För snart tre år sedan fick jag ett mail av en man som jag endast sett på bild tidigare, det var Michael Bull Roberts. Hans brev var ett rop på hjälp. Situationen då var att alla församlingar ville visa upp honom och att han skulle berätta sin berättelse. Detta är hans kallelse, speciellt att arbeta med ungdomar. Problemet var att han inte själv hade något andligt hem, ingen ville åta sig uppdraget att ta hand om honom och älska honom. Genom mail kontakt kom vi varandra mycket nära och nu under mitt senaste USA besök åkte vi upp till Mississauga, utanför Toronto och vi möttes i verkligheten för första gången.
Michael har skrivit två böcker och det är nog ett år sedan jag läste första boken "The tender heart of a beast". En gripande bok om hans liv. Hur hans pappa var elak och inte gjorde annat än våldförde sig på Michael som då bara var ett litet barn. Det spelade ingen roll om han hade gjort fel eller varit duktig, han fick oavsett stryk. En dag kom Michael hem med en guldmedalj han fått i en tävling i skolan där han skrivit och berättat. Hans dröm var att bli en föreläsare och skribent. Hans pappas reaktion var inte vad någon av oss skulle ha kunnat tänka oss, han slängde medaljen bland soporna och gav sin son en rejäl smäll på käften. Michael berättar själv att han fick tillbaka guldmedaljen den dag han stod upp på scenen och tog emot två pris för sin första bok.
Barndomen ledde till hat och ingenting spelade längre någon roll. Ibland levde han på gatan och ibland i skogen. Hans liv blev mer och mer destruktivt och han skar sig i armarna och halsen, inte för att han ville ta livet av sig utan för att straffa sig själv. Han hade nu också börjat hata sig själv.
Åren gick och Michael blev framgångsrik i den undre världen. Han var högt uppsatt i ett gäng nazister som gjorde allt annat än Guds vilja och han blev en av de största knarkkungarna i Kanadas historia. Berättelserna är många och du kan sitta med Michael från morgon till kväll och han har berättelse efter berättelse ur sitt liv. Hans nya bok innehåller korta historier ur hans liv, främst ur det nya livet i Kristus.
En dag slog polisen till och häktade 17 medlemmar av gänget. Michael var en av dem. Han hade dock så pass mycket pengar att han kunde ringa en bra advokat som fick ut honom på nolltid. Han flyttade ur sin lyxlägenhet och hyrde ett hus ute på landet så att han kunde bevaka alla håll ifall polisen kom. En dag kom några ur hans eget gäng på besök men besöket blev inte som han hade tänkt sig. De vände sig emot honom och slog honom hejdlöst med slagträ. Han fick hjärnskador, skallskador, hans arm var bruten på flera ställen likaså ena benet. Sjukhuset ville inte ha honom, de var rädda att gänget skulle komma på besök.
Michael gömde sig i ett hotellrum och han var i mycket dåligt skick. Han kunde inte gå på grund av alla frakturerna och skadorna i hans kropp. Han gav upp och skulle ta sitt eget liv. Han gick emot toaletten där han planerade att skära upp huvudpulsådern och förblöda till döds men han var så svag så han föll handlöst ner på golvet. Det var här han började ropa på Gud.
Där han låg på golvet ropade han och svor på Gud. Var var du då jag var ett barn? Varför måste jag bo i skogen? Varför var jag hungrig? Var var du då jag var på sjukhuset? Gud! Du finns inte! Michael ville dock ha reda på en sak innan sin död. Han hade aldrig upplevt kärlek av en kvinna. Aldrig upplevt kärlek i en familj. Han hade aldrig upplevt kärlek och han ropade till Gud; - Innan jag dör idag så vill jag veta vad kärlek är!
Det var här Gud omfamnade honom och hans hjärta fylldes av kärlek. Han beskriver händelsen som om det skulle ha varit någon som kramade honom och han bad om förlåtelse. Guds närvaro var så påtaglig att han rent ut av kände av att han nu var förlåten. Här började Michael Bull Roberts nya liv.
Du får säga vad du vill. Tatuerad och stor, ett förflutet med berättelser som skulle ge de flesta mardrömmar. Idag är han en ny skapelse. Han talar för tusentals ungdomar och han ger allt för att hjälpa barn och ungdomar som går igenom samma saker som han gick igenom i sin barndom. Får han betalt för en föreläsning eller ifall han säljer sina böcker och tavlor så ger han bort pengarna till ett arbete som stöder hemlösa. Han vet hur det känns, han var själv hemlös en gång.
Michael söker ännu efter en församling där han skulle kunna få vara den han är. En församling där det skulle finnas en axel att gråta ut emot. En församling där han skulle få uppleva kärlek. Våra dagar tillsammans var en av höjdpunkterna på min 20 dagar långa resa och då vi träffades kändes det som om vi skulle ha känt varandra för evigt. Ta gärna med Michael i dina böner, han behöver vårt stöd i bön.
Om det är Guds vilja så kommer Michael att komma till Finland och Sverige nästa sommar och vi åker ut och vittnar tillsammans. I hans hemland har man nu gjort en DVD serie med de mest betydelsefulla personerna i landet och Michael är en av dem. Filmen heter Notorious to Glorious. Fortsättningsvis saknar han någon att dela sin vardag med. Vännerna är få och han längtar efter en församlingsgemenskap.
Denna sanna berättelse får mig att tänka till. Vad är det egentligen vi kristna håller på med? Hur vore det om vi började älska varandra i stället för att döma och peka finger på varandra?
