Men om inte pengarna är ett problem, då är det kanske något annat som är fel istället.
De problem man inte har, ser man inte heller. Det kan till och med vara svårt att komma ihåg hur svårt det var, när man trodde det var som allra värst.
När man länge har bett över något, det kan i princip vara vad som helst, och det lyckas, då känner man en stor tacksamhet över att det gick som man ville.
Det finns folk som har haft turen, eller också oturen, att inte råka ut för allt för stora problem, människor som alltid har haft pengar på kontot och som inte mist någon man älskat. Problemen som den personen har kan för en annan verka otroligt små.
Varför jag skrev att det kan vara otur att ha det så, är kanske för att den personen inte har nått ett lika stort djup som någon annan. En människa, som ständigt lever på lugna vita moln, ser inte saker från samma perspektiv som den som har haft riktigt stora problem och svåra förluster.
Jag vet inte om jag kan säga att man ska vara tacksam för de problem man har, men jag tror att man i alla fall har lättare att handskas med mindre problem och kan vara till stor nytta för människor som har det svårt.
Med allt ont som händer, så kommer det förhoppningsvis också något gott. Tror jag.
Kommentarer (14)
Sällan inser man värdet av något innan man har förlorat det. Å inte ofta ser man problemen som man inte själv har. Sant.
Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga. Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende. Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den. Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden. En sådan människa skall inte tänka att hon kan få något av Herren, splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar.
Sant! :)
Skriv en kommentar