Goda nyheter sedan 2002     Torsdag 1 december 2022 kl 12:02Nyheter | Skicka in artikel | Annonser | Galleri | Blog | Musikalbum | Kontakta oss
Nyheter > "Whacked by God"
Pontus J. Back
Foto: Pontus J. Back
Lakeland
pjb@netikka.fi
 1 18216 199 9
pjb@netikka.fi Back
Online 08:20 13/09 2010  Modifierad 09:14 16/09 2010

Kolumn  Några saker som varit på mitt hjärta en längre tid som jag funderat över i över två år. Detta skriver jag inte för att såra eller uppröra utan med en oro. Jag vet att jag inte kommer att få några applåder och jag vet att jag kommer att tappa vänner på grund av mina tankar och det jag skriver. Jag väljer dock att lyda Gud och öppna min mun och ifrågasätta saker och ting. 

Ända sedan jag för första gången kom tillbaka från Lakeland, Florida där det under några månaders tid var någon form av väckelse har jag dragits med dessa tankar. Jag fick se massor av kristna människor bete sig konstigt. En del låg på golvet och sprattlade. En del ryckte som om de skulle ha drabbats av en sjukdom. Många väste som ormar och en del talade skumma saker. Blåögd som jag är och var så trodde jag självklart att allt detta var från Gud och att det skulle vara så här där väckelsens eld drar fram. Dock var jag besviken en tid för att jag inte själv fick uppleva dessa fenomen och manifestationer.

Idag är jag tacksam för den bön min pastor bad mig be under mina dagar i Lakeland. Med ett ärligt hjärta bad jag om Jesu blods beskydd och bad att jag endast skulle få det som Jesus ville att jag skall ha. Detta blev en viktig del i mitt böneliv och jag bad även denna bön inom mig varje gång någon lade sina händer på mig. Idag förstår jag att det var Gud som hörde min bön och besparade mig från alla dylika manifestationer och icke bibliska beteendemönster. Missförstå mig inte, jag talar inte emot någonting, inte heller emot det som skedde i Lakeland trots att jag gjorde allt för att försvara det för två år sedan då mina skriverier därifrån möttes av kritik och hektiska debatter. Jag tror att Gud har öppnat mina ögon för att visa mig något. Något som vi bör vara försiktiga med, något som jag personligen inte tror att vi vill ha i våra församlingar.
Det som oroar mig mest är de som inte ännu tror. Sådana som besöker en församling eller kyrka där dylika manifestationer äger rum och där folk hejdlöst står och ropar i tungor utan att någon tolkar tungotalet. Vill man bli kristen då man ser detta beteende eller lägger man fötterna på ryggen och springer iväg och ropar "bespara mig för denna Gud"? Jag tror att det senare alternativet är det som alltför många tyvärr gör, inte bara på grund av att det verkar skumt utan på grund av fruktan och rädsla för något som egentligen inte skall finnas i Guds rike.

Den Gud jag känner kommer inte och ropar mig i örat. Den Helige Ande jag umgås med kommer inte med förvirring. Guds eld som har blivit given mig får mig inte att rycka och skaka utan den får mig att med auktoritet predika Guds ord, lägga händerna på sjuka och driva ut onda andar och demoner i Jesu namn.
Under mina relativt få år som kristen har jag haft nåden att se mycket. Jag har haft nåden att få träffa många olika människor men största delen av de kristna jag träffat har haft en förmåga att uppföra sig sakligt och hålla ordning. Många av de äldre kristna som jag har förtroende för är helt främmande för dessa manifestationer och beteendemönster. De är oroliga och undrar om detta är det stora avfallet som det står skrivet om. Den Helige Ande är en gentleman som kommer med frid. Läs i bibeln om Andens frukter. Pröva det jag skriver inför Herren och be för våra församlingar och kyrkor att de skall hållas rena ifrån sådant som inte skall finnas i Guds rike. Vi kommer ALDRIG att bli fullständigt renade under vår tid på jorden och det är endast Jesus som är fullständig. Inte läser vi heller någonstans i bibeln om att Jesus skulle ha bettett sig på detta sätt men däremot får vi läsa om att vi skall slipas och bli som Jesus.

Det är genom Jesus i oss vi skall förmedla ljuset. Inte genom att försöka göra oss till och försöka göra oss mer andliga än någon annan. I Guds ögon är vi alla precis lika mycket värda och tack vare Gud är vi olika. Gud vill använda dig och Han vill använda mig. Allt detta är nåd och tänk att verkligen få vara använd av Gud. Jag har haft nåden att kunna nå många icke frälsta människor men jag har också haft sorgen att se hur de snabbt vänder om tillbaka till världen då de ser en kristendom som skapar förvirring och oro. Kära syskon jag tror det är dags att tänka om och verkligen se på Jesus. Självklart skall vi inte stoppa det andliga flödet men vi skall vara på vår vakt. Vi skall söka Honom, inte manifestationer eller känslor. Det handlar endast och enbart om Honom, som dog på ett kors för din och min skull.

pjb@netikka.fi Back
10:43 17.9.2010
pjb@netikka.fi

Hej Rasse, även jag är glad att du är min bror! Jag tror vi alla är överens om att det är Jesus vi söker och Jesus vi vill möta. Vi ger Honom fullmakten till våra liv och låter Honom göra vad Han vill. Det jag är orolig över är de som söker kickar och manifestationer, under och mirakel framför Jesus. Ja, en del har blivit beroende av dessa kickar och manifestationer och allt handlar om att vara "whacked" eller "drunk". Detta fenomen är jag mycket orolig över, kanske främst för att jag var på väg i detta dike men som tur är så kom Gud med sin nåd och kärlek och talade förstånd med mig. Efter att jag lämnade all högkarismatik har och sökandet av kickar, manifestationer och mirakel har jag fått ta emot mer av Guds frid och kärlek och jag har sett mer och mer under och tecken följa mig. Inga stora manifestationer, ryckningar eller skakningar. Inte heller något överdrivet tungotal utan kärlek, frid och ordning och människor har blivit frälsta. Manifestationer har jag främst sett då människor blivit befriade från något som bundit dem...
Rasse
01:14 17.9.2010


En predikant sade en gång att då Gud rör vid oss ofullkomliga med sin kraft är det inte underligt att vår kropp inte riktigt pallar för trycket, vilket leder till att man kan reagera på olika sätt. En relativt logisk förklaring tycker jag. Själv låg jag en gång i gott och väl en halv timme på golvet helt oförmögen till att röra mig efter att DHA dåna i föme! =)
Men som framkommer med tydlighet i alla skriverier här under är ju betoningen på att söka Jesus. Att söka gåvogivaren och inte gåvorna i första hand.

Rock on Pontus! Jag är glad att du är min bror! =)
pjb@netikka.fi Back
08:46 16.9.2010
pjb@netikka.fi

Tack för ditt vittnesbörd Maria,

Då jag läser det du skriver så känner jag igen mig själv. Jag trodde det var något fel på mig då jag inte sprattlade eller ryckte trots många gjorde det då jag var till Lakeland. Även jag var nog bitter, kanske till och med arg på Gud men det som höll mig flytande var då jag fick känna av Den Helige Ande då jag vittnade för andra. Jag fick se HONOM beröra andra människor och jag visste och vet att det är något jag INTE kan göra i egen kraft. Då jag åkte andra gången till Lakeland så blev det en besvikelse för mig. Jag åkte ju dit för att hämta denna "kraft" som manifesterade sig med ryck och sprattlande. Jag fick aldrig med mig denna "kraft" och idag är jag tacksam för detta.

Jag minns att jag frågade Gud varför jag inte gör som så många andra kristna. Det tog tid innan Gud svarade mig och detta gjorde Han i en dröm där jag låg på golvet och sprattlade medan ofrälsta själar gick förbi utan att få höra de goda nyheterna. Då sade Gud till mig; - Se, hur skulle jag kunna använda dig om du betedde dig på detta sättet.

I samma veva fick jag mer och mer känna av Guds hjärta och faderskärleken och jag började inse och fick en starkare frälsningsvisshet om det mest väsentliga i våra liv. Jag ÄR ett Guds barn. Han ÄR min himmelske Fader. Detta gäller även MIG trots min bakgrund och mina snedsteg och jag började känna att JAG verkligen ÄR älskad. Denna kärlek är något som inte kan jämföras med den kärlek vi människor ger varandra. Denna kärlek går över allt mänskligt förstånd. Jag insåg även sedan att jag har fått en kallelse att gå ut och vittna och förkunna de goda nyheterna. Min kallelse fick ett annat genombrott och jag visste att JESUS även till mig hade sagt; - följ mig, jag skall göra dig till människofiskare. Det är det som det handlar om. Vi skall i vår vardag oavsett om vi kallar oss evangelister eller predikanter, busschaufförer, sjuksköterskor eller butiksbiträden låta ljuset skina genom oss så att de som inte ännu hört får höra och ta emot frälsningens gåva.

Idag har jag kommit lite längre på den långa vägen, fortfarande i startgroparna men jag inser att det är STOR skillnad på våra egna känslor och på Guds löften. Jag tror att det är på ORDET vi går på vattnet. Se bokstäverna O R D E T som är pelare i vattnet. Dessa kan vi lita på och dessa kan vi gå på. Tappar vi ordet så sjunker vi. Våra känslor finns INTE i ordet. Vi måste inse att Guds löften ÄR sanna och att det som står skrivet i Bibeln är sanning. Sanningen gör oss fria, det har vi fått se och höra många gånger, eller hur?

Jag vill dock inte utesluta olika manifestationer och beteenden. Gud har all makt att göra vad som helst och Han möter oss olika. Däremot tror jag INTE att det är meningen att vi som Guds heliga folk skall bete oss på ett sätt som skapar förvirring och oro i vår omgivning. Oftast kommer detta från vårt kött men självklart finns det också fall där det rör sig om andra andemakter.

Evangeliet ÄR enkelt och vi behöver bara lära känna JESUS! Se på Honom och låta Honom göra oss till dem HAN vill att vi skall vara.

Då jag ser högkarismatiska möten där det inte är ordning så brukar jag tänka på de stora Guds män som Reinhard Bonnke, David Wilkerson, Billy Graham, Frank Mangs, Carl-Erik Sahlberg... ja listan kan göras lång. Dessa beter sig inte på detta sätt men människor blir frälsta, helade och upprättade.

Jag vill också säga att jag INTE ångrar att jag åkte till Lakeland. Jag blev mycket välsignad den första resan och blev som sagt helad i mitt nervsystem och all värk i mina ben försvann och jag fick kontakt med kristna runt om i hela världen. Underbara syskon som jag har kontakt med ännu i denna dag och nu om en månad kommer jag att träffa några av dem under min USA resa. Säger vi att alla som varit till Lakeland eller någon annan sådan rörelse är ute och seglar eller att de är drabbade av demoniska krafter och behöver befrias är vi nog ute och seglar.

För inte så länge sedan fick jag höra att en pastor talat bakom min rygg om detta och att jag skulle behöva befrias från dessa demoner. Han kunde INTE ta kontakt med mig direkt utan talade bakom min rygg. Några reflektioner jag hade i samband med detta:

1. Var var då Jesus? Finns inte Jesus? Var är kraften i bönen? Jag som varje dag bad i Jesu namn att jag inte skulle få något annat än det som Jesus ville ge mig och att Jesus skulle beskydda mig från all villfarelse med sitt dyrbara blod.

2. HALLELUJA! Lägg händerna på mig och driv ut eländet i Jesu namn då och sluta snacka dynga bakom min rygg! Jag vill bli fri :)

Vi fortsätter den goda kampen!
Maria Stratton
00:50 16.9.2010


ja, den helige ande är märklig. Jag minns när jag var på alpha weekend för x antal år sedan och fick höra om denna fantastiska kraft som kunde be för oss och leda oss genom olika situationer. Jag tror inte att allt skakande och fallande behöver vara gott. men samtidigt tror jag bestämt att Gud kan beröra människor på det sättet.

Jag förstod inte själv vad vitsen med att falla på golvet och sprattla var. Varför kan inte Gud bara röra vid vårt inre. Men samtidigt berör Gud människor på olika sätt, och alltid på rätt sätt för den personen.

När jag kämpat med min tro ett bra tag kom jag till ett skede där jag längtade så fullkomligt efter Guds beröring. Vad som helst var välkommet, eftersom jag ville veta att Han var och är den Gud jag alltid trott på; en Gud som kan göra vad som helst, men som kan beröra på ett sånt djup så inget annat kan vara en förklaring.

I detta skede i mitt liv var jag arg på Gud. I mitt huvud verkade det som att han bara satte nöd på människors hjärtan och satt där på sin tron utan att kännas vid desto mer hur JAG kände det.
Men så fick jag höra en predikan om Guds hjärta. Hur hans hjärta konstant värker och hur Han HELA TIDEN längtar efter förändring; människors omvändelse och räddning från ondskans grepp.

Predikanten bad en bön att vi skulle få känna av Guds hjärta för människor och situationer, om även för en liten stund, där i det rummet. Och responsen blev att en del människor grät medan andra skrattade eller vred sig i vånda. Predikanten förklarade att de som "påverkats" inte var i fysisk smärta osv och att det inte var något att vara rädd för. Men att Gud känner alla dessa saker.
Varje person i det rummet (några tusen skulle jag tro) tror jag såg en specifik person eller situation som Gud brydde sig om. Och ingen kan säga till mig efter den upplevelsen att Gud inte bryr sig, eller känner med den som lider, skrattar med den som skrattar och gråter med den som gråter.

Jag förstår inte alltid varför den Helige Ande kommer som Han kommer, men det ska inte handla om hur Han kommer, utan hur man berörs. Om det inte finns frid och trygghet, tror jag inte att det är från Gud.

Jag minns ett klipp jag såg på tv från en indisk samling där folk såg ut att kasta sig och falla på samma sätt som det kan se ut i vissa kristna sammanhang, och det hade ingenting med Jesus att göra.

Det står väl i bibeln att folk kommer att göra under och tecken precis som de kristna, men att de ändå inte följer Gud. Så i dessa tider är det viktigt att vi söker Guds hjärta, ber om gåvan att skilja mellan andar och iklär oss Guds rustning.

Den Helige Ande är hjälparen, inte stjälparen.

m
pjb@netikka.fi Back
07:36 15.9.2010
pjb@netikka.fi

Sam, tack för dina uppmuntrande ord. Jag vet nu inte om jag växt till, har haft nåden att få vara med om mycket och jag måste ärligt säga att jag tror och hoppas att jag lärt mig något av mina egna misstag och mitt eget agerande. Idag ser jag nog saker på ett annat sätt en tidigare och jag är hoppas och ber om att Jesus skall få komma mer och mer in i mitt hjärta så att jag ser sådana saker som jag ser idag på ett annat sätt i framtiden med mer kunskap och erfarenhet i Guds ord. Allt har sin tid och vi måste ta en dag i taget.

Jag är också tacksam för mina andliga föräldrar som även fungerar som mentorer. En del har en andlig pappa och en andlig mamma men jag är glad att jag har flera av dessa äldre kristna som tillrättavisar mig och vägleder mig i den goda kampen. Jag har även ett stort stöd från min arbetsgivare och genom att ha underordnat mig och gör mitt bästa för att lyssna på de som står över mig så har jag märkt att jag har fått auktoritet då jag är ute på Herrens uppdrag. Ingenting märkvärdigt i mig, jag är tacksam för att jag får lära mig för varje dag som går och ser positivt på framtiden. Jag har en lång väg att gå och jag kommer aldrig att bli färdig, inte förrän Jesus kommer och hämtar hem mig. Min bön är dock att Gud skall ha användning för mig så att jag kan hjälpa andra människor och få leva ett långt liv och få se mina barn växa upp och min familj utvecklas. Ja, förhoppningsvis stämmer den dröm jag hade en natt för länge sedan att jag skall få vittna och ha mina barnbarn i min famn och berätta för dem om Jesus, Han som slet mig ur dödens käftar.
Sam
21:04 14.9.2010


Pontus J Back, vi känner inte varandra, men jag blir så glad och uppmuntrad av att du växt till i din mognad. När vi är nyfrälsta behöver vi alla mentorer och inte bara då, utan också då vi blir äldre som jag, behöver man det också. Guds välsignelse i ditt fortsatta arbete för Herren.
pjb@netikka.fi Back
16:11 14.9.2010
pjb@netikka.fi

En amerikans pastor skrev så här på sin Facebook sida idag:

"Several non charismatic, non pentecostal churches have come
together in our area and are holding an area wide "tent revival"
Hummm.. the thoughts of revival without the workings of the Holy
Spirit seem strange to me. Paul stated that in the last days there
would be people who "have a form of godliness but deny the power
thereof." Can you tell me how Paul completes his statement?"

Personligen tycker jag att detta är mycket omoget skrivet
av en pastor. Är det pingstvännerna och karismatikerna
som har fått monopol på Den Helige Ande? Skumt, för jag känner
många "on fire" andefyllda bröder och systrar som lever utanför
all karismatik och pingströrelser. De finns i lutherska kyrkan, i katolska
kyrkan, bland metodisterna och baptisterna för att inte tala om
missionsförbundarna och ja, till och med sådana som inte hör till
någon av dessa många "namngrupper". Det viktigaste är väl att
vi är medvetna om vår rättfärdighet i Jesus Kristus och att vi
ÄR Guds barn?
Anna
11:03 14.9.2010


Håller med!
Benji
11:04 13.9.2010


Tack Pontus! Härligt att höra ditt vittnesbörd!
Sök

Skriv sökordet i rutan
Arkiv
Reklam

Annonsera här? Det passar bra! Kontakta oss!
musik >
10 senaste
>
You're forgiveness
Av Samuel Erik, Text och musik Samuel Erik, Producerad Samuel Erik och Manne Tiainen
Mick
Av Zealot Poets
Kärlekseld
Av Zealot Poets
Flumparanoia
Av Zealot Poets
The Day of Salvation
Av Pontus J Back
Without You
Av Pontus J Back
Thankful
Av Pontus J Back
Mighty God You Are (King of Kings)
Av Andreas Forsberg, producerad av Egon Veevo
Every Drop
Av Samuel Eklund, Producerad av Joakim Palmén