Jag brukar säga att jag har tre pappor. Pappa, min biologiska pappa och min himmelska Pappa. Hela detta konceptet har varit svårt att smälta men dock en nödvändig sak i mitt liv. Jag föddes i Jyväskylä i augusti 1972 och min mor gav bort mig genast efter att jag föddes i och med att omständigheterna i familjen vid detta tillfälle var sådana att det inte var hälsosamt för mig att bo där. Jag var under ett år då jag kom till mamma och pappa i Vasa och de är min mamma och min pappa, de som älskat mig hela mitt liv.
Efter att jag fick tag på min mamma så fick jag även tag på min biologiska pappa. Idag vet jag varifrån jag kommer och jag vet också att min pappa inte längre var tillsammans med min mamma då jag föddes. Jag vet också att mitt liv skulle ha varit annorlunda ifall jag skulle ha stannat i Jyvsäkylä. Igår besökte jag min syster i fängelset och hon konstaterade att det nog var Guds beskydd att jag fick komma till ett bra hem.
Idag firade jag min biologiska pappas 65 års dag i församlingshemmet i Laukaa tillsammans med en hel rad nya släktingar jag aldrig tidigare träffat och min fru Hannele var med. Jag höll ett litet tal som berörde. Jag behövde inte säga annat än att jag tackar Gud för min barndom och mina föräldrar men att det varit en stor del av min upprättelse- och helandeprocess att får reda på mina rötter. Ibland känns det svårt att ha två pappor, men då tänker jag på att jag ju faktiskt har tre. Mitt sinne förstår inte allt men det berör i hjärtat.
