Alltså, jag är i Bergen över helgen och jag sover i en extremt liten skrubb hos Tiina, Lotta och Marie. Efter att jag sovit någorlunda tveksamt vaknade jag alltså med huvudvärk, mot all förmodan och mot allt logiskt resonemang så är det inte bra luftcirkulation i en skrubb, jag misstänker att detta var orsaken till min huvudvärk, jag har dock inga vetenskapliga bevis för att bekräfta detta påstående. Jag blev lite förundrad att jag vaknade så sent, detta skyller jag på dom förrädiska förhållanden jag sov under, eftersom det var kolsvart varje gång jag vaknade under morgonen var den undermedvetna tankegången att fortsätta sova, inte har jag vetenskapliga bevis för att styrka detta påstående heller.
När jag låg där slog det mig att blomkålssoppa är fantastiskt gott, så jag tänkte att jag skulle stiga upp, dricka bort huvudvärken med kaffe och femhundra milligram pinex och strosa iväg till affären för att handla in dom nödvändiga ingredienserna. Handelskraftig som jag är, (*fniss*) var jag inte sen med att stiga upp ur sängen och häva mig in i badrummet för att göra mig i ordning, i motsats till klichén så finns det inget som heter skönhetssömn, för man vaknar alltid upp med ett mera kaotiskt utseende än man somnar med, så jag hade en uppgift de lux framför mig.
Efter att jag småpratat med flickorna en stund och druckit mitt extra starka euroshopper snabbkaffe så var jag ut genom dörren och blev bländad av det där gula fenomenet på himlen som beskådas oroväckande sällan i Bergen. Efter en sällsynt frisk promenad till Coop Mega inhandlade jag det fundamentala för en god blomkålssoppa och var lika snabbt som jag kom ut genom dörren och skyndande mig hem för att göra mat.
Efter att Marie och Lotta intensivt joma på mig i säkert 1 timme så gav jag efter för trycket och gick med tunga modfällda steg mot köket för att börja på med den långa processen som skulle resultera i den ljuvligaste blomkålssoppan någonsin. En rad av frustrerade suckar följde eftersom en bibelskoleelevs kök inte nödvändigtvis är fullt utrustad, men jag improviserade med dom mest innovativa lösningarna man kan hitta på (man är väl datanom)
Efter cirka en halv timme öppnade jag dörren till det allra heligaste och önskade flickorna välkommen. En anonym källa bekräftar att en vägg av utsökta och fantastiskt underbara dofter mötte en när man klev in i köket.
Så, utan vidare utläggning och fjas vill jag presentera veckans mattips :
Blomkålssoppa iblandat stekt purjolök och tonfisk med en varm smörgås i tillägg.
Det är fantastiskt gott och är ett ljuvligt alternativ om man vill göra billig och god mat, speciellt rekommenderas det för studeranden vars kvällar består av att mala genom tunglästa böcker som Nalle Puh och den blåsiga dagen, det sätter en guldkant på sådana mörka, trista och horribla kvällar.
Inte minst, för att imponera på flickor så är det här en suverän rätt att tillaga, stunden vi åt var ett crescendo av ”mmh så gott” ”åååh så fantastiskt” ”du är såååå underbar cicka” ”kan du inte flytta in hit cicka” ”vill du gifta dig med mig cicka” kommentarerna gick i ett som en kulspruta. Så här är ett hett tips för alla ungkarlar.
På återseende!
Kommentarer (10)
Psykiatrin är ett svårfångat studieobjekt eftersom det finns många "skolor", men det är klart att om man med vetenskap menar att man enbart kan "veta det man kan mäta" blir enda alternativet den biologiska delen av psykiatrin som söker alla svar i biologi och fysiologi (allt är bara kemi...). Det är väl en form av "ingenjörspsykiatri" som inte klarar av att tänka sig att människan skulle kunna vara mer än materia.
Så citaten fungerar som ett bra exempel på en snävt materialistisk vetenskapssyn, och bekräftar misstanken att den formen av vetenskap endast kan studera en del av verkligheten. Hur mäter du t.ex. kärleken?
Lyckligtvis finns det utrymme även för andra synsätt inom psykiatrin.
Detta är mycket svårt att göra "vetenskapligt"
t.ex. för att denna "ande" inte kan väntas fungera deterministiskt och därför inte lätt kan observeras i upprepade experiment. Ifall "anden" är deterministisk kan vi inte ha fri vilja, vilket vi ofta menar oss ha. (Lite av ett exempeldilemma med fri vilja).
Denna metafysiska modell av människan är ändå mycket central för hur vi behandlar människor. Detta betyder att med olika modeller är samma person frisk och sjuk enligt olika kriterier. Också om kriterierna skulle vara lika så kan behandlingen vara olika med olika modeller.
Mitt dilemma är då detta:
Det finns olika modeller och det är mycket viktigt att välja rätt modell, men vi kan inte på vetenskaplig väg veta särskilt säkert vilken som är rätt.
Diverse sekulära tankeströmningar brukar ha väldigt starkt inflytande på sådana områden. Därför vill jag bara säga att kolla vad teorierna baserar sig på och gör för antaganden. Jag är fullständigt lekman på området, det är därför jag försöker hålla mig på det vetenskapsfilosofiska planet där jag, ööööhh... också är lekman :)
Jo, ni gissar rätt jag är ingenjören för vilken ni just förklarat något och som sedan ställde frågan "Varför". :)
(PS. Om citaten låter lite väl extrema ur sitt sammanhang så läs hela utdraget. Det är skrivet av en psykolog, inte en ingenjör.)
Vad svarade du på "vill du gifta dig med mig"?
jag måste erkænna linus, att i stundens hetta, nær jag skrev texten alltså, blev jag så upphetsad av skrivandet att "vill di gifta dig med mig" inte riktigt, kanske, møjligtvis inte var helt fullt ut sanningsenligt. *CHOCKAD* fniss. eller så hørde jag det i mitt huvud, ja, så måste det nog vara. :P
tack dankku, du har alltid tro på mig. :P
och det ær en sjælvklarhet linda att jag bjuder dig på blomkålssoppa nær jag væl ær hemma i det lovade landet igen.
och veronica, ja, det vore ju nog klockrent att skriva en bok, men återigen vet jag inte. det ær rætt krævande.
Skriv en kommentar