Om Gud är god och allsmäktig, varför gör Han inte slut på ondskan i världen
Gud kommer att göra slut på ondskan, men inte på ett sådant sätt att Han även gör slut på alla människor. Gud är kärlek, och Han vill i första hand frälsa människor och inte göra slut på dem. Därför väntar Gud med stort tålamod på att människorna skall göra bättring och upphöra med sin ondska. Det är en missuppfattning att man t.ex. kan göra slut på våldet med ännu starkare våld. Sår man våld, så skördar man även våld. Kärlek kan man endast skörda när man sår kärlek. Jesus sådde kärlek här i världen när Han av kärlek offrade sitt liv för oss. Redan har denna ”kärlekssådd” verkat mycket godhet i vår värld!
Varför ändrar inte Gud helt enkelt på människan så att hon gör det goda
Detta är människans höga adelsmärke att hon kan välja mellan att göra det onda eller det goda. I annat fall skulle vi inte vara människor utan robotar. Gud ville ha individer som genom ett fritt val skulle välja att älska Gud. Men för att valet skulle vara fritt, måste människan även ha möjlighet att välja det motsatta. Att göra det onda. Men Gud tog den risken.
Varför måste det finnas lidande och smärta i världen
Om denna fråga har det skrivits volymer. Vi skall inte heller dra den förhastade slutsatsen att personligt lidande alltid är en följd av personlig synd. Jesus drog inte den slutsatsen (Joh.9: 2-3). Låt mig i alla fall kort få peka på en synpunkt ifråga om lidandets problem.
Lidande och död kom in i världen som en följd av det första människoparets syndafall. Och på det sättet får vi alla vår del i de lidanden som drabbar hela mänskligheten. Lidandet är en varningsklocka att något är på tok. Det är inte okey att synda. Genom lidanden vill Gud väcka och frälsa människan.
Tänk dig en värld där ingen smärta skulle finnas. Om man av misstag skulle lägga sin arm på en het spis, men inte känna någon brännande smärta. Då skulle ens arm kunna brännas till obrukbarhet utan att man märker någonting. Smärtan är en varningsklocka att nu är något på tok. Jesus sade till en man som Han helat från en sjukdom: ”Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig.” Joh.5: 14. Värre? Finns det något som är värre än att vara sjuk. Javisst! Att gå evigt förlorad. Gud vill genom lidandet rädda den lidande. Gud vill genom lidandet ropa till hela mänskligheten: Omvänd er! ”Om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under.” Luk.13: 5.
Är det ens möjligt leva ett felfritt eller fullkomligt liv
För att kunna ge ett svar på denna fråga måste man först reda ut begreppen litet. Jakob säger i sitt brev:”Vi begår alla många fel.” (3: 2). Aposteln Johannes igen säger i sitt första brev 3: 9:”Den som är född av Gud gör inte synd.” Dessa två kan omöjligen tala om samma sak. Det Johannes talar om är att medvetet, vanemässigt leva i synd. Det Jakob talar om är att misslyckas trots att man planerar att göra det bästa. Man brister i kunskap, skicklighet eller övning. Och så blir resultatet att man begår fel. Metodismens grundare John Wesley talade om fullkomlig helgelse. Men man har missuppfattat honom. Han menade inte ett ”felfritt liv” utan ”fullkomlig kärlek” (1 Joh.4: 18). Ett rent motiv bakom mina handlingar. Det gäller att söka ett sådant möte med Gud att våra hjärtan fylls med Guds kärlek.
Varav kan jag vara säker på att Gud finns
Jag råkade en gång lyssna på en nyhetsutsändning i radion, i vilken man intervjuade professorn i kärnfysik, vid Helsingfors universitet, K. V. Laurikainen, huruvida det finns vetenskapsmän som tror på Gud. Han bekände klart och tydligt att han gjorde det. Jag blev så intresserad att jag ringde upp honom personligen. Och ställde några frågor till honom. Han sade ungefär, att om han som vetenskapsman tänker tanken logiskt ända till begynnelsen, så kan han inte tänka sig ”skapelsen” utan en Skapare. Men han beklagade att många vetenskapsmän stannar på halva vägen när de märker vart det börjar bära iväg. Bibeln säger:”Ända från världens skapelse ses och uppfattas Hans osynliga egenskaper, Hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som Han har skapat:” Rom.1: 20. Dessutom finns det en märklig aning eller intuition i människans inre att det finns en Gud (Rom.2: 14-16. Trots att ingen sett Gud, finns det en seglivad tro bland de mest olika folk i världen att det finns en Gud. Hur kan man förklara det, om ingen Gud finns? Många märkliga under sker i vår värld som svar på bön till Gud, men det skriver våra tidningar mycket litet om. De tycks mest vara intresserade av att skriva om ”skandaler”. Den som är välinformerad vet att det globalt sett sker massor med helt oförklarliga under bland de kristna som svar på bön. Hur kan man förstå det om det inte finns någon Gud? Eller hur förklarar man uppfyllelsen av många av Bibelns detaljerade förutsägelser, om det inte finns någon Gud? För att nu nämna några indicier på att det finns en Gud!
Vart är vi på väg
Både när jag ser omkring mig och när jag läser Bibeln så verkar utvecklingen gå mot en allt störra polarisering bland människorna. Det står i Uppenbarelseboken 22: 11 ”Den orene må fortsätta att orena sig och den helige att helga sig.” D.v.s. en allt skarpare delning mellan sann och falsk religion.
Ateisterna verkar inte att bli i majoritet, globalt sett. Religion kommer att finnas. Men det kommer att bli en religionsform där man egnar sig åt en massa religiösa ceremonier och använder ett religiöst språk, men samtidigt tolererar all slags synd. Men det kommer också att finnas en annan religiös strömning där man upplever evangeliets kraft till frälsning och rening från synden. Paulus säger i 2 Tim.3 att ”i de sista dagarna skall det komma svåra tider” människorna skall då ha ”ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft.” Andens kraft och evangeliets kraft till seger över synden!
Men Uppenbarelseboken beskriver en annan skara ”som följer Lammet vart det än går”(14: 4), dessa ”som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd.” Jesu vittnesbörd uttydes betyda ”profetians ande”(19: 10). Som alltså håller fast vid både Gudsordet och Andens kraft! De som bevarar tron på Jesus (14: 12). Vilken ström följer vi?
Vad är Guds plan
Det är inte lätt att kunna rita upp Guds plan genom den mänskliga historien, vad som blir slutmålet.
Aposteln Johannes säger:”Vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat” (1 Joh.3: 2). Och Paulus säger i Rom.11: 33:”Hur outgrundliga är inte Hans domar och hur outraksakliga Hans vägar.” Men Bibeln ger oss i alla fall vissa inblickar i denna plan.
Med tanke på den nuvarande världsordningen, där människan lever i uppror mot Gud, säger Paulus:”Ty världen, sådan den är, går mot sin undergång” (1 Kor.7: 31). Det hat som råder mellan olika etniska, religiösa och politiska gruperingar kommer att utlösa ett sådant ”slaktande”
(Upp.6: 4) att om inte Gud steg ned och satte stopp för detta skulle inga människor överleva. I Matt.24: 22 säger Jesus:”Och om den tiden icke blev förkortad, så skulle intet kött bli frälst, men för de utvaldas skull skall den tiden bli förkortad” (1917). Men man anar i alla fall att den mängd av möda, kamp och strid som den mänskliga historien inrymmer måste resultera i ett underbart slutresultat, om det skall vara någon mening med det. Paulus säger i Rom.8: 18 ”Ty jag håller före att denna tidens lidanden intet betyder, i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras på oss.”
Tydligen kommer detta att människan av fri vilja väljer att älska Gud över allting annat, vad det än må kosta av smälek, bedrövelse, lidande och t.o.m. död, att resultera i en sådan lycka och härlighet att det är helt ofattbart ur jordiskt perspektiv! Paulus tillägger i 2 Kor.4: 17:”Ty vår bedrövelse, som vara ett ögonblick och väger föga, bereder åt oss, i översvinnligen rikt mått, en härlighet som väger översvinnligen tungt och varar i evighet.”
Frågorna också svaren ingick i Borgå Filadelfias kampanjtidning, ”Löftet om liv”, som spreds i 10.000 exemplar i Öst-Nyland.
