Det är faktiskt sant: Sparken lever vidare

I Smedsby (uttalas smessby) i Korsholm har man tyvärr inte kunnat använda en sparkstötting på säkert 15 år för där sandas det så fort det blir lite sparkföre. =(

Men jag minns hur roligt det var att sparka till skolan då vi satte ihop allas sparkstöttingar till ett tåg och åkte ner för backarna. *nostalgisk*

kan inte låta bli att tänka tillbaka i tiden när man åkte sparkstötting. Det var ju helt superkul som barn! I jeppis kunde man ju "sparka" så gott som var som helst.

I Nykabi Jeppis är ju faktiskt gatorna VITA på vintern! Ganska halt är det med bil fick jag lov att märka, men perfekt för t ex sparkis då.

Nyss hemkommen från en tur till brevlådan en kilometer hemifrån (ja, färden gick naturligtvis med sparkstötting) kan jag varmt rekommendera detta fantastiska vinterfordon!

Emedan jag tydligen på något sätt tycks ha blivit intrasslad i den här artikeln också, kan jag väl härmed avslöja att man ingalunda behöver emigrera till Bortre Pampas (eller motsvarande plats) för att kunna åka sparkstöttning. Till och med på så sydliga breddgrader som i Sibbo är det nämligen förhållandevis ofta möjligt att begagna sig av detta eminenta fordon. Till exempel brukar jag ibland i fall av lämpligt vinterföre forsla mitt myckna bagage till busshållplatsen medelst sparkstötting, om familjens arbetsnarkomaner till automobilinnehavare icke råkar vara på plats.

Ja, men så är ju också Sibbo "Nya Pampas".

Sibbo har faktiskt det mesta när det gäller vinterskoj, ni har väl varit i Talmabacken?

Ha, haaaa, ha, haaaa! Det hände sig att jag sparkandes med en stor härlig sparkstötting på Jakobstads vita, glänsande gator, tänkte på just det här med att Helsingforsbor säkert tycker att dessa färdmedel hör till gångna tider. Därtill: funderade på att skriva ett inlägg om det här till Mickelsson. :)

I Sibbo kan man inte åka sparkstötting för här älskar kommungubbarna att sanda vägarna.

Arrgghh!

Hördu Magnus, idag följde jag faktiskt efter sparkstötting-spår i en backe!
Så man kan visst sparka i sibbo..

Jag är mycket glad att det finns sådana kommungubbar i Sibbo som sandar. Jag cyklade nämligen till kyrkan till kl. 10 i söndags. Då hade kommungubbarna inte sandat. Fastän jag har vinterringar, behövdes det säkert legionvis av änglar för att ta mig helskinnad till kyrkan och tillbaka hem trots att jag säkert ledde halva sträckan. Jag har faktiskt tackat Gud för den person som brukar sköta vägarna vid Nickby gård 2. Det är bra att någon tänker också på mig som oftast cyklar.

Men Paula, köp en sparkstötting! =) Det är kul! Man hinner nog cykla på sommaren. Du borde testa! =D

Magnus, jag har nog en sparkstötting, men man kan inte garantera att man hinner med morgonbussen om man använder spark och föret inte är tillräckligt halt. :)

Jag kan härmed också bekräfta att hon nog förfogar över åtminstone en sparkstötting, samma åkdon för övrigt som jag redan nämnde om i ett tidigare inlägg. Men oftast envisas hon med att taga velocipeden oberoende om det är blixthalka eller snöstorm eller orkan och vart än hon är på väg. (Som en parentes kan jag även infoga att mamma det heter vinterdäck på svenska.)

Haha =D Sibboborna är vakna =D Ja jag brukar också cykla året om (för att dom har sandat så man inte kan ta sig fram på annat sätt) Jag har bara fallit 2 gånger i år! =)

På 1-6 i lågstadiet sparkade jag hela vintern till skolan! På trottoaren var det ofta sand men då körde vi på vägen!

I högstadiet och gymnasiet cyklade jag varje dag till skolan året om, inklusive halka och -25 grader. Någon vurpa blev det per vinter men om det bara är några minusgrader så är det ju faktiskt inte speciellt halt!