Musikaliskt var pjäsen också bra. Svenen utnyttjades på ett mycket intensivt sätt, scenerna kom mycket tätt inpå varann, så mycket hann hända under de dryga två timmarna.
Låten "Jag säger nej" fastnade överlägset bäst i huvudet antagligen för att den återkom i flera etapper. Budskapet som låg bakom var att våga säga nej till ont berondeskap, beroende efter dåliga pojkvänner, beroende efter knark osv.
Den andliga världen var konkret illustrerad i ett gäng demoner som kom uppenbarades i situationer som när någon frestades.
Speciellt ivriga var demonerna när man på en fest sjöng "Helan går".
Duffel blev manager till flickbandet Polyester. Fredi skötte sin roll mycket bra. Ibland kunde man till och med urskilja en lätt söreneffekt.
Nästa föreställning är på tisdag, efter det är det bara 38 pjäser kvar.
