I och med att Gospel Express bussen stod parkerad i Rovaniemi körde vi upp med vår skruttiga diesel Mercedes. Till får förvåning kunde vi konstatera att vi körde 1000 km på 55 liter med den. I Rovaniemi flyttade vi in i bussen, fixade i ordning allt och åkte vidare till Levi.
Vid Luvattu maa en bit utanför Levi ordnade Wintage Weikot säsongens sista snow cross tävling för äldre snöskotrar. Förra tävlingen vilken var min första kom jag sist i och med att jag missade andra heatet. Denna gång gick det förvånansvärt bra i tidskörningarna och jag var taggat att verkligen bege mig in för att tävla. Dock stannade min snöskoter vid started och jag gick miste om första och andra heatet. Vi fick igång skotern igen till det sista heatet och då höll jag på köra omkull så jag saktade ner och kom sist. Helt okej att komma sist. Tydligen min grej att endast köra ett heat. Dock ligger jag inte sist i poängtabellen utan nästsist. Nästa säsong kommer vi att fortsätta och vi planerar att vara med på alla fyra tävlingar.
Det viktigaste för oss är att vara med. Jag fick ju spela, sjunga och vittna på tävlingsplatsen och det öppnade upp till många goda samtal med människor. Sedan fick jag stå för musiken på efterfesten på Wanha Hullu Poro i Levi på kvällen. Det var mycket ståhej och fylla men folk var intresserade att veta mera varför jag reser runt som ”rockpastorn” eller ”rokkipastori” på finska. Att sjunga Amazing Grace på valborgsmässoafton på Wanha Hullu Poro i Levi var speciellt och man märkte att folk var berörda.
Från Levi åkte vi till Leppäjärvi som ligger 20 km norr om Enontekiö. Där finns en camping som drivs och ägs av kristna. Kelotin Rantamajat heter stället och det var en helt fantastisk plats. Vi kände oss både välkomna och välsignade att vara där. Första dagen fick vi en rundtur upp på ett berg där det långa tider funnits ett kors och folk har tagit sig upp dit för att be. Kändes speciellt.
Höjdpunkten på resan var nog skolbesöket i Enontekiö högstadium och gymnasium. Detta något som blev klart bara några dagar innan. Att se alla elever räcka upp handen och lova att de aldrig skall prova eller börja med droger känns fint. En viktigt del av min kallelse är att varna barn och unga för farorna med alkohol och droger. Jag fick vittna om mitt liv och hur jag hade kommit i kontakt med alkoholen i ung ålder och att jag senare låg på min dödsbädd för ett dumt beslut jag gjorde då jag var i deras ålder. Nu väntar vi på fler skolor i Lappland till nästa vinter. Samma kväll hade vi möte på ungdomsgården i Hetta (Enontekiö).
Därifrån åkte vi till Karesuando och vi höll oss på finska sidan. Vi parkerade bussen utanför byns ända affär och bensinmack. Där evangeliserade vi i tre dagar. Det var lite kallt att spela gitarr men det gick bra. Folk kom från svenska sidan för att lyssna och visst var det tre tunga dagar. Dock skulle jag inte vilja ha dem ogjorda. Herren har sina vägar som vi inte förstår oss på. Kanske lika bra så!
Då vi var klara där åkte vi söderut och övernattade utanför Pingstkyrkan i Pello en natt. Tisdagen den 11.5 besökte vi PMU Second Hand butik och deras café i Haparanda. Ett fint tillfälle. Därifrån åkte vi vidare till Kalajoki där jag fick nåden att vittna och förkunna i Kalajoen Vapaaseurakunta. Det är inte varje möte i en kyrkan man inleder med låten Roadrunner som Hurriganes gjorde känd.
Detta var en resa över förväntningarna och vi tackar Gud. Nu förbereder vi inför 50 års jubileumsturnen som börjar i slutet av juni och pågår ända fram till min 50 årsdag den 14 august. Dock om jag överlever. Om jag inte överlever så blev jag nästan femtio och det är bara tack vare Jesus. Överlever jag så fortsätter vi i Polen och Tyskland i september. Det är underbart att få tjäna Gud och då visionen är starkare än oron så fungerar det som en varm kniv i ett smörpaket.
