Bibeltexterna under adventsveckorna handlar om Jesus som rider in i Jerusalem som kung, men också om hur Jesus en dag skall återkomma som Kung så att det ska stå klart för var och en.
En fråga som alltid har intresserat kristenheten är frågan om NÄR han skall komma tillbaka. Lärjungarna frågade gång på gång: När? När skall ditt rike komma, när?
Jesu svarar: "Inte ens Sonen vet tiden". Åndå uppmanar han oss att följa med tidens tecken. Han talar om hur vi ska höra krigsrykten, hur det ska bli jordbävningar, översvämningar och hungersnöd, omskakande händelser som berör många människor. Vi ska se på lite statistik från de senaste hundra åren!.
Under de senaste 100 åren har det varit 92 översvämningar i vår värld, hälften av dem har skett under de senaste sex åren.
Under de 50 första åren av 1900-talet var det sex vulkanutbrott av större format. Under de senare 50 åren var de tio.
1900-25 skedde det sex jordbävningar över 7 på richterskalan, åren 1926-50 var mot-svarande antal åtta stycken. År 1950-75 var det redan 11 stycken och 1975-97 23 stycken omvälvande jordbävningar.
Det verkar som om världens födslovärkar skulle ske med allt snabbare intervaller. ”Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor.” (Rom. 8:22)
Jesu uppräkning av tidens tecken är inte till för att vi skall bli rädda. Istället är Hans budskap till oss: "Vaka och bed, vänta och se framåt, men var inte rädd, Jag håller allt i min hand."
Jesus uppmanar oss att "fästa upp våra kläder" - det är en term som står för att vara redo att arbeta! Vad betyder det att fästa upp sina kläder idag?
Jag har under de senaste månaderna pratat med många människor vars liv har skakats radikalt på olika sätt. Människor som man kunde tänka skulle ha blivit bittra. Men deras budskap till mig var samfällt "tänk att tron bär när det verkligen gäller!". De där bönelivet som ofta känns så futtigt, bara lite suckar här och där. Det där bibelläsande som så ofta är nästan mekaniskt. De där gudstjänsterna och mötena som avlöser varandra... Jo allt det lägger en grund som sen håller när livet verkligen skakas - även om vi tvivlar på det när det är "normala dagar".
Med andra ord är det livs viktigt att vi håller fast vid det kristna livet under "normala dagar" - det ger en grund att stå på sen när allt skakar.
Sen är vi kallade att sköta vårt avsnitt vid fronten. Vet du vad du är kallad till - gör du det? När våra förfäder gick i krig gick de bedjande och arbetande. Som general Cromwell från England sade: "Pojkar, lita på Gud och håll krutet torrt!" Också vi behöver be och arbeta. Arbeta på relationer till våra nästan som kan utgöra grunden till att de vågar söka hjälp när det verkligen gäller. Arbete på vårt missionsfält med vishet och tålamod. Som en broder sade: "för mig tog det 3 år att komma till tro, om Gud hade sånt tålamod med mig varför skulle han inte ha det med dehär människorna!". Att göra en sissikeikka in bakom "fiendelinjen" - slå till med Bibeln och sen komma bort bygger nog mera murar än broar. Jesus kallar oss till uthållighet och tålamod!
Vi kan också jämföra vår tid med jodbävningsdrabbade områden. Där blir människorna rädda för att komma till stora byggnader för att få hjälp, de är rädda att de ska rasa ihop. I stället bygger man tält och går ut till människorna för att där ge dem den hjälp de behöver. Också vi behöver sattsa på lätta avdelningar, på gräsrotsfolket som kan nå så många fler än vi anställda - och dessutom ofta göra det mera naturligt och avslappnat!
Vi behöver också se var vi kan sammarbeta med varandra och andra organisationer för att nå ut med hjälp...
Med andra ord kära systrar och bröder - låt oss vaka och be, be och arbeta - och hålla krutet torrt, vi kommer att behöva det snart igen!
Men framför allt får vi påminna oss om att det inte är en skrämmande dag när Jesus kommer - det är befrielse och fest. "Nu finns det ingen dom för den som är i Kristus" - vi är redan frikända i Kristus, det blir ingen dom för den som litar på det han har gjort och inte på sig själv. I vått och tårt, i stort och smått får vi lita på det som Jesus har gjort för oss!
Peace fron KokCola!
