I ett land som var stängt för evangelium, där regimen satte hård press på de församlingar som ens kunde hålla öppna, där flera kristna tidigare fått betala med sina liv för sin tro - där var Haik Hovsepian verksam som pastor och apostel. 1994 fick han betala det ultimata priset för sin tro. Han led martyrdöden. Nu har hans söner producerat en dokumentärfilm som heter "A cry from Iran".
Och här sitter man i Norden och kan tycka att det är jobbigt att ta sig till kyrkan på söndag morgon. Att se filmen gav mig en tankeställare. De autentiska klippen i filmen, på troende som samlats för att fira underjordisk gudstjänst, hur passionerade de var för sin tro trots det farliga klimatet, det var en verklig eye-opener.
Även fast vi lever i ett samhälle där vi inte är hotade till livet för vår tro, behöver vi som kristna vara redo att lida för evangelium om det skulle behövas. Det är värt sitt pris. Fråga bara alla de trossyskon runtom i världen som lever under förföljelse. Och då måste vi hålla oss nära Jesus varje dag.
"A cry from Iran" har vunnit sex priser på olika filmfestivaler. Se gärna trailer på den berörande filmen http://youtube.com/watch?v=FeLbYYVINxk
Kommentarer (15)
Den tuffaste reaktionären av dem alla var väl Jesus tätt följd av GTs profeter. Dagens församlingar/tempel/kyrkor haft de judiska traditionerna som förebild. Men, det är troligtvis inte så som Jesus ville: T ex Matteus 9:14-17: Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: "Varför fastar inte dina lärjungar, när både vi och fariseerna fastar?" Jesus svarade dem: "Inte kan väl brudgummens vänner*sörja, så länge brudgummen är hos dem? Men det skall komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då skall de fasta. Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. I så fall skulle den påsatta lappen riva bort ännu mer från manteln och revan bli värre. Inte heller slår man nytt vin i gamla skinnsäckar. Om man gör det sprängs säckarna, och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar, så att både vin och säckar bevaras."
Här frågar profeten Johannes lärjungar varför Jesus & co inte följer traditionerna. Jesus säger att han är det nya systemet som spränger de gamla formerna.
Men traditioner är inte allt igenom onda, Jesus hittade t ex på nattvarden som minne för hans verk, vidare ville han att vi liksom han skulle tro och låta döpa oss. Vidare grundade han också traditionen att gå ut i hela världen och berätta om att det finns räddning från synden. Han yttrade otaliga bevingade ord som tål att upprepas gång på gång.
Vi hittar ofta på traditioner och ofta är de inte skadliga, tvärtom. Faran är när de börjar inskränka vårt liv. Exempelvis har man som tradition att pastorn/prästen skall döpa, göra nattvard, predika, besöka sjuka och fågna. Visst skall han göra det! Men när andra lärjungar/medsyskon får en uppfattning om att han har monopol så har vi redan begränsat evangeliet. Alla troende har nämligen fått auktoritet att gå ut och undervisa med under och tecken och döpa. Alla troende är kallade att vara lärjungar som i sin tur utbildar nya lärjungar. Ingen kan förneka den kallelsen.
Det är när en påhittad tradition begränsar evangeliet som den måste avskaffas.
Linus! Tack för en bra kommentar. Vi skall alla vara lärjungar och det är här den största skon klämmer i "inbördeskriget". Prästerna vill ha för mycket makt och ingen annan än de kan förrätta ett dop, vara med vid frälsning (leda till frälsning), be för sjuka m.m. I slutändan är det ju Gud själv som gör allt men vi skall ALLA ändå vara lärjungar.
Orsaken till min besvikelse över folkkyrkan kan man läsa på länken i min förra kommentar. Jag tycker inte det är speciellt trevligt att en prost från folkkyrkan kallar mig och alla andra frikyrkliga för "slavar under en fördömd lära". Därav mitt skott. Lär gärna även mina andra upplevelser om hur jag blev frälst och hur jag blev bemött i folkkyrkan i mina unga år.
Det som räknas är vår kärlek till Jesus och skulle jag inte älska Honom skulle jag inte skriva detta. Vi kan inte lura Honom. Han ser rakt in i vår hjärta. Varandra kan vi lura hur mycket som helst. Han förvandlade mitt liv från mörker till ljus och detta vill jag även att skall ske i andras människors liv utan att någon / något samfund sätter lag och tradition i vägen för den sunda läran som har hjälpt mig. Frid!
Ok, låter bra. Det skall jag göra. Innerst inne vill jag älska alla och att vi skall vara en enhet. Dock har det alltid varit någon från "ett annat samfund" som har hoppat mig i nacken och kallat mig saker. Inte drar jag alla under samma kam, men vi borde ju kanske nog ALLA försöka sträva till enighet. Oavsett små meningsskiljaktigheter så är det ju ändå samma Jesus vi tillhör och jag VET att han inte hänger upp sig på små detaljer så länge vårt hjärta är rent och vi försöker leva ett Kristet och bibelenligt liv. Vi lever ju dock under nåden, inte lagen och det är Guds nåd allena som frälser oss alla. Be blessed!
Vi blir alla sårade och jag har i alla fall en inbyggd försvarsmekanism som slår på och då har jag svårt att endast välsigna och gå vidare. Det är en sak som jag jobbar på att ha bättre tålamod, uthållighet och överseende. Oavsett vad som har varit så borde vi bara gå vidare och välsigna. Det är lättare sagt än gjort och jag tror att alla har lite problem med detta, mer eller mindre. Men tänk om vi i stället för att kritisera varandra och söka de dåliga sidorna hos varandra kunde fokusera oss på varandras goda sidor och använda oss av dessa även utanför och mellan samfundsgränserna. Goda saker kommer från Gud och Gud är god. Goda saker för med sig goda saker och jag skulle bara vilja att vi alla skulle kunna släppa avundsjuka och stolthet och verkligen kunna glädjas med varandra. Då skulle våra liv se annorlunda ut och vi skulle ALLA må mycket bättre.
Nu skall vi kanske inte skriva så mycket mera här, för vi är ju kanske lite utanför vad denna artikel handlade om :) Frid!
Skriv en kommentar