Foto: Totta

Jakobstadsteam besökte Kexholm

OLD ARTICLES. Vi var ett gäng hurtiga Jeppisungdomar som tillsammans med Rysslandsveteranerna Armas Marklund och Sven Westman besökte Priozersk (Kexholm). Med i bagaget fanns en hel del makaroner och havreflingor, en handfull mer eller mindre välinslipade sånger och personliga vittnesbörd – och allt detta skulle vi dela med oss av.

För att citera vår käre reseledare Jakob Wikström: ”Halleluja!” Med massor av bönestöd i ryggen och ett färglatt team som innehöll människor från sju olika församlingar så var det laddat för succé.

Under resan fick vi alla erfara att i Ryssland kan det mesta hända. Saker och ting kan ofta ändras eller avbokas och det går så snabbt så man nästan inte hänger med. Allt som kan gå fel går ofta fel, men Gud är ändå närvarande och vänder det hela så det blir bra i slutändan.Vi fick bland annat lära oss betydelsen av ordet ”tull” och spenderade många trevliga timmar där. Tålamod och flexibilitet är således egenskaper du behöver se till att utrusta dig med ifall du tänker åka till vår stora granne i öster.

Både resan dit och resan hem tröttade ut oss rejält, eftersom väglaget på ryska sidan är helt annat än det vi har hemma i Finland. Har du aldrig skumpat förr, på de ryska vägarna kommer du att skumpa i flera timmar. Den totala resvägen till Kexholm är inte alltför lång, men tullen och vägarna drar ut på tiden, 12 timmar går åt galant.

Vi höll en uppskattad kvällskonsert på en skola där dryga 200 ryssar infann sig, majoriteten var ungdomar. Det var fullt ös, vårt bänd med ledare Benjamin Lönnqvist i spetsen sprängde loss med de bästa Hillsong-låtarna samt en massa annat bra. Vi fick utstråla Jesus på ett härligt sätt, även om omständigheterna inte tillät oss att vara fullt så radikala som vi hade velat. Det här var inte tiden eller platsen att ge järnet, det förstod vi ganska snabbt. Dramat fick vi skippa. Men det blev bra ändå. Vi fick skriva autografer efteråt.

Lördagen spenderades med outreach och en gemytlig grillfest på kvällen tillsammans med medlemmar ur en lokal församling. Som utlovat blev det också futismatch mot ett gäng ryska killar som vi träffat på konserten i skolan dagen innan. Ryssland vann.

Några av oss teamare som är sjukis-studerande fick också tillfälle att besöka sjukhuset i Kexholm, och det var en intressant upplevelse, som om möjligt, fick oss att bli ännu mer tacksamma för det välstånd vi har hemma i vårt kära Finland.

Till vår stora glädje hann vi alla också besöka barnhemmet i Kexholm innan vi drog oss tillbaka västerut. Jag tror det var flera av oss som lämnade en liten, liten bit av vårt hjärta kvar där, även om det bara var ett blixtbesök.

Det jag kan säga efter en avslutad resa, det är att du absolut ska åka på team någon gång, ifall du bara har möjlighet. Du kommer att få vänner för livet, både i ditt team och i de människor du träffar. Du får dela med dig av de rikedomar du har, både materiellt och andligt, och det kommer att ge dig en otrolig tillfredställelse. Det är bra att gå längre än man vågar ibland, för då får man lära sig att tro. Jag tror jag talar för hela teamet när jag riktar ett tack åt vår Herre för hans härliga beskydd som bar oss genom hela resan, ett varmt tack åt Armas och Sven för er vishet och för att ni orkade med oss galenpannor, samt till alla som på något sätt sponsorerat oss, hjälpt oss och bett för oss.

Russia needs Jesus.