I naturens krävande förhållanden skulle de hundraser med större missbildningar dö ut. De som inte är så missbildade så de inte överlever födseln tar människor hand om dem och ser till att de överlever. Å andra sidan kan det vara svårt också för andra domesticerade arter att klara sig i naturen, men få arter har utsättats för lika mycket medveten inavel med missbildningar som hundarna.
Iltalehti skriver om hur några kortnosiga hundraser har en mutation som motsvarar hos människor Robinows syndrom som ger påtagliga missbildningar. Kennelförbundet meddelade att endast genom korsningar från andra hundraser kan man stoppa mutationen. Men det skulle förstås ändra hundrasens karaktärsdrag.
I en artikel på National Geographic står det att man i CanMap-projektet samlade ihop DNA från 900 hundar från 80 hundraser inklusive gråvargar och coyoter och man märkte att kroppsstorlek, hårlängd och pälsen, nosformen, öronens position och de andra yttre egenskaperna hos hundraserna bestäms i omkring 50 genetiska avbrytare. Med att ändra några avbrytare byter hundens utseende från en doberman till en dalmatin och så vidare med andra hundraser.
Människans längd, t ex, är produkten av en mycket mer komplexa inställningar eller genförändringar, den är ett resultat av en samverkan från 200 områden i generna.
https://www.iltalehti.fi/perheartikkelit/a/8806fc9c-8e33-4fd7-8bca-9452c95b72b3
https://en.wikipedia.org/wiki/Pierre_Robin_syndrome
https://www.nationalgeographic.com/magazine/2012/02/build-a-dog/
