Old articles 
När man är ung och kär. Eller när man är ung och tror att man är kär, i någon som inte tycker om en tillbaka, då tror man ofta att hela ens värld ska rasa samman. Men hej! Om man tror det har man fel.
Ja har länge funderat på om man som kristen "får" bli tillsammans med någon som inte delar samma tro?
Man kan ju ha liknande värderingar, men man står inte på samma grund. Det är väl grunden som gör en trygg. För om man har samma grund att stå på kan man använda sig av den om det blir problem.
Vad ska man luta sig mot om man inte delar samma tro? Vem kan säga vad som är rätt och vad som är fel?
Det är ju inget hinder att den som man är tillsammans med kan komma till tro, men man kan ju inte vara säker på att det kommer att ske.
På alla hjärtans dag, då är det meningen att alla ska gå och köpa en fin blomma eller ett vackert hjärta till den man tycker om och påminna henne/honom om hur otroligt mycket man tycker om den personen.
Det är bland det sjukaste jag har hört!
Varför i hela fridens namn finns det en speciell dag för det? Kan man inte alla dagar visa hur mycket man tycker om dem?
Man har ju faktiskt 365 dagar som man kan påminna varandra om hur mycket man tycker om varandra.
Det som är så sjukt är ju att man går och förväntar sig att den/de man tycker om skall ge kort och extra mycket kramar på alla hjärtans dag. Går man runt med en sådan inställning kommer man att bli besviken om ingen påminner dig om att du är underbar.
För du är underbar, inte bara på vändagen.
Glad vändag på er, kom ihåg att tycka om varandra massor. Men inte bara den 14 Februari.
Man kan ju ha liknande värderingar, men man står inte på samma grund. Det är väl grunden som gör en trygg. För om man har samma grund att stå på kan man använda sig av den om det blir problem.
Vad ska man luta sig mot om man inte delar samma tro? Vem kan säga vad som är rätt och vad som är fel?
Det är ju inget hinder att den som man är tillsammans med kan komma till tro, men man kan ju inte vara säker på att det kommer att ske.
På alla hjärtans dag, då är det meningen att alla ska gå och köpa en fin blomma eller ett vackert hjärta till den man tycker om och påminna henne/honom om hur otroligt mycket man tycker om den personen.
Det är bland det sjukaste jag har hört!
Varför i hela fridens namn finns det en speciell dag för det? Kan man inte alla dagar visa hur mycket man tycker om dem?
Man har ju faktiskt 365 dagar som man kan påminna varandra om hur mycket man tycker om varandra.
Det som är så sjukt är ju att man går och förväntar sig att den/de man tycker om skall ge kort och extra mycket kramar på alla hjärtans dag. Går man runt med en sådan inställning kommer man att bli besviken om ingen påminner dig om att du är underbar.
För du är underbar, inte bara på vändagen.
Glad vändag på er, kom ihåg att tycka om varandra massor. Men inte bara den 14 Februari.
| hallå...
den text e kanske lite gammal. Men vi har lite åsikter om det ändå. De flesta som har skrivit säger att en kristen inte skall gifta sej med en icke-kristen!!! Det tycker vi är lite konstigt. För det förtsa är det inte meninegn att en kristen skall sprida budskapet, vad är då bättre än att börja sällskapa med en icke-kristen. För det andra, är kärlek helt beroende av vad man tror på. Är det helt omöjligt för en kristen att bli kär i en muslim? Är det helt fel eller?? Är folk så svaga i sin tro att de tvivlar på att de själva skulle klara av ett förhållande med en icke-troende... lite frågor bara på kvällskvisten. ha d gött :) | |
| "Älska, och gör vad du vill"//Augustinus | |
| Okej, tack för förklaringen Oskar, då får jag kanske läsa hans inlägg i alla fall då. Min skepticism grundade sig helt på hans eventuella tilltro till astrologi. Förlåt mig, det heter ju "tvivla inte, utan TRO!" :) | |
| Jag tror det där i profilen är nåt som Blogger räknar ut från ens födelsedatum automatiskt, men jag är inte säker om det är så.
Visst får man vara skeptisk, inte vet jag heller om han har rätt, men man kan ju döma argumentet på sin egen vikt. | |
| Hej!!! Jag vill tacka alla dem som har bidragit med sina åsikter!! Tack vare era inlägg och klara budskap har jag tvingats tänka om min något blåögda ;) utgångsteori. För visst e det så att man kanske aldrig vet, men utgångsläget e klart bättre om den man e gift med är kristen, än om han e ickekristren. Tack alla för era åsikter, ni e bäst!!
Och alla som sällskapar med ickekristna, var noga med era gränser. Se till att inte bli vilseledda, och inse att det är ni som har bestämmanderätt (egna erfarenheter.) Sköt om er, och sök er närmare Gud!!! | |
| Oskar:
Den här Andrew som skrev det första som du hänvisar till tappar en hel del i trovärdighet genom att i sin profil nämna både sitt stjärntecken och i vilket år han är född i det kinesiska systemet. Klart han kan försöka locka sökare till sin sida på det sättet, men... ja e skeptisk. | |
| kul annars att de mest kommenterade diskussionerna handlar om tuttar/nappar och sällskapande... visar på att folk värderar livsnära o familjenära ämnen! det är ju bra - skönt att spiritisterna som i början av förra seklet började be för att samhället skall falla sönder med början i familjen inte lyckats! låt oss fajtas för familjen o tuttarna/napparna! fred og kjerlighet | |
| Ja, det är väl inte heller så jättelyckat och gå omkring och fundera: e de kanske den där! eller den där? eller kanske den? Man blir lite nipprig med sånt. Många har nog berättat storyn där de bett Gud visa nåt speciellt med någon person och så har Han gjort det och så har det blivit tillsammans och det har varit jättelyckligt! Kiva kiva, nog ska vi alla hitta nån att dela livet med - förutom de som har Pauluskallelse...! Fast de flesta som jag känner till som sagt att det har det antingen sällskapar eller är gifta i dag. Men nån har det säkert, t ex Andraé Crouch är inte gift fast han är över 60 och pastor och allt! | |
| Ja, de va precis det jag menade Oskar! =) soffpotatistaktik brukar int lyckas. Men jag tror oxå att de e jätte viktigt att int försöka fixa till det på egen hand. Gud vet vad vi behöver o om vi söker hans vilja kommer han att leda det rätt. Blir vi desperata o tar "första bästa" som kommer emot så brukar det sluta illa, tyvärr.
"Sök först Guds rike och Hans rättfärdighet så skall ni få ALLT det andra" | |
| Nå nu fick jag kontakt med mitt webbaserade länkbibliotek så jag hittade den artikel jag tänkte länka till: Theo' class='embedurls embed-link' target='_blank'>http://theogeek.blogspot.com/2005/01/kno... Geek: Knowledge and foreknowledge ett intressant argument om predestination i vissa texter.
(Om ni vill kolla vad jag hittat och hittar på nätet somm är spännande så är det bara att kolla http://del.icio.us/jorleif' class='embedurls embed-link' target='_blank'>http://del.icio.us/jorleif">http://del.i....) | |
| Jag menade predestination specifikt i fallet av val av partner, men är nog också mot tanken i större sammanhang.
Om vi ska dömas för våra gärningar, hur kan det då vara rättvist om Gud på förhand bestämt vad vi kommer att göra? Våra val är viktiga. Gud kanske bestämmer vissa saker på förhand, och han kanske t.o.m. vet vad vi kommer att välja "på förhand" (vad nu det betyder för någon som är utanför tid och rum). Det finns många texter som verkar stöda predestination, och visst är det en svår fråga, men det hör som sagt inte hit, och jag är heller ingen stor expert på det. Det jag specifikt opponerar mig emot är kristna som resonerar att "du behöver inte göra någonting för att hitta din rätta för Gud sänder nog honom/henne sedan". Visa mig ett löfte i Bibeln som säger så, så tror jag. Det här är hur jag uppfattar det: Gård och gods är ett arv från fäderna, en förståndig hustru en gåva från HERREN. Ords 19:14 Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Matt 7:7-8 En god hustru är alltså en gåva från Herren, men också de goda gåvorna ska man be, söka efter och bulta på dörren för att få. Passivitet är inte gudomligt i dessa saker heller. Guds omsorg är inte till för att vi ska slappa och bli feta hedonistiska isterbukar (eller nånting) som får allt serverat, utan den är till för att vi inte ska behöva oroa oss så vi kan koncentrera oss på att finna Gud och Guds rike. | |
| Det där med predestination kan ju tolkas på flera sätt. En sak är det Gud har bestämt för oss, hans vilja för oss. En annan sak är om vi vandrar i hans vilja. "Alla våra livsdagar var skrivna i hans bok innan någon av dem kommit". Kan tolkas som att allt vi är med om är förutbestämt. Men det kan också tolkas så att detta är vad Gud VILL med oss, men vi kan välja om vi vill vandra i hans vilja eller inte.
Daniel är ett bra exempel. Han läste i skrifterna att Israels barn skulle vara i fångenskap i Babylonien i 70 år, vilket de nästan hade varit då Daniel läste detta. Vad gör han? slänger sig på soffan framför teven och väntar på befrielsen? Nej, han börja be: SKE DIN VILJA! Jag tror att det bästa sättet att påverka världen är att be! ....och, jag tror att Gud har en "rätta" för var och en. Det gäller att lämna det i Hans hand så fixar det sig. Men följ Daniels exempel, inte soffversionen! =) pis änd lööv! | |
| D undrar jag också!?? | |
| Oskar:
predestination..varför irrlära? | |
| Läste igenom alla inlägg... :)disc. om att sällskapa med kristna/icke-krista blev ganska stor, intressant åxå, de e väl ett ganska relevant ämne för många. Jees...jag är för att kristna s k a sällskapa med enbart kristna. Många av mina kristna vänner&bekanta som börjat sällskapa med icke-troende har antingen svalnat i sin tro, fått kanske en del extra onödiga bekymmer i sina liv eller så har de i värsta fall fallit bort från tron. Men då har jag trots allt ändå ett exempel på då den otroende parten i ett förhållande blev frälst. Och den personen e frälst idag. Så...hur ska man förehålla sig till detta? Bibeln är dock klar i sin sak. Frågan är väl hur mycket tar vi hänsyn till vad Jesus då vill..? Han vet ändå vad som är bäst för oss, fastän vi kanske inte alltid ser eller förstår Hans vilja. Bra me diskussioner iaf..:) Allt gott. | |
| ja-aa, jag tror faktiskt det är helt tvärtom! Den som har ett sunt Guds- och självförtroende kan lita på att denne får det bästa, den behöver inte kompromissa. | |
| Efter att ha varit gift i 2½ år måste jag säga att det nog hade varit rätt tungt att vara gift med en icke-kristen. Då man har jobbiga perioder andligt är det oerhört skönt att ha den andra som stöd också på detta område. Också då det gäller andra "stora saker" i livet som t.ex. barnuppfostran skulle det kännas märkligt om man inte hade samma utgångsläge i sina värderingar. Men det kan gå, jag vet nog flera par där endast den ena är kristen ( i alla fall faktiskt kvinnan...) och det verkar gå helt bra. Jag skulle dock inte "våga" pröva på det, det är för mycket på spel!
Oskar: Det vore roligt att höra din åsikt om predestinations läran fast det inte direkt hör till denna diskussion. Jag har alltid tyckt att det låter farligt försoffande och väldigt ologiskt att våra dagar skulle vara förutbestämda. Men det finns ju/väl en del bibelord man kan tolka på det sättet, och många kristna verkar leva med denna livsfilosofi som jag tycker man inte kommer långt med! | |
| Guds kärlek i våra liv är ju grunden för all kärlek. Och kärleken är ett beslut. Jag tror det finns bättre sätt att visa Guds kärlek till dem som inte känner Honom på än att bli tillsammans med dem.
Rädsla för att den kristna person man väljer att gifta sig med ska avfalla från tron är ingen grund för kompromiss. Våga tänka positivt i stället och se det som en möjlighet att du kan få vara med och uppmuntra någon annan att bli kvar i tron, växa i tron och bli styrkt i tron. Genom ditt liv kan du varje dag få vittna om Guds godhet och kärlek, genom att t.ex. så in uppmuntrande ord, som du senare kan få skörda. Säkert en utmaning, men framför allt en möjlighet, genom Jesus. Grundprioriteringarna jag tror att ett förhållande (eller ett liv) håller att bygga på är: 1. Jesus 2. Den andra (familjen) 3. Församlingen, andra människor | |
| Är det inte kärlek att göra det man tror är bäst för den andra? Måste man bli tillsammans för att man älskar?
Vad är kärlek? (Snälla Ja-aa, lämna predestination utanför det här. Om inte annars så för att det är rena rama irrläran) | |
| Vet ni va kära vänner... Jesus ha ren bestämt vem ni ska vara me.. allt e ren bestämt... D finns såna människor som e väldit starka i sin tro... å dom klarar kankse av att vara tillsammans me en icke-troende. Men sen finns d å såna som int e så starka å har dålit självförtroende... å dom behöver en stark kristen ti partner! Men oskar har nog rätt... d e allti bäst att vänta tills den blir troende..:)
Sök Gud å hör va han har att säja om saken! Å gå sen som han säjer!;) | |
| Men kärleken då...? | |
| Det jag tycker är absurt i den här diskussionen är tanken att bara för att det inte är helt svartvitt (gäller bara typ 99% av fallen) så måste man dra som slutsats att det inte alls skulle finnas någon struktur...
Jo, någon har kanske lyckats "frälsa" sin partner, men det kanske hade gått så också om man låtit bli att bli ihop. Jag menar, varför måste man alls bli ihop med någon som inte tror? För att man är "mogen"? Är det inte mer moget att bara säga nej till något som inte är bra? Vänta att människan kommer till tro först. Människor det handlar om ert liv. Ni kan säga att det inte spelar så stor roll vad ni gör, men då blir ni precis sådana människor som inte spelar någon roll. | |
| hmm. många intressanta inlägg här. jag tror att det som oftast är upp till var och en att avgöra om man är redo att inleda ett förhållande med en icke-troende. vad jag vet, är att en av mina kompisar definitivt inte skulle vara kristen om det inte var för att hon blev kär i en väldigt stabil kristen. men grejen är den att Han inte gav upp sin tro, och för att hon verkligen ville vara med honom, började hon fråga och protestera, för att överbevisa honom. och ni vet ju redan vem som vann. GUD. så generellt kan man inte säga att det är fel. men jag tror inte heller att Gud vill att alla ska ha varsin icke-troende partner för att sprida evangeliet. endast ett fåtal klarar av det tror jag, med Guds hjälp. så länge vi inte kompromissar på budskapet och vår Gudstro, så kan vi leva i världen men inte av den. Så, om Gud står bakom, kan man göra storverk. Det är ju kärleken till medmänskan som det hela handlar om. så jag röstar oxå på fler alla-hjärtans-dagar. go, Ronja! och enligt mej är inte detta bara ett s.k. fjortisproblem. vad nu det inlägget exakt syftade på, kan jag inte se. mer kärlek till folket! :) | |
| moget cessi! | |
| ja e blindtarmslös!!! x) måste operera bort den när ja va 5 .....ad- vi kan bilda en anti-blindtarms-bla-bla-bla ...öh-öh..varning för fjortisproblem...extrema. trevlig alla hjärtans/vändag/blindtarmsDag. | |
| Jag håller nog för att man skall vara tillsammans med en kristen, om med någon. Jag har själv varit med om att vara med en icketroende och tro mej, det gick åt skogen! Man märker det kanske inte direkt, men med tiden blir det bara sämre och sämre. De flesta av mina kristna vänner som har försökt vara ihop med en icketroende och trott att de skall gå hur bra som helst och att den icketroende blir troende har trott fel! Tvärtom har de själva drivits längre ifrån Gud, och till sist struntat i sin tro och sjunkit ned till djävulens rike. Det hände nästan mej också, men Gud hann bryta min och min flickväns förhållande i tid, som tur var! Jag är tacksam för honom för alltid!
För alla er som är eller kanske har tänkt bli ihop med nån ickekristen, jag råder er att fundera noga på vad ni egentilgen vill. Vill ni leva för Herren och komma till himmelriket? Eller ger ni efter för frestelsen och låter er dras ner till den onda sidan? Tänk, kära ni, tänk! | |
| Jag har nog öppnat mina klarblå ögon. Och jag har många gånger sett hur det går när människor väljer sin att göra just det misstaget att sällskapa och gifta sig med icke troende.
Det är en sån sorg att se personer som en gång brunnit för Jesus och levt fullt ut för Honom börja gå kompromissens väg. Sen är det också en fråga om Gudsfruktan. Vem är det egentligen som är Herre i mitt liv? Jesus eller mina egna begär? Vems vilja är det som gäller, Hans eller min? Hans vilja är tydlig. Men som sagt, alla måste välja sin väg och fatta sina egna beslut. | |
| Visst finns det misslyckade äktenskap mellan två kristna. Men jag tror ändå ödmjukt att sanningen är vit och inte grå! Världen är dessvärre både grå och svart. | |
| Jag vet, och jag håller med om att det är "mest hälsosamt" för en kristen att sällskapa med en kristen, men jag vill öppna era klarblåa ögon för att det INTE ÄR EN GARANTI!! Det du har idag, det är inte säkert att ni har det om tio år, och kanske inte heller den du gifter dig med!! Läs igenom min kommentar en gång till och inse att världen inte är svartvit. Glad vändag också!! | |
| Att sällskapa syftar väl till att gifta sig, eller hur?
Du blir ett med den du gifter dig. En som är inte är frälst har en helt annan ande och det är INTE den helige ande. Man kan fråga sig hur nyttigt det är att bli ETT med nån som bär på denna världens ande, att alliera sig med nån som fortfarande är i djävulens rike. Även om den ickekristna personen säkert inte vill nåt illa så bär han/hon på nåt annat och det är det du öppnar dig för. Det är inte bra. Dessutom går det rakt emot Guds ord, läs det som Linus skrev. Det är inget vits att försöka säga att det bibelordet säger något annat än vad det gör. Att handla rakt emot Ordet brukar inte löna sig i längden. Det brukar i allmänhet sluta i katastrof och avfall från tron. Att falla från tron händer inte plötsligt utan är en följd av många små beslut och kompromisser. Välj rätt innan det är för sent. Men var och en väljer sin väg. Alla har ansvar för sina egna liv. | |
| Tja, det beror väl på hur romantisk man är. Varje dag är en Guds gåva, precis som den som Gud leder framför en.
Var linus (alltså Paulus egentligen) har en stor poäng är att vi drar ojämnt om vi är tillsammans med en som icke tror. Vi kan inte veta om "den andra" börjar tro pga ens egen tro. Om båda är troende drar paret någolunda jämnt, inte så att alla problem försvinner utan så att man löser problemen med samma värderingar och tillsammans med Gud. Vi behöver inte dagar för att påminna den vi älskar/tycker om att vi håller den kär, men vi behöver dagar var vi ser varandra. Alltså den andra benämningen på "alla hjärtans dar" nämligen "vändagen". Så om jag får lite skippa det teologiska och bara säga: "Se din nästa" Vad vi krista än vill tro så går vi alla förbi sådana som borde bli sedda varje dag. Låt ljuset lysa i dig, för vi skall vara världens ljus och salt! Glad alla dagar! | |
| Manda, exemplet du nämde var att man inte behöver ta till skilsmässa om man börjar tro medan man är gift med en som inte tror. Om man inte är troende skall man såklart inte bry sig och då kan man bli frälst fast den andra inte tror. Men varningen gäller att dem som ÄR troende och börjar med någon som inte tror. *Respekt och glad vändag*! :) | |
| Jaa, jag är en av de här idioterna som sällskapar med en ickekristen. Och jag "bryr mig ändå och vill leva nära Gud", vilket t.ex. Linus borde veta (sin kommentar här nedan till trots). Så, jag kan hålla med om att bibeln varnar för det här, antagligen just för att så många har svårt med att hålla fast vid sin tro då man lever såpass nära en person med annan tro. MEN Paulus ger också rådet (i Korintierbrevet) att om man redan är tillsammans med en icketroende så skall man inte separera för den sakens skull, eftersom den icketroende blir helgad genom sin troende partner. De orden föredrar jag att hålla mig fast vid, efter många långa funderingar. Det optimala för mig är definitivt inte att vårt förhållande skall ta slut, utan att han skall förstå mitt synsätt mer och mer. | |
| Skall man säga rakt ut som det är så är det ju tyvärr så att en som inte är frälst är medlem i djävulens rike och den som är frälst är med i Guds rike. Att bli tillsamman med en icketroende är därför oftast en fullständig katastrof för den egna tron.
Dock är det min övertygelse att Herren gladeligen ger dig en troende partner att gifta dig med om du vill ha det! | |
| No koll på alla löjliga "speciella" dagar. Jag började nästan tvivla på att det fanns vettiga... förlåtjagmenar, likasinnade mänskor på den här planeten.
Kanske meningen med alla hjärtans dag är att folk ska hänga upp sig just på hur löjligt det är att ha en viss dag där man ska visa hur mycket man älskar sina vänner, och därför visa hur mycket man älskar sina vänner oftare än en gång i året? Förslag för en ny speciell dag: Alla blindtarmars dag, när vi speciellt firar folk som har fått blindtarmen bortopererad... Kanske vi själva för att hedra dem går och opererar bort den? Nån som stöder mitt förslag? :D | |
| Har "..." något som bestyrker teorin? Kung Salmos misstag var att han tog till fruar "icketroende", det blev hans fall, trots alla varningar.
I nya testamentet är man inne på samma linje 2 Kor 6:14: Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? Men den här uppmaningen gäller ju naturligtvis bara den som bryr sig och vill leva nära Gud! | |
| Jag måste säga det, att i princip är det ju lika stor risk att den kristna man gifter sig med blir avfällig och tappar sin tro, som att den ickekristna lär känna Gud och börjar leva för Honom. Livet är inte svartvitt, man kan aldrig veta säkert, erkänn det. | |
22:02 1.4.2005