner skiljs åt och går åt sina egna håll, det är normalt och behöver inte betyda att de som vänner har svikit eller glömt dig. De är bara så, tyvärr. Man t.ex. flyttar till olika städer och får längre avstånd från varandra. Många människor är så upptagna med sin familj, släkt, arbete, församling, studerande, hobbier mm. så det bara lämnar med att ta kontakt. Men gamla goda minnen lever länge, de glöms aldrig. Goda vänner hålls som vänner hela livet, fast man skulle ha långt avstånd. Jag förstår hur du känner det, jag har själv tänkt så ibland. Någon måste ändå alltid vara aktiv först, kanske dina vänner tänker lika som du, men törs inte ta kontakt. Man tänker lätt, att nå inte vill de ändå träffa mig. Själv tog jag kontakt med en barndoms komppis i somras som jag inte har, sett sen lågstadie tiden, och hon blev hur glad som hälst. Det gäller bara att vinna rädslan. Jag föreslår att du modigt tror på dig själv och tar i telefon, eller skriver e-post, blev eller kort. Om vännen inte bryr sig, då är det ingen riktigt vän. Du har ändå gjort ditt och artigt tagit kontakt. Lycka till!
Jag håller med dig , Fill yo , äiti / mamma , det händer att vänner skiljs men det är inte av sin elakhet som de tappar kontakten!! Inte alls ! Jag håller med att de bara inte har tid . Visst känns det sorligt när banden bryts men man skall bara våga ta första steget mot att börja ha kontakt igen ! Man förlorar ingenting -men kan vinna massor !
Jag brukar alltid försöka kolla med predikanten, om det är möjligt, vad temat för mötet kommer att vara. Och sedan utforma lovsången efter det.
Jag tror nog att Gud blir glad när vi lovar honom, oavsett vilka ord vi använder, men om de inte kommer från hjärtat vet Han ju det. Därför tycker jag det är okej om man väljer att byta ut ord eller låta bli att sjunga när det kommer en textrad man inte känner att man kan "mena".
Jag tror att lovsången finns där, till stor del, för att vi ska komma med rätt attityd till Guds ord. Det är precis som när vi ber Fader Vår, där vi först minns att Gud är viktigast och ska minnas betydelsen i hans namn, och när vi tänker på det första Budordet...kom ihåg att det inte finns några andra gudar värda att tillbe innan du tar tag i vad Gud verkligen vill säga.
vet inte om jag får fram det jag försöker säga...?
jag tror också det är viktigt att inte bara ta massa nya, okända, sånger, eller sånger som man tycker är roliga, eller sånger man själv berörs mest av just för stunden. Som lovsångsledare tror jag inte det är tänkt att man ska främst tänka på sina egna behov. Man är i tjänst, och måste minnas att församlingen förlitar sig på ens ledning i sången. Visst får man själv också tillbe i lovsången, när man leder lovsång, men man behöver tänka på människorna i salen, och vilka behov och vilken längtan de bär på.
Som lovsångsledare kan man ju tillbe när som helst, hemma, i sin egen längtan och sjunga sin favoritsång hundra gånger om man vill. Men när man leder lovsång, får man inte bara tänka på sig själv.
det är viktigt att det finns en mångfald och variation i lovsångsutbudet, men ibland kan en riktigt gammal och kanske "uttjatad" (ibland för lovsångsteamet, mest) sång vara den rätta för ett visst tillfälle.
Men jag efterlyser mer nya, egna, sånger. Ibland hittar man ingen sång som passar. Och jag skulle vilja uppmuntra alla som har gåvan att skriva, att skriva sin egen lovsång. Fyll den med din egen längtan och våga använda dina egna ord.
Och den sång du skriver kanske representerar en längtan i din församling eller i din bönegrupp, var inte rädd för att använda den tillsammans med andra.
Davids sånger i psaltaren skrevs också en gång, och han var en helt vanlig herdepojke från början. Så fram med talangerna. skrivskrivskriv.
Skriv en kommentar