Vi inledde året i Lappland och Arctic Rally i Rovaniemi. Där var vi för andra året i rad med bland rallyfolket och hade goda samtal med människorna. I år kördes rallyt med publik. Året innan var det ingen publik på grund av pandemin. Vi hann även göra lite evangelisation bland snöskoterfolket i norr.
Det var även vår första resa med Gospel Express bussen och vi hade diverse motgångar i början. Det var dock lärorikt att sova i en buss som bara hade 6+ grader. Dock tacksam för dessa. Idag skall vi inte ta något för givet. Vi har mycket att vara tacksamma för.
Vi gjorde sammanlagt fyra resor till Lappland och med tanke på dagens bränslepriser var det bäst att låta bussen stå där och vi körde vår gamla diesel Mercedes mellan Vasa och Rovaniemi. Vi vill tacka Santas Pizza & Burgers vid Polcirkeln norr om Rovaniemi för all hjälp och att vi fick ha bussen där.
Nytt för vintern var att jag som nästan 50 åring satte mig på en skoter och deltog i två tävlingar. Det var Wintage Veikot som ordnade snow cross tävlingar för skotrar äldre än 2005 och jag körde i en cylindersklassen. Jag överträffade mig själv och lyckades komma sist i båda tävlingarna av olika orsaker. Vi hade även fina dagar uppe i Enontekis där vi evangeliserade utanför bussen samt gjorde skolbesök.
Då vintern var slut återupptog jag mina dagliga promenader som blivit ett nytt beroende. Dock ett positivt beroende. Frisk luft och motion gör susen och jag mår bättre än någonsin. I skrivande stund har jag sedan
april detta år promenerat 900 kilometer och det är första gången sedan 2007 som vikten är under 100kg. Skall man hålla på med det vi gör så orkar man mycket bättre med en bra grundkondition.
I början på sommaren gjorde vi några besök på konfirmationsläger och jag brukar alltid samtala med ungdomarna om vad Gud har lagt ner för planer och drömmar i deras liv. Många har otroligt fina drömmar. Vårdyrket, fotograf, bonde, lastbilschaufför osv… Jag minns dock en flicka vars högsta önska var att bli rik. Det gjorde mig stum, men efter att jag vittnat om mitt liv kom det. Jag insåg och kunde berätta om hur rik jag egentligen är. Jag samlar inte mina skatter på jorden. Min rikedom finns i Kristus och jag blev glad då jag såg att flickan förstod detta. Ett av många minnen från detta missionsår.
Efter midsommaren åkte vi ut på turné och började i Sverige. Vi startade i Bollnäs och besökte Vevlinge, Edsbyn, Lidköping, Åmål. Öland, Viksjö, och Piteå Det var många evenemang och höjdpunkterna var nog Bluesfestivalen i Åmål där vi evangeliserade mitt på torget under pågående bluesfestival. Piteå dansar och ler festivalen var också en mycket bra grej och många fick höra att Jesus är verklig och att det finns hopp, även i de mörkaste stunderna. Ett minne som jag har från denna resa var en man som kom till en av platserna med min bok i handen. Han hade fått den av en präst i fängelset och precis blivit fri. Han hade kommit till tro och han lät sig döpas på min födelsedag den 14 augusti.
Vi fortsatte turnén i Lappland och östra Finland. Det var en krävande resa på många sätt och vis. Inte bara de höga bränslekostnaderna men även problem i kommunikation med samarbetspartners. För mig är kommunikation otroligt viktigt. Att man har allt klart och att alla vet vad som gäller i god tid. Ibland går det inte som man hade tänkt sig och heter man Pontus J. Back kan man till och med bli arg och ryta till. En liten uppmuntran till alla pastorer och ledare. Svara på alla e-mail. Har ni inte tid så skriv i alla fall att ni fått meddelandet och kolla i kalendern efter en dag då ni återkommer. Detta gäller all kommunikation. Vi har ett stort ansvar som Jesu ambassadörer. En stor del av min tid går åt att svara på meddelanden varje dag. Människor hör av sig och vill ha svar och hjälp. Det är vår plikt att i detta fall lyssna och uppmuntra. Tillrättavisa och peka på korsets väg till Jesus.
Vi hade dock fina dagar i Kemi, Pello, Rovaniemi, Sodankylä, Kuusamo, Kuhmo och Kaavi. Turnen avslutade vi med CMA Biker Day i Mäntyharju den 13 august och då hade vi varit på resande fot i 46 dagar. Vi kom passligt hem till min 50 årsdag som firades tillsammans med familjen och en tårta från Andreas Knips hembageri. Jag skulle inte ha trott att jag skulle få vara med så här länge och det är bara Guds nåd.
I början av september var det dags för Gospel Express att åka en sväng till Tyskland. Första gången sedan 2019 och första gången med den stora bussen. Bussen gör skillnad. Vi har vårt hem och våra papegojor med oss och behöver inte betala för hotell. Trots bränslepriserna så blir det betydligt billigare att bo i bussen och koka maten själv i vårt lilla kök än att bo på hotell och äta skräpmat.
Denna gång hade vi nya samarbetspartners i Tyskland som hade gjort ett fantastiskt arbete. Vi hade nog den bästa Tysklands resan någonsin och vi fick se människor få hopp och människor komma till tro på Jesus. Nya dörrar står öppna i Tyskland för framtiden och resan var en välsignelse. Rutten var Travemunde, Zwickau, Crinitzberg, Chemnitz, Wiesen, Lössnits, Marienberg, Mulsen, Leer, Dörpen, Nordohorn och avslutningen i Weener var en riktigt bra avslutning där man bad för oss och välsignade vår tjänst. En mycket välsignad resa men en del ställen var dock lite trånga med en 13 meter lång buss.
Hemma fortsatte jag promenera och i oktober var det dags att göra en kort sväng till Norge för första gången. På vägen till Norge gjorde vi två besök i Sverige. Ett i Åmål och ett i Säffle. Norge var underbart och vi bodde på ett hotell som heter Storstua i Royken. Det fungerar som omsorgscenter för människor som hamnat på livets skuggsida. Vi inledde med ett besök på Kanal 10 som gav god respons och sedan hade vi en kampanjhelg på Storstua. Vi evangeliserade även en dag på torget i staden Drammen. Hit åkte vi inte med bussen utan vi åkte vår gamla Mercedes som helt plötsligt fått höstens färger inspirerade av mina promenader.
Väl hemma fortsatte jag promenera och fortsatte arbetet på en ny skiva. Denna gång en blues skiva som heter ”God gave me the blues”. Den 10.11 blev jag opererad i ryggen och har nu två stavar gjorda i titanium samt sex skruvar som håller ländryggen rätt. Jag är dock förvånad hur bra det har gått. Redan en vecka efter ingreppet kunde jag sluta med värkmedicinerna och redan veckan efter kunde jag gå kortare sträckor utomhus. Nu bara lite över en månad efter operationen går jag minst fem kilometer om dagen igen och det känns skönt.
Nu är det juletid och evangelisten är sjukskriven från jobbet som inte inbringar någon inkomst. FPA tar tid på sig med sina beslut och sjukdagpenning men Gud är god och Han tar hand om oss. Låt oss komma ihåg varför vi firar jul. Vi kommer ihåg Jesu födelse och julens huvudperson ÄR Jesus.
Detta har varit ett BRA år och vi ser fram emot nästa år och vi arbetar som bäst på att boka upp Tyskland från slutet av april till början av juni. Sverige och Norge Juli och Augusti. Någonstans skall det även rymmas lite skriftskolor och mission i hemlandet också. Dock är mina promenadrutter ett stort missionsfält sommartid. Jag rör mig längs Vasas stränder och har alltid två flaskor Vichy med mig i en plastpåse. Det ryktades om att jag börjat dricka igen då jag springer runt stränderna med en plastpåse och delvis är det ju sant. Jag dricker Vichy vatten. Plastpåsen öppnar dörrar till diskussioner med andra människor med plastpåsar.
Ha en välsignad jul och ett gott nytt år!
