Mickelsson.net
Goda nyheter sedan 2002
Långt ute i Atlanten i en liten trimaran på väg ut till en nästan öde ö utanför Senegals kust spanade vi efter delfiner. Vågorna kom från alla håll och fick havet att se ut som ett rörligt lapptäcke. Flygfiskarna flög över vattnet och land var inte i sikte. Vi pratade om hur intelligenta delfinerna är och vår skeppare, James, sa att de är mer intelligenta än människan.
Visionen föddes i hjärtat på en grupp karar som redan i bagaget hade en hel del karagrupper, -samlingar och -seminarier. Vi ville göra en dag som skulle smaka kar, vara kulturelt relevant och där vi kunde tala om viktiga saker vid deras rätta namn. Så föddes Ny Man 2008 en tvåspråkig karadag i Karleby. Dethär är berättelsen om en välsignad dag.
Vad är det som du håller allra, allra kärast? Vad är det du drömt om, bett för, längtat efter? Vilken önskan fyller hela din dag, ditt liv, din tillvaro? Och nu frågar jag inte efter fromma svar som ”mer av Gud” eller ”en närmare relation till Jesus”. Nej, finns det något ”världsligt” som du inte kunnat släppa, som du går och drömmer om, vid sidan av din Gudsrelation? Eller kanske du rent av verkligen behöver det!?
”Jag är religiös i egenskap av naturvetare”, läste jag i en finlandssvensk tidskrift* läkaren Alexis Kouros beskriva sig. Han ville inte bekänna sig till någon religion, men som läkare hade han ”sett oförklarliga saker hända”.
Följande är en artikel av Fia Lien om moderna svenskens Gudsuppfattning. Orginalet finns publicerad på www.gringo.se som är en tidning som riktar sig till invandrare i Sverige.
Jag råkar höra till den delen av befolkningen som är löjligt svag för allt som glittrar och säger bling-bling i mina ögon. Särskilt om det sitter på fingrar eller öron eller omkring halsar. Men min svaghet ledde mig till att få höra en fantastisk historia om ädelstenen som är värdefullare än diamanten.
Hästar skrämmer mig. Seriöst - vem kan veta vad som rör sig i skallen på en häst? Är det kanske därför som de fascinerar mig så mycket? För det gör de. Och jag måste stanna och titta. Speciellt på polishästarna. Jag stannar och jag stirrar. Jag insuper deras enorma storlek och obeskrivliga skönhet. Och inom mig sprider sig en känsla som jag inte riktigt kan hitta vare sig ett adjektiv eller substantiv för.
Tom Cruise – ja, alltså han, skådespelaren – talar i en intervju angående filmen “Den siste samurajen” om saker som han som pappa vill lära sin son. Eller kanske värderingar, snarare. Och jag kan inte annat än tänka ”wow”. (Vilket man kanske inte tänkte när man såg honom hoppa upp och ner i soffan på Oprah.)
” – En sak har jag emot er kristna,” sa min judiske vän. Själv var jag idel öron. ” – Vadå?” frågade jag uppmuntrande, samtidigt lite rädd för svaret
I Karate Kid II säger Daniel-sans mentor Mr. Miyagi ungefär så här vid ett tillfälle: ”För den som inte har förlåtelse i sitt liv kommer döden som en befrielse.”