Igår blev vår lilla Ronnie sjuk i magen. Det blev bättre till kvällen men hela natten hade han ont och kunde inte lägga sig ner. Han satte sitt stora underbara huvud i vår säng och sökte närhet och kärlek. Vi talade med honom men han hade ont. I morse trodde vi att han hade blivit bättre då han låg och sov på sin egen plats framför den öppna spisen i vårt hem. Han andades men jag såg att han var sjuk.
Bara en liten stund senare under ett telefonsamtal såg jag att Ronnie inte längre andades. Ronnie var inte längre hos oss, det vara endast hans kropp som låg på den egna platsen. Ronnie hade somnat in och jag vill tro på att också våra djur har ett paradis. Gud har ju faktiskt skapat alla djur och den Gud jag känner är kärleksfull och barmhärtig. Han älskar inte bara sina barn utan även hela skapelsen. Vem vet, kanske vi får ta hunden med oss in i himlen. Den gamla låten sjunger i mitt huvud och jag vet att vi en vacker dag får svar på alla våra frågor. Vem vet kanske våra husdjur väntar på oss i paradiset. Frank Mangs lär ha sagt att man åtminstone kan fiska i himlen. Undertecknad har konstaterat att man säkert kan äta hur mycket som helst i paradiset utan att gå upp i vikt.
Låt oss ha blicken fäst på Jesus. Trons upphovsman och fullkomnare. Han som är vägen, sanningen och livet och som också är med oss i livets svåra stunder. Låt oss leva med himlen som slutmålet.
Vi fick ha Ronnie hos oss två dagar från två månader. Han kom till oss den 14 april detta år. Vi kommer aldrig att glömma de goda och fina stunderna vi hade tillsammans. Vila i frid käre vän! Du är saknad!