Vackert så. Vi äter gott, dricker upp julens sista glöggömma, stöper tenn och gör vårt bästa för att tolka den stelnade metallens former. Efter nedräkningen skålar vi i höga glas och spetsar öronen efter knallar och raketer.
Efter festen sitter vi där med nyårslöftena. En del har dem nedplitade på en lapp, andra inpräntade i minnet. Den där ena sekunden mellan ett år och ett annat anses allmänt vara en bra sekund att bryta upp och börja om. En del skaffar sig nya vanor, andra gör sig av med gamla. Älska mera, äta mindre, bli tålmodigare och skynda långsammare.
Att se över sitt liv och ta tag i det man inte är nöjd med är allra oftast ett positivt förfarande. Att göra det storslaget en gång om året bara för att märka att förändring inte sker över en natt är kanske mindre lyckat.
Så därför, håll följande i minnet när du lyckas eller misslyckas med årets löften:
Det som ligger bakom dig har påverkat den situation du är i för tillfället, men definierar inte hela din framtid. Livet handlar i första hand inte om vad du gjorde i går, utan om vad du gör i dag.
Förändring är en process som tar tid. De små stegen är oftast de bästa och mest hållbara. Det finns över 31 miljoner nya sekunder, nya övergångar per år att bryta upp och börja om, du behöver inte vänta till nästa nyår. Låt dig inte slås ner av misslyckanden, utan ta fasta på det positiva.
Och så det viktigaste. Guds nåd är var morgon ny. Han har tålamod med varteviga ett misslyckat löfte.
Kolumnen har publicerats i Kyrkpressen till nyår 2007-2008.
