Det är skönt att jobba i folkhälsans seniorhus på helgen. Varken fysioterapeuter eller personalchefer springer yrt omkring utan istället känner man riktigt hur fridfullt det är.
Herr x får ögondroppar, fru y får cornflakes och astmamedicin, tant z kokar jag ett ägg åt, klient behöver hjälp att borsta löständerna och gamling å glömmer bort att hon inte ännu duschat nedredelen utan torkar sig med en handduk efter toalettbesöket.
Att jobba med äldre människor påminner en ständigt om att livet är förgängligt och att vi alla före vi anar det är beroende av andra människor för att ens kunna sköta våra basbehov.
Det är just här som man märker hur förunderligt livet är. Att man andas, skrattar, gråter och lever. Skulle det vara ett resultat av mutationer?
Så går en dag från en hemvårdares liv och kommer aldrig åter.
