Grunden för frälsningen är att vi genom tro på Jesus och hans verk på Korset är försonade med Gud, förlåtna och fria från all vår synd. Jesus led straffet för all vår synd i vårt ställe och Han betalade vår skuld, så att vi fick en frikännande dom, vi blev frikända, benådade, ja frälsta med evigt liv i Himlen.
Grunden för frälsningen är också att en människa blir s k Rättfärdiggjord av denna tro på Jesus och Hans verk på Korset. Man brukar säga helt riktigt att vi är Rättfärdiggjorda i Kristus, d v s ”vi har det Rätt ställt med Gud”. Jesus levde ett perfekt, syndfritt liv och på Korset tog Han all vår orättfärdighet, allt av synd och fel i våra liv på sig självt. På Korset skedde alltså ett utbyte, ett skifte där Jesus tog vår orättfärdighet och vi fick del av Hans Rättfärdighet.
Denna Rättfärdighet som kan beskrivas på flera sätt, men ett sätt är att säga: du har det ”Rätt ställt med Gud”, du har ”Klara papper med Gud”, du är ”Okej, Accepterad, Godkänd”. Viktigt att veta är också att denna Rättfärdighet gives helt fritt av Guds Nåd, d v s du kan inte ”förtjäna” denna Rättfärdighet, denna frälsning på något vis, eftersom det är givet helt av Guds förlåtande och försonande Nåd.
Särskilt under 50- och 60 talen blev delar av kristenheten s kLagisk. Lagiskhet innebär att man vill genom egna goda Gärningar förklara sig själv för Rättfärdig, alltså en sorts ”Egenrättfärdighet” som är utanför den av Guds Nåd givna Rättfärdigheten. Som en av Gud given uppenbarelse av en viktig kristen grund kom på 70-talet och framåt en stark undervisning av en troendes Rättfärdighet i Kristus, en rättfärdighet genom Tro på Jesus och av Guds Nåd. Undervisningen var medicinen och lösningen på lagiskheten som fått grepp i vissa delar av kristenheten. Likadant var det med Reformationen under 1500-talet, Luthers uppenbarelse om Rättfärdiggörelsen motarbetade och besegrade stora delar av den enorma lagiskheten och villolärorna som då härskade inom Katolska kyrkan.
Återigen, Vad är Lagiskhet? Det är att en människa genom sina egna goda Gärningar säger sig ha Rätt ställt med Gud och har därmed en biljett till Himlen. Ett lagiskt resonemang är också att man försöker liksom blidga Gud genom att ”kvittera ut” ens onda gärningar med goda gärningar.
Alla andra religioner förutom Kristendomen är förresten i grunden just lagiska. Och faktiskt så är många icke-troende svenskar just Lagiska! För s k ”lagiska människor” hade inte Jesus egentligen behövt dö för dem, eftersom de ändå fixar det själva genom sin egen rättfärdighet, genom att vara goda nog i liv, leverne och i goda gärningar. De säger kanske att: ”Jag är god nog för Gud och Himlen, jag har inte slagit någon eller rånat banken, jag har jobbat hårt och skött om familjen, ja, gett till Röda korset har jag också gjort, Gud accepterar mig och jag kommer till Himlen när jag dör”.
Om det är fråga om en lagisk Troende så kan det låta såhär: ”Jag har gett till kollekten varje söndag, jag har skött barnpassningen i kyrkan och hjälpt till med försäljning av kakor o s v, jag har vittnat många gånger, jag ljuger inte och har aldrig stulit något och är ofta snäll, självklart är jag okej och kommer till Himlen”.
Kristenheten behövde under 70- och 80 talet denna Rättfärdighetens uppenbarelse och sanning för att få bukt med lagiskheten som infiltrerat de kristna lägren.Menunder 90-talet och framöver har det faktiskt skett en förvrängning och ett missbruk av denna Rättfärdighets-uppenbarelse. Många i västerlandet har gått från Lagiskhetens dike till en sorts ”Synda på Nåden dike”. Man har börjar tro och tillämpa läror som inte är förankrade i Kristi lära och det fulla Evangeliet, man har brytit med vad kristenheten trott på och tillämpat i 2000 år, d v s den klassiska kristna tron. En utlöpare av detta är t ex den s k ”Radikala Nådesförkunnelsen” som starkt började infiltrera kristenheten särskilt under 2000-talet, dess nutida ursprung är från Singapore, men det är ännu en variant av den urgamla villoläran "Antinomianismen”, något som klart går emot den klassiska kristna tron. Oavsett vad man anser om den teologiska tidskriften Keryx och dess sammanhang, så finns ett par artiklar ("Sekulariseringens olika ansikten" och "Nådesförkunnelsens bibeltolkning") i Nr 4, 2006, en biblisk genomgång av just "Radikala Nådesförkunnelsen" där det helt klart framkommer att det är fråga om en villolära. Ulf Ekman och Anders Gerdmar är författarna till dessa artiklar och efter min undervisning här så återger jag i slutet utvalda stycken, citat från artiklarna. Rekommenderar verkligen att läsa, livsviktigt för oss dagens kristna i Sverige!
Men, vi läser nu från Bibeln2 Petr.2:18-22:”De talar stora och tomma ord, och i sina köttsliga begär lockar de med utsvävningar till sig människor som med knapp nöd har kommit undan sådana som lever i villfarelse.De lovar dem frihet men är själva slavar under fördärvet, ty det man besegras av är man slav under. Ty när de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och undkommit världens smitta, men sedan åter blir snärjda och besegrade av den, då har det sista blivit värre för dem än det första. Det hade varit bättre om de aldrig hade lärt känna rättfärdighetens väg, än att lära känna den och vända sig bort från det heliga budskap som överlämnats till dem. Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket: En hund vänder om till sina spyor, och ett rentvättat svin vältrar sig i smutsen”.
Och vi läser också från BibelnJudas 1:4:”Ty hos er har det nästlat sig in vissa personer. Om dem är det redan för länge sedan skrivet att de skulle drabbas av domen. Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus”.
Det har alltså skett en förvrängning och ett missbruk av läran om Rättfärdighet. Denna förvrängning/missbruk säger att Lagiskhet inte bara gäller Rättfärdighet p g a egna gärningar,utan även att leva i Helgelse, att leva i Renhet. Det började plötsligt heta ”Vi är alla syndare, frälsta av nåd, alla syndar och det är Okej eftersom Jesus tog synden”. Ja, Jesus tog synden, men inte för att vi skulle leva kvar i den, utan för att vi skulle leva i renhet och helgelse i den Helige Ande, genom Guds närvaros Liv och Kraft, genom Guds Ordet, genom Bönen, och vid behov genom Syndabekännelse och Omvändelse.
Om vi läser t ex Romarbrevet kapitel 6 t o m kapitel 8 så kan vi se Helheten, istället för att stycka upp Guds ord och Evangeliet plockandes ut några enstaka Skriftställen ut ur sitt sammanhang, sådant som ”kliar i örona” och är behagliga.
Helheten och det fulla Evangeliet innebär att Om vi råkar synda så Bekänner vi synden, varefter Jesus renar oss, sätter oss fria. Vi läser1 Joh.1:9:”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet”.
Vad var det Jesus sade till Äktenskapbryterskan: "Inte heller jag dömer dig.Gå, och synda inte mer!". ”Gå och synda inte mer”….
Många talar om att bota upplevelsen av fördömelse genom att predika emot lagiskhet, och visst kan det vara så att det finns en och annan som lider av fördömelse p g a lagiskhet i sina liv. Men så var det särskilt för ett halvt sekel sedan, i dagens kristenhet är ofta upplevelsen av fördömelse inget annat än Syndanöd, och enda botemedlet är syndabekännelse och omvändelse, då kommer friheten och Andens livgivande flöde tillbaka.
Motivet och drivkraften i denna lydnad och helgelse är Kärleken till Herren Jesus. Du har mött den levande Guden och Hans enorma kärlek, då du förblir i denna Guds kärlek så älskar du Herren och i din kärlek till Jesus så vill du inget hellre än att följa och lyda Honom. Läs gärna om detta i Joh.14:15-24.
Det är Gudsgemenskapen utifrån vilken det kommer ett naturligt Utflöde av lydnad och helgelse. Jesus sade: "På frukten känner man igen trädet". När vi är liksom "online", ihopkopplade med "Jesusträdet", så kommer det en god frukt av lydnad och helgelse i våra liv. En sann Tro, ett sant Lärjungaskap innebär också lydnad till Jesus som ens Herre. I Joh.Uppenb.22:11 står det: "Den orättfärdige må fortsätta att göra orätt, den orene att orena sig, den rättfärdige må fortsätta att göra vad som är rätt och den helige att helga sig".
Helgelse, Renhet och Lydnad genom livet i Gud med allt vad det innebär är alltså inte Lagiskhet. Men”förlitan/förtröstan på egna goda Gärningarför sin frälsning” är det däremot.
Under 1800-talets Folkväckelser och under Pingstväckelsen i 1900-talets början så var det en självklarhet att ge ut det fulla Evangeliet, alla Kristna grunderna, inkl. läran om Rättfärdiggörelse av Nåd. Jag citerar nu från boken ”Pingstväckelsen – dess uppkomst och första utvecklingsskede, sid.74-76” av Arthur Sundstedt:
”I det första numret av The Apostolic Faith angav pingstvännerna det program som var grundläggande för deras verksamhet. De arbetade för att återupprätta den tro som en gång överlämnats åt de heliga – den gamla tidens religion, tältmöten, yttre mission, gatu- och fängelsemission och kristen enhet överallt. Förkunnelsens huvudsakliga innehåll var: en verklig Omvändelse, en rätt Syndasorg och Syndabekännelse och att Övergiva syndens vägar,Uppgörelse med människor där så krävdes, en fullkomlig Hjärterening i Jesu blod,Rättfärdiggörelse av nåd,Helgelse, ett bibliskt Dop i den Helige Ande med Tungotal som åtföljande tecken,Helbrägdagörelse genom tron och Jesu andra tillkommelse”.
Ni förstår, när en troende omfattar Hela Evangeliet, alla kristna grunderna så Bevaras denne i frälsningen. Det är därför de flesta bevarades i tron av dem som blev frälsta under Folk- och Pingstväckelsens dagar. Men bara efter några år så leder dagens omvändelser till ca 80% avfällighet, endast 20% bevaras.
Man kan inte stampa på en och samma fläck som en gammal Grammofonskiva från 70-talet som hakat upp sig och bara ge ut 10% av Evangeliet, om än en grundläggande del. Man måste spela upp Hela skivan och ge ut också de resterande 90%, så att de Omvända bevaras i frälsningen och blir verkliga Jesu Lärjungar.
Det är också väldigt skönt och lättsamt att läsa Bibeln då man anammar det Fulla Evangeliet, och då särskilt Nya Testamentet, eftersom varje sida Bekräftar din troslära. Du behöver inte i panik vända bibelblad hela tiden när du slår upp Bibeln och möter ”obekväma” Skriftställen, du kan tryggt konstatera ”Ja, just det, det är den delen av Evangeliet det, mycket bra, så sant så”. Jag instämmer i det som T.B Barrat skrev i en av sina böcker: ”Teologer (liberalteologer)har bara pärmarna kvar i sina Biblar”. Det var min fru som läste detta, roat noterade hon att jag brukar predika att en del troende har endast ett tunt häfte kvar av sin Bibel, Barrat var alltså ”tuffare” i sitt uttalande.
Jag kan bara rekommendera dig till att jämka dig samman med Hela Guds Ord, speciellt hela Nya Testamentet. Håll fast vid det som om det gällde livet, vilket det faktiskt gör, t o m ”det Eviga livet”. Att tillämpa i lära och liv samma tro som våra förfäder i Folk- och Pingstväckelsen gjorde, de hade verkligen det Fulla Evangeliet, därav resultatet, var välsignad, Amen.
P.S! Texten och de olika teman i detta inlägg får sin mening från flera viktiga Bibelavsnitt. Du kan senare läsa dem så får du en fördjupad förståelse, låt Guds Ordet verka i dig och bära rik frukt: Rom.3:9-4:25 / Rom.6:1-28, 8:1-17 / Matt.7:13-27 /Joh.14:15-26, 15:1-17 / 2 Joh.1:7-11.
Ulf Ekman och Anders Gerdmar har alltså beskrivit i två artiklar den ”radikala nådesförkunnelsen” som en villolära med ursprung från Antinomianismen, en urgammal villolära som är tron på att kristna är befriade från iakttagandet av moraliska lagar när Guds nåd är aktiv. Jag återger utvalda stycken, citat från dessa artiklar från tidskriften Keryx nr 4, 2006. Du kommer att märka hur flera citat bekräftar eller understryker undervisningen ovan. Läs gärna Ekmans och Gerdmars artiklar i sin helhet i nämnda tidskrift, det är långa artiklar men väl värda att läsa. Tidskriften är snart 8 år gammal men finns säkert på lager.
Här följer utvalda stycken, citat från Keryx nr 4, 2006, av Ulf Ekman: ”Sekulariseringens olika ansikten”.
Sid.8: ”Det farliga är just hur man är beredd att överge centrala bibliska läror och begrepp för att vara ”relevant” och mena sig kunna nå ut”.
Sid.11: ”Att driva frihetsbegreppet ensamt och för långt skapar osundhet och riskerar att slå över i dess motsats, laglösheten. Laglöshet är inte bara en viss moralisk relativism och godtycke utan den medvetna inriktningen att förändra Herrens lagar och förordningar, ofta under förevändningen att de är överspelade och inte behövs mer. Antinomianism som dyker upp i varje generation verka nu träda fram igen.”
”Det unika med denna förkunnelse är inte bara dess innehåll som framstår som liberalteologiskt influerat. Det unika i den extrema nådesförkunnelsen är att man faktiskt vill framstå som bibeltrogen i klassisk bemärkelse och då alltså tvingar fram en ibland radikal omvärdering av den skrift man menar sig vara trogen. Det finns näst intill absurda uttryck för detta. I sin iver att driva en viss linje blir man klart reduktionistisk och selektiv i valet av skriftställen.”
Sid.12: ”I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att dessa förkunnare ofta är bibelkunniga. Det är inte så att de inte läser Skriften, utan det är hur de läser Skriften som skiljer ut dem. Att citera mängder av bibelord gör mig inte automatisk biblisk. Inte om dessa bibelord har blivit inrangerade i en ickebiblisk tolkningsmodell som ofta är ett rationalistiskt synsätt. Marcion och Arius är två historiska exempel på bibelciterande villolärare. Här möts ofta liberaler och extrema nådesförkunnare utan att de vet om det. Man skulle med fog kunna tala om en liberalteologi i karismatisk täckmantel.”
Sid.12: ”Det har varit intressant att lyssna till diskussionerna hos en del moderna, som jag menar, Marcionlärjungar. Marcion kunde inte med Bibelns judiska inslag. Hand kunde inte med Gamla testamentets skapargud som verkade hämndgirig och arg, utan hänvisade till Nya testamentets nådesgud. Anti-judiskheten och anti Gamla testamentet går igen starkt i dag i dessa kretsar. Man vill egentligen inte erkänna kyrkans beslut att behålla Gamla testamentet som kanon. Ofta går detta över även till Nya testamentet där man nedvärderar evangelierna och Petri brev och Jakobs brev, som man menar är judiskt, och som därför inte bör användas i nytestamentliga församlingar. Inte heller Bergspredikan håller måttet, och Fader vår bör inte användas då den ’inte är en nytestamentlig bön’. Man utgår ifrån att evangelierna handlar om tiden före Jesu död och vi lever efter. Vi ska hålla oss till Pauli brev som man menar är Andens tilltal till församlingen, medan man alltså förutsätter att evangelierna inte är det. Här drar man upp konstgjorda skiljelinjer som det inte finns fog för att konstruera utifrån Nya testamentet.”
Sid.13: ”Ytterligare ett exempel på grova överdrifter är när man går så långt att man säger att vi inte längre bör bekänna några synder. Enligt denna ensidiga åsikt har förlåtelsen redan skett på korset och ingen anledning finns att idag bekänna någon synd. Man kan tacka för att man är förlåten men inte bekänna längre. Det hela bottnar i ett tragiskt missförstånd och en brist på insikt angående allvaret i synden och köttets närvaro hos den troende. Man glömmer att det som redan utförts på korset också behöver tas emot och levas ut dagligen i den enskilda individens liv. Man vill inte tala om den kristnes position och vandring som två olika saker. I sin iver att hjälpa människor ur ”fördömelse” tar man bort det som verkligen på djupet skulle kunna befria från fördömelsen, nämligen den ständigt pågående förlåtelsen. Troligen formuleras dessa ensidiga påståenden av förkunnare som själva upplevt mycket religiöst fördömande i sin uppväxt och som nu på ett missriktat sätt vill befria andra från detta. Resultatet blir istället det motsatta. Från lagiskhet går man över i världslighet och laglöshet eftersom man i sin iver lämnar sundheten i hela Guds rådslut och sticker iväg på en tanke och driver den på bekostnad av allt annat. Friheten hotar att bli en falsk frihet som inte är någon annat än ny träldom.”
Sid.13-14: ”Av rädsla för att bli en träl och försöka vinna frälsning genom gärningar vänder man sig starkt emot allt som har med bud att göra. Tvång får inte finnas, förmaningar får inte ges, lydnad är något inre, inte yttre. Det sker en sammanblandning mellan lag och förmaning, Nya testamentets pareneser, så att man uppfattar de nytestamentliga förmaningarna som farliga eftersom de uppmanar den kristne till att göra något, till efterföljd, och då drar man slutsatsen att detta för honom in under lagen igen. Hela tanken är man förflyttar bedömningen in i sig själv och bort från yttre bud och bibelord. Bara när Anden upplyst mig personligen i mitt inre blir det fel, oavsett vad Skriften skulle säga. Detta leder till stor förvirring. I sin rädsla att hamna under lagen har man kastat bort den nytestamentliga förmaningen och alla uppmaningar till gudsfruktan, trots att Paulus åtminstone använder en tredjedel av sin undervisning till detta. Risken är att Gud blir en snäll ”pappa Gud” som är så snäll att han egentligen godtar allt jag gör om jag bara tror på hans nåd. Återigen har vi här en beröringspunkt med liberalteologin som från en helt annan utgångspunkt når fram till liknande åsikter.”
Här följer utvalda stycken, citat från Keryx nr 4, 2006, av Anders Gerdmar: ”Nådesförkunnelsens bibeltolkning”.
Sid. 15: ”En ny rörelse som går under namnet ’nådesförkunnelsen’ sprider sig i karismatiska kretsar…Den främste företrädaren i Skandinavien är Oslopastorn Åge Åleskjaer…Bekymmer som ofta kommer tillbaka i hans böcker är att människor upplever att kristna kommer med pekpinnar i stället för det glada budskapet, och att man utifrån kan uppleva kristendomen som en tvångströja.”
”Jag tror man här fångar hjärtat i vad Åleskjaer vill: evangeliet måste bli en generös inbjudan till människor, och för att detta ska kunna ske måste sådant som klibbat sig fast vid evangeliet genom århundradena rensas bort. För Åleskjaer är vägen till frälsning inte en smal, utan ”en hovedvei, en motorvei”, lätt att finna, lätt att färdas på.”
Sid.17-18: ”Grundproblemet handlar om just bibeltolkning och till och med vilken kanon, vilket rättesnöre, man håller fast vid. En huvudtanke som oavbrutet återkommer hos Åleskjaer är att det var först med Paulus undervisning som det kristna evangeliet blev komplett. Men Åleskjaer menar inte tidsföljden utan undervisningen. Grundläggande för hela hans argumentation är att han drar upp två skiljelinjer i Guds ord, en mellan skrifter som hör till det gamla och nya förbundet, en mellan judar och hedningar. Till oss är endast de skrifter riktade som tillhör det nya förbundet och som är till hedningar, i huvudsak Paulus skrifter.”
Sid.18: ”Tyvärr bygger Åleskjaer detta på en mycket tveksam tolkning av 2 Tim 2:15b ”en som på rätt sätt indelar Guds ord”. Åleskjaer bygger på en engelsk översättning, men tittar man på grundtexten står det dels inte ”Guds ord”, utan logos alätheias, ”sanningens ord” eller ”det sanna ordet”. Sammanhanget handlar över huvud taget inte om att dela upp Bibeln och den tanken finns inte i Nya testamentet. Det grekiska verbet som översätts indela, orthotomounta, betyder ordagrant ”skära rakt”, och läst i sitt sammanhang betyder det att tala i enlighet med det sanna ordet, mitt i en mängd köttsliga diskussioner och ordstrider, bildligt talat att hugga sig i en väg med Ordets machete genom en djungel av köttslig tal.”
”Alltså: basen för Åleskjaers indelning – som ligger till grund för hela hans teologi – bygger på en oklar tolkning av en vers. Men det finns inget stöd i Bibeln för att man ska dela upp den i sådan som är relevant för den ene eller den andre läsaren, och enligt Paulus är i alla fall allt i Gamla testamentet relevant frö hans läsare! Paulus gör över huvud taget ingen indelning, och då bör vi akta oss för att göra det.”
Sid.19: ”Åge Åleskjaer skriver om evangelierna: ’Det nya förbundet börjar inte förrän i Apg 2! Det betyder att evangelierna hör hemma i det gamla förbundet, även om Jesus där profeterade om det nya förbundet.’Eftersom enligt Åleskaer det nya förbundet ännu inte trätt i funktion på evangeliernas tid, var Jesu tjänst endast riktad till judarna. Även vissa andra nytestamentliga skrifter är främst riktade till de omskurna, till exempel Jakobs, Petrus och Johannes brev.”
Sid.21: ”Som vi ser finns bara några få spridda bibelverser, ingen omfattande undervisning om vad förbundet är, när förbundet börjar etc. Därför måste man vara ödmjuk när man tillämpar denna information, och på denna för Åleskjaer mycket vikiga punkt går han långt utöver vad texterna medger. Visst kan det sägas att det Nya förbundet inte kan börja förrän blod har utgjutits, att det kommer med Anden i pingsten – det mesta kan man argumentera för med en kombination av bibelversar – men vi vet helt enkelt inte tillräckligt mycket för att säga när. Att då utmönstra evangelierna och säga att de tillhör det gamla förbundet är ett mycket djärvt och farligt steg!”
Sid.22: ”Hur kan man säga att evangelierna inte tillhör det Nya förbundet när Jesus börjar proklamationen av Guds rike, tre år innan sin död: ”Tiden är inne, Guds rike har kommit nära: omvänd er och tro!”(Mark 1:14) Man kan inte splittra upp Jesu liv och tjänst, utan när Jesus kommer, född av Anden, Gud som blev människa, då börjar det Nya: det eskatologiska Guds rike som är närvarande och fullt ut förverkligat i Jesus Kristus. Nu är omvändelse möjlig, tro är möjligt. Med inkarnationen, som är helt avgörande för allt annat börjar det nya, och Jesus som betjänar människor med en Andens kraft som visar att Himmelriket har kommit till oss. Ja – Jesu blod är förbundets blod, och utan korsdöden, blodsoffret, uppståndelsen, den översteprästerliga tjänsten kunde inte förbundet fullbordas. Det är därför fel att människor drar en skarp gräns när Nya förbundet börjar, eftersom Bibeln inte är tydlig. Det Nya förbundet startar med Jesus, från inkarnationen, över hans undervisning, helandetjänst offerdöd, uppståndelse, himmelsfärd och utgjutande av Anden, som redan var utgjuten över honom men nu utgöts över allt kött. Men det Nya förbundets, Guds rikes, Himmelrikets, verklighet var närvarande i Kristus innan han hade dött!”
Sid.23: ”Varför driver Åleskjaer detta? Det är uppenbart, när vi kommer till de tio buden, att det är där som skon klämmer. Den undervisning om de tio buden som finns i Matteus 5 gäller alltså inte, enligt Åge Åleskjaer” Sid.25: ”Men Paulus har buden, och i skärpt form, i sina förmaningar. Ett exempel på hur Paulus använder buden i sin undervisning till främst hednakristna får räcka: ”Var inte skyldig någon något utom att älska varandra. Ty den som älskar nästan uppfyller lagen. Ty begå inte äktenskapsbrott, mörda inte, stjäl inte, hys inte begärelse, och vilket helst annat bud det vara må sammanfattas i detta älska din nästa som dig själv. (Rom 13:8-9). Paulus citerar buden exakt från Septuaginta, och sätter in dem i kärlekens sammanhang, precis som Jesus i Matt 5:17-48. Paulus säger inte att de upphävs utan sammanfattas, och det går inte att tolka det som om buden inte gällde, tvärtom! Kärleken skapar lydnad. Det är lätt att hitta fler exempel i förmaningarna: Ef 5, Gal 5 etc. Men huvuddragen är klara: att lagen inte är en frälsningsväg är klart utifrån Paulus, och hävdas ingenstans i Nya testamentet, att offren i templet inte sonar synd är klart från Hebreerbrevet. Konsekvensen av att kalla evangeliernas undervisning en gamla förbundets undervisning är att sätta munkavle på Jesus när han talar de ord han är sänd att tala. Inget Jesus säger utom några få ord efter sin uppståndelse skulle tillhöra nya förbundet.”
Sid. 26: ”Men tanken hör återigen hemma i den speciella undervisning som utgår från Darby, dispensationalismen… ’Endast de avsnitt i Skriften som är direkt adresserade till Guds barn under nåden ska tillämpas personligt och primärt’, säger den ledande dispensationalisten Lewis Sperry Chafer. Åleskjaer resonerar på samma sätt. Men konsekvensen måste bli att de troende tvivlar på att det som sägs i Petrusbreven, Jakobsbrevet, Hebreerbrevet (som Åleskjar menar att Paulus skrev men då till judar) och Johannesbreven är Guds ord till dem.”
Sid. 27: ”Och hela resonemanget är farligt i ett läge där Bibeln är attackerad från all håll och dess integritet måste försvaras av Kristi kropp. Vi har varken rätt eller råd att spekulera på ett sätt som kan undergräva tilltron till Bibeln. Utrymmet medger inte att alla frågor behandlas, men Åleskjaer går vidare i sin andra bok med att säga att Jesus inte kunde ge all uppenbarelse medan han var på jorden, och Åleskjaer talar om progressiv uppenbarelse. Poängen är att Jesus talar genom Paulus, från himlen. Åge Åleskjaers tolkning av Hebr 1:2, 12:25 är att Jesus talar efter sin död. Det är lite ironiskt att det han talade på jorden inte gäller det Nya förbundet, men att detta, som vi inte har på pränt, skulle ha högre giltighet.”
Sid. 27: ”Progressiv uppenbarelse kan bli ett gungfly. Den kristna kyrkan har vist nog reserverat orden Uppenbarelse för Skriften, sedan är det självklart att Anden belyser olika saker i olika tider för olika människor. Men Guds ord är detsamma, och att spekulera i vad som gäller oss och inte är riskabelt. Hur ska den cancersjuka hednakristna trebarnsmamman göra: kan hon lita på Matt 8:17 (ingår ej i Nya förbundet) eller Petr 2:24 (inte främst riktat till hedningar)?”
Sid. 28: ”Men eftersom Paulus är hedningarnas apostel har det extra stor relevans för oss vad ”hedningarnas apostel” har att säga till oss, menar Åleskjaer. Paulus betjänade alltid både judar och heningar, Paulus skriver inte till rent hednakristna församlingar utan till blandade sådana, vilket många brev visar; synagogans folk var ofta kärnan i en ny församling. Paulusbreven är Guds Ord, och respekterades tidigt (2 Petr 3:16), de ger den mest kompletta undervisningen. Och är därför bibellärarens favorit. Men också dessa ska läsas i helheten. Att respektera allt Guds rådslut är den kanske viktigaste tolkningsnyckeln i den kristna församlingen. Dessa synpunkter visar i alla fall en sak: ”nådesförkunnelsen” vilar inte på en trygg biblisk grund.
Sid.29-30: ”I de sista kapitlen i ”Nå taler han fra himmelen” kanske man börjar få tag på vad det hela handlar om . med samma resonemang som han använder om lagen säger Åleskjaer att talet hos Jesus om att vägen är smal och porten är trång tillhör det gamla förbundet. Detta menar Åleskjaer talar om lagens väg: ”Det var lagens väg som var smal och frälsningen genom gärningar var en så smal väg att INGEN kom igenom. Jesus kommer och öppnar en ny och levande väg, och den är en motorväg, ingen smal stig. ”Porten är hög, dörren är hög”. Åge Åleskjaer vill öppna portarna på vid gavel så att Ola Normann kan komma in. Det är det vi alla vill, men dels har hans strategi inte ett solitt bibliskt stöd, dels säger Kristi kropps samlade erfarenhet att billig nåd aldrig fungerar i längden. Om man läser Guds ord i dess helhet utan de avgränsningar som Åleskjaer gjort ser man att det finns en enda väg: Omvändelse och tro – och det var ju Jesu egen programförklaring (Mark 1:14-15). Det handlar om död och liv, om vetekornets lag.
Den största och mest betydelsefulla väckelsen jag känner till, The Great Awakening på 1730- och 40-talen i USA, började med en predikan av den välutbildade predikanten och filosofen Jonathan Edwards. Den byggde på en text i 5 Mos 32: 35: ”De ska slinta och falla” och titeln var ”Sinners in the hands of an angry God.” Denna hårresande lagförkunnelse tände den amerikanska präriebranden och lade, troligen, grunden till USA som en nation med starkt kristet inflytande, trots alla dess brister. Charles Grandsion Finney (1792-1875) som kallas USA:s främste evangelist och var en huvud figur i The Second Great Awekening, lär vara den evangelist som har fått störst bestående resultat i form av bestående omvändelser. När syndare ville springa fram som svar på förkunnelsen och bli frälsta lät han dem sitt på the Mercy Seat tills de var mogna, tills omvändelsen nått ett djup som gjorde att den kunde bli bestående. Dessa exempel visar att väckelse inte är billig, att människor inte i längden attraheras av motorvägar, utan att den smala väg som Jesus pekade på är och förblir den enda vägen, att dö och uppstå, att få uppleva hur syndakännedomens tårar vattnar den spruckna jordskorpan, genomdränker den med Guds omvändelsenåd, och skapar ett nytt hjärta. För Kristi kropp väcker Åge Åleskjaers undervisning också andra frågor. Rörelser som har slimmat Bibeln så det passar deras budskap har kommit och gått genom historien. Marcion var en, där Gamla testamentet togs bort som en alltför judisk och lagisk skriftsamling, evangelierna utom en del i Lukas fick gå samma väg, liksom alla andra skrifter utom det mesta av Paulus brev. Det som för lagiskt togs bort. Marcion var en av de tidiga kyrkofädernas största motståndare. Under reformationstiden fanns en annan antinomianist, Johannes Agricola 1494-1566, som hävdade att kristna var fria från Mose lag, och medan reformatorerna hävdade att tro måste föregås av omvändelse, sa Agricola: nej, det räcker med tro. Ett nästan identiskt resonemang finns hos Åleskjaer…Måtte istället väckelsefolket i Skandinavien återvända till tron på och ett djupt studium av hela Guds ord, från pärm till pärm, måtte vi hellre lyssna till det som utmanar oss än det som smeker, måtte bönen för dem som precis som Edwards sade, står på avgrundens brant, börja brinna och en ny utgjutelse av den Helige Ande väcka omvändelse, tro och Andens dop. Det är den smala men härliga vägen till andligt genombrott, både för Sverige och Norge.”
Rekommenderas att läsa dessa artiklar av Ulf Ekman och Anders Gerdmar i dess helhet i nämnda tidskrift. Som ett ytterligare komplement till denna långa undervisning om helgelse, nåd och rättfärdighet vill jag uppmana dig att läsa också följande 10 Bibelställen, de är inte så långa men det är inget som "kliar dig i örona" utan får snarare din ande att jubla och säga: "Äntligen, nu får den andra halvan av evangeliet komma fram!". Varsågoda: 2 Kor.11:2-4 / Judas 1:4 / 1 Petr.1:14 / 1 Tess.4:7-8 / Rom.6:6,18-22 / Rom.8:5-9,13-14 / 2 Petr.2:18-22 / 1 Joh.2:15 / 2 Kor.6:14-17 och Kol.3:1.
Gud välsigne dig som läst,
mvh: Peter Kujala
