Att köra likbil öppnar upp för diskussion om livet efter döden.

Dags att sudda bort den kristna stämpeln - Profan skiva för att nå ännu fler med Jesu kärlek

MUSIK. Detta något jag väntat på länge. Bekräftelsen kom och nu är vi på gång. Vi går emot trenden och i stället för att vara en kristen artist så sadlar jag om och återgår till världslig musik som en artist som är kristen.

De senaste tolv åren har jag mer och mer blivit stämplad som en kristen artist. De flesta sammanhangen jag uppträtt i har varit kristna. Dock har vi gjort utåtriktad evangelisation på olika mc- och bilträffar samt andra platser med musiken som redskap.

Under årens lopp har jag märkt att intresset för en ”kristen artist” inte är så stort i profana sammanhang och jag förstår dem väl då jag ser på den präktiga kristendomen idag där det har blivit en kamp om vem som är bäst, störst och präktigast. Egentligen så behöver vi ju inte prestera någonting utan det som räknas så är redan fullbordat. Vi har ALLA fått rätten att bli Guds barn då vi tror på Jesus (Joh 1:12).

Mitt hjärta har ända sedan början brunnit för att nå ut till de som inte tror. Det är svårt att hitta icke troende människor i kristna sammanhang. Det är ju få icke troende som går i kyrkan. Kusinkonserten vi ordnade i förmån för förra USA resan öppnade ögonen för mig. Kvevlax kyrka var inte bara full av pastorer, prelater, färdigt frälsta eller sura rönnbär. Jag skulle säga att 80% av de som kom den kvällen var sådana som inte regelbundet går i kyrkan. Det finns otroligt många människor där ute som redan tror och är lika frälsta som de som tror sig prestera något med att inte missa ett enda möte i församlingen. Sedan finns det ännu fler som söker, många av dem söker på helt fel ställen.

Under vår USA resa besökte vi en finsk pingstförsamling. Jag skulle tala och sjunga där. Innan mötet var det en kvinna som tittade på mig och sade att jag är ful och hemsk. Hon hänvisade givetvis till mina tatuerade armar och började härja om att man inte kan gå i kyrkan sådär. Jag kunde inte annat än säga: VIK HÄDAN SATAN! Jag packade ner min gitarr och åkte iväg från de präktigas gemenskap. Detta fick mig att inse att Jesus inte kallade mig till att kasta pärlor åt svinen eller underhålla färdigt kristna människor. Han sade ju: ”Då du stiger ur denna säng, gå ut och berätta för mig och ditt liv för alla. Varna barn och unga för alla faror och hjälp de som har likadana problem som du har haft”. Detta sade han till mig för 13 år sedan i februari (2007).

Det nya året, 2020 är ett nytt nådens år fyllt av möjligheter liksom utmaningar. Efter att vi kom hem började jag leka med tanken att inte längre vara en ”kristen artist”. I stället kunde jag ju vara en artist som är kristen, en artist som tror på Jesus, en artist som följer Jesus. Detta kom som en blixt från himlen och på något sätt fylldes jag av en stor glädje och inspiration på en gång. Det kändes ungefär lika befriande som då jag en gång i tiden blev frälst och fri från alkohol och droger.

Det ena ledde till det andra. De senaste veckorna har jag arrangerat och spelat in icke kristna låtar. Samtliga låtar är sådana som jag spelade med olika band i mitt tidigare liv som turnerande rockmusiker. Det finns ett band till mitt förflutna i låtarna och berättelser från livet. Jag blir så glad då jag tänker på att få åka bort från Österbotten igen med en profan skiva i bagaget. Det är mycket lättare för mig att få spelningar som en artist som är kristen. Jag har även starka namn jag kan använda för att marknadsföra spelningar. Namn som Lynyrd Skynyrd, Molly Hatchet, Whitesnake, Status Quo…osv. Det väcker intresse och arrangörerna blir inte rädda att jag skall vara på deras evenemang och slå någon med Bibeln i huvudet. Vi har alltid med oss Biblar oavsett vart vi åker. Vi ger hellre bort en Bibel så får de slå sig själva i huvudet.

Nya skivan ”The Secular” innehåller 15 cover låtar och det har varit en otrolig glädje att spela in skivan här hemma i min lilla studio. Hitmakaren Janne Hyöty som jag känt sedan 1988 då vi gick tillsammans i Lappfjärds Folkhögskola fixar till resten så att allt låter som det skall. Jag ser fram emot att komma ut på vägarna och spela igen. Spela för folk, inte underhålla kristna. Dock kommer jag ALDRIG att göra en spelning där jag inte delar mitt vittnesbörd och berättar om det hopp som finns i Jesus. Ja, det är äntligen dags att sudda ut stämpeln som en kristen artist.

Om en månad åker vi till USA för ytterligare en turné. Vi kommer att bli borta i två månader och vi har många uppdrag. Vi glömmer aldrig kallelsen som jag nämnde ovan. i veckorna kommer vi att besöka ungdomar, missbrukare, hemlösa och andra människor som hamnat på livets skuggsida. Veckosluten tillbringar vi på större evenemang där jag får spela och sjunga. Förra resan stod jag framför vår likbil och spelade på en bilträff i Panama City Beach. Jag ringde upp arrangören och frågade vad han tyckte om jag skulle göra lite världsliga låtar och blanda med mitt kristna material. JA, sade han och nu får jag inte bara nåden att stå bredvid vår likbil och spela utan jag får även flera pass om dagen på huvudscenen. Pusselbitarna faller på sina platser och åter igen så behöver man inte flyga mellan Himalayas bergstoppar för att tjäna Gud. Inte heller behöver man skryta om sina gärningar. I stället får man använda de gåvor Gud gett oss och använda dessa för att nå en eller flera människor. Nu rockar vi loss så det ryker och detta är spännande.

Skivan ”The Secular” ges ut av skivbolaget Talking Music i Sverige och beräknas vara med oss på turnén i USA. Den ges ut digitalt på de olika ställena som Google Play, iTunes och Spotify under september månad.