Höstens färger

  • pjb@netikka.fi Back
  • 05/10 2011
  • 0
Jag är ingen vän av vintern, helst av allt skulle jag ta mitt pick och pack och fara iväg till soligare trakter under vintermånaderna. Hösten däremot tycker jag om trots att den är ett säkert tecken på att vintern komma skall. Det fina med hösten är då den börjar på sensommaren med varma, mörka och mysiga augustikvällar. September kan ibland bli lite ruggigt men i år har det ju varit relativt fint i september. Nu börjar det bli ruggigt ute och träder fäller sina blad inför den kommande vintern. Det som är vackert den här årstiden är ju höstens alla färger. Ingen människa skulle kunna komma på något så vackert som alla färger vi har. Allt är ju skapat av Gud och till Kristus.

En sak som jag tänker på då jag ser löven blåsa ur träden då vindpustarna kommer är att höstvädret och stormarna kan vara verkligt radikala. Rätt häftigt då man tänker på att HAN som allt blev skapt till, Jesus också var mycket radikal. Vi har i dagens samhälle fått en helt fel bild av Jesus. Många tror att Jesus var den snälla mannen som satt under en korkek, med en stav i handen och klappade sina får. Det är tyvärr en falsk bild av Jesus. Jesus var och är radikal och han gjorde allt i kärlek. Han var och är den enda som klarat av att stå emot djävulens alla frestelser och den enda som var och är utan synd. Då han gick på jorden och botade sjuka, väckte upp döda och drev ut andar och demoner ur folk var han garanterat den mest radikala person som vandrat på denna jord. Att vara radikal betyder ju dock inte att vi skall slå folk med bibeln i huvudet och tvinga dem till att tro på Jesus. Att vara radikal skulle jag säga betyder att stå upp för sin tro och där det ser som mest omöjligt ut våga ställa sig upp och be i Jesu namn.

Idag "fegade" jag tyvärr ur :( Jag hade skjutsat min fru till arbetet och var på väg hem. Jag stod vid ett par trafikljus och då det blev grönt följde jag kön. Då jag kom till övergångsstället såg jag en äldre man ligga med huvudet mot marken och tre till fyra personer som var samlade runt honom. En av dem stod och talade i telefon, hon tillkallade säkert ambulans. Mannen såg inte ut att må så bra, vem vet, kanske han var död? Tankarna for runt i mitt huvud och mitt i allt märkte jag att jag hade kört ifrån platsen utan att ens tänka på saken att stanna bilen, stiga ur bilen och gå lägga händerna på mannen och be i Jesu namn. I stället körde jag bara vidare och det minsta jag kunde göra var att be en bön för denna man och denna situation. Dock tänker jag ännu på ifall jag på något sätt kunde ha hjälp till på platsen.

På samma sätt som höststormen rensar träden från sina löv så bör vi också låta Jesus genom Den Helige Ande rensa oss på olika saker, köttets gärningar och tankar så att vi kan komma ännu närmare Gud. Rädsla tillhör inte Guds rike, så säger Guds ord. Detta måste betyda att jag inte är fullständig, jag måste söka mig närmare Gud. Det kan ju inte ha varit något annat än rädslan som fick mig att fega ur idag. Alltså måste jag låta Jesus genom Den Helige Ande, Sanningens Ande blåsa bort alla onödiga löv från mig som skiljer mig från Gud. Tack och lov så är jag inte ensam om att inte vara fullständig. Fullständiga blir vi den dag vi stigen in genom pärleporten.