Anledningen till varför vi glömmer bort det kan bero på många olika saker, men den främsta orsaken tror jag att är att en av dem eller båda skaffar sig en pojk/flickvän.
Ska en vänskapsrelation behöva förändras bara för att man har någon annan som man tycker om och vill spendera tid med?
Jag antar att man inte kan vara tillsammans varje dag som man brukade. Men hur är det för den som inte har någon pojk/flickvän då? Ska den bara behöva sitta och vänta på att ens vän ska ha tid för en? Kanske det är rätt att göra så, men jag tycker att det kan vara jobbigt.
Eftersom att jag vet hur det är att hamna i båda situationerna så vet jag hur svårt det kan vara. Men det är klart att det oftast är svårast för den som är tvungen att vänta.
Det som jag har märkt är också det att man lite slutar att prata med sin vän om "allt". Man har ju hittat en ny som man kan dela alla ens hemligheter med.
Vad är rätt att göra i en sån här situation?
Antagligen är det olika för alla och oftast har man flera vänner, men om det är ens bästa vän så är det inte lätt. Man ska aldrig behöva vara tvungen att förlora en vän. Man ska absolut inte behöva förlora en vän bara för att en har en pojk/flickvän.
Jag är rädd! Jag antar att jag inte är redo för att världen ska förändras. Men det gör den, på gott och ont. I alla fall jag vill alltid kunna prioritera mina vänner, fast det är svårt så får man inte bryta upp en vänskap på grund av sånt.
Vad jag menar med detta är väl det, att man inte ska glömma bort det man lovade varandra när man var liten. Man kanske inte kan leva efter det på samma sätt som man trodde att man skulle göra, men man ska inte glömma bort det eller strunta i det. En vän är något dyrbart som man ska vara försiktig med, inte kasta bort och absolut inte glömma.
Kommentarer (19)
Jag tror däremot inte att att det är bra för en att sitta o vänta på att ens vän ska höra av sig om man själv försökt att uthålligt hålla kontakt. Det jag tror gör gott är att "söka" nya vänner och att sen ta vara på de vänner som verkligen vil umgås med en. Man ska aldrig låta besvikelse börja gro i ens liv pga av att ens vänner inte hör av sej. Det kan ju hända att ens vän kanske en dag inser att den inte vårdade vänskapen.Ta emot din vän med öppna armar om hon/han vill fortsätta vara din vän igen.
När jag hade en flickvän var jag med henne hela dagarna! Jag hade inte tid mer till min bästa vän. Han försökte ringa mej för att göra nåt tillsammans med mej, men jag sa att jag inte hade tid. När mitt fårhållande med min flickvän tog slut, insåg jag hur dum jag varit. Jag hade varit en fullständig idiot! Min f.d. vän ignorerade mej när jag försökte ringa och hålla kontakt, det var för sent nu, trodde jag. Påriktigt låtsades han bara inte lägga märke till mej, för att visa mej hur fel jag hade behandlat honom. Jag insåg att han hade rätt, jag hade gjort fel. Jag väntade att han lärt mej min läxa och förlåtit mej, vilket han gjorde som tur var! Nu är vi igen bra vänner!
Och så den andra "rollen", som vännen som är ensam.
Det var min bästa vän, (min andra bästa vän, från skolan. Den första var den bästa vännen härifrån var jag bor.) hade blivit ihop med en tjej från vår skola, en klass högre upp. Förr hade vi snackat med varandra på rasterna, hängt hos varandra efter skolan, haft roligt, och varit på varandras sommarstugor på sommarloven.. Men nu såg man honom knappt på rasterna, han svarade inte i telefon, hade aldrig tid med någon annan en hans tjej. Om man frågade vad han hade för sej nästa dag, var det förståss en dejt eller nåt. Det kändes så tomt i vårt kompisgäng på rasterna utan honom. Hans skolgång började också slutta neråt. Han läste inte till prov, gjorde inte läxor, struntade i skolan helt och hållet. Inte ens på sommarlovet hade han tid till hans andra vänner. Men sen, efter sommaren, när hans tjej for till gymnasie på en annan ort, återkom han tillbaka till oss. Han hade visserligen förändrats lite, men nog var det samma gamla han! Det kändes så bra att få honom tillbaka! Fast deras förhållande gick inte sönder, utan de har nu varit lyckligt ihop över ett år. :)
Som du sa, Ronja, är det olika med alla människor och i alla situationer. Ibland lönar det sej faktist att vänta.
Så hur hantera situationen? Att helt glömma bort sina vänner för att man skaffat pojkvän är inte sunt. Att skuldlägga sin gamla vän för att den inte har lika mycket tid för en själv är inte heller sunt.
Det gäller att acceptera livet sådant som det är, innehållande förändringar.
När en vän inser sitt misstag, eller man själv gör det, är det gott att förlåta / bli förlåten. Se till att alltid förlåta. Annars kommer man att ätas sönder av det.
Över huvudtaget, ett litet råd... Om nån romans stular iväg nån av dina bästa vänner, ta inte och glöm din vän. Tala med honom/henne. Om inte det går (jag nämner inga namn :P ), tala med flick-/pojkvännen. Få mänskor skiter blank i hur du känner det.
Bara du inte gräver ner dina känslor... Här har jag erfarenhet så det räcker och blir över - kväv dem och de kommer att kväva dig.
Gud berör verkligen människor genom hans otroligt vackra och ljuvliga sångröst.
De som ännu inte har hört honom borde verkligen få höra honom!
Skriv en kommentar