Det finns generellt två nackdelar med ledare:
En opposition bildas alltid, som kan bidra till konstruktiv kritik, som en god ledare kan tillgodota. Men ibland verkar oppositionen inte ha någon sakgrund, då är oppositionens mål ett maktskifte. En dylik opposition är dålig eftersom den effektivt slösar båda parters resurser. I det fallet kan avundsjuka och maktbegär vara oppositions källor.
Den andra nackdelen med ledare är om människor blir handlingsförlamade för att de har lämnat allt ansvar åt ledaren. De kanske väntar förgäves på att ledaren skall fråga dem. Den här gruppen av människor hemligghåller resurser och idéer som samhället, församlingarna och vännerna borde få del av!
När ledaren gör vad han skall har alla en uppgift som den är bra på och alla trivs, men vem är så bra som ledare? Jesus kan personligen ge en uppgift åt dig, han säger ju: Följ mig!
Om du har bristfälliga ledare i din närhet, var deras "ledare" och hjälp dem sköta saker bättre istället för att klaga på dem! Kanske de inte klarar allting själv, då kan du kanske hitta någon som kan hjälpa dem?
Har du inte någon som säger åt dig att skärpa dig när du gör fel, så berätta åt en god vän till dig att du önskar att han är ärlig och tillrättavisar dig - i kärlek.
Kommentarer (5)
Ett sorgligt exempel är den kritik som riktas mot Mr. Bush efter stormen Katrinas framfart i New Orleans. Det är definitivt inte rätt tidpunkt att plocka politiska poäng i kristider viket Bush´s motståndare frimodigt och kallsinnigt försökt göra.
Också jag anser att: istället för att kritisera landets president kunde motståndarna ta båten ut i vilda västern och skydda lidande från egna landets huliganer.
Bush om någon har ju visat handlingkraft på olika områden. Om inte Bush visat musklerna ute i stora världen skulle världen styras av Al Qaida om några år.
Obs! Mitt syfte här är inte att starta en debatt för eller emot Bush utan bara konstatera som predikaren, inget nytt under solen...
"Istället för att förbanna mörkret, tänd ett ljus."
Uppmaningen Linus avrundar med är sannerligen något att ta till hjärtat och begrunda. Men vi är så rädda att säga vad vi anser. Vi borde kunna ge och ta emot kritik som endast beskriver handlingar och inte innehåller nedvärderande ord eller attackerar personlighet.
Vi har många arbetslösa i Finland. Vi har mer och mer folk som blir uppsagda olagligt, folk som gråter på sina arbetsplatser för att arbetsklimatet blir odrägligt. Vi har folk som utbildat sig och använt pengar och tid till studier, för att sedan inte hitta jobb. Dessa personer blir sedan behandlade som andra klassens medborgare och kanske sjunker in i depression eller drabbas av mindervärdeskänslor.
Nåja, visst har vi det bättre än många andra länder t ex i tredje värdlen. Men kärleken har sannerligen kallnat i samhället, just så som Bibeln säger. Kallnar kärleken omkring oss, finns risken att kärleken också kan kallna inom oss. Måtte det inte gå därhän.
Det är väl bäst att stöda de mänskor som råkat illa ut. Kanske är det vår uppgift om inte ledarna kan (vill?) göra det. Bäst är det kanske att be för ledarna. Om man orkar, alltså.
Skriv en kommentar