Jag har rest mycket i mina dagar. Som född Borgåbo bosatt i Kuni blev det en hel del pendlande mellan Kuni och sommarstugan på andra sidan Vålaxfjärden som barn. Och under 80-talet (det ljuva) åkte vi nästan varje höst till de svenska fjällen på fjällvandring. Och senare allt resande med Team Action. I Finland, Sverige, Norge, Danmark, Estland, Frankrike, Ryssland... Det blir några kilometer om man börjar räkna. Och några veckor också. Jag räknade att jag var borta ca 4 månader i året då vi körde med TTS. Jag ansåg mig vara rätt så berest och världsvan. Så döm om min förvåning då jag efter några veckor här började märka hur mycket jag saknade Vasa! Med allt och alla. Jag som var van att vara både här och där... Men så slog det mig under ett telefonsamtal med en av mina polare att; jag har ju faktiskt inte, förutom armén, bott borta hemifrån (och med hemma menar jag där min säng är, och inte mammas köttbullar) så här lång tid som detta. Jag har varit på veckolånga resor hit och dit, men alltid kommit tillbaka hem. Nu var det inte längre så. Jag var fast här! Detta var mitt hem. Fast ändå borta...
Jag har nog anpassat mig till livet som norrman, det är inga problem med det. Och bra trivs jag på bibelskolan. Vänner hade jag både här och med mig då jag kom och nya vänskapsband har skapats under vägen. Men det som frapperat mig är hur mycket min familj hemma i Vasa betyder för mig! Jag prata alltså om min församling. Jag måste erkänna att jag inte trodde det var möjligt att sakna något eller någon på det sätt jag gjort under hösten. Men det visar bara på det att den man älskar kommer man också att sakna då man är borta från den. Och vilken fantastisk upptäckt det har varit för mig att se att jag faktiskt har ett andligt hem där jag upplever att jag hör hemma. Där alla mina kära syskon samlas för att dela gemenskap med varandra och först och främst med Gud.
Församlingsgemenskapen är viktig. Livsviktig! Om du som läser detta är frälst men inte har en församlingsgemenskap så vill jag rekommendera dig att så fort som möjligt söka dig till en levande och varm kristen församling! Du behöver det! Ingen mänska är skapad för ensamhet! Fast det kan vara och stundvis är bra med ensamhet blir det en plåga i längden. Vi behöver alla varandra. Vi är skapade för det.
Idag är det tretton dagar innan jag kommer hem till Finland. Det är inte mycket. Jag kommer med glädje!
Min sida rasse.fi kommer att lanseras under januari månad.
