Första gången jag besökte församlingen var i Mars detta år. Då hade man en gudstjänst på söndag morgon. Nu vid mitt senaste besök hade man två gudstjänster i och med att medlemsantalet hade fördubblats.
Nu fick jag äran att dela med mig av mitt vittnesbörd och Guds ord två gånger på söndagen och det var två fullsatta möten. Det var inte fullsatt för att jag var där utan för att församlingen fungerar. Detta skulle jag vilja påstå.
Dagen innan ordnades en Bil & Mc utställning utanför kyrkan som lockade hundratals ofrälsta människor. Där fick jag träffa bland annat David Evans, tidigare medlem i Hillsong Australia och Newsboys grundaren John James. Båda mycket fina bröder som fått lära sig av livets läxor.
Under söndagens möten kom folk som aldrig tidigare besökt församlingen, de hade varit på evenemanget dagen innan och hört en del och ville höra mera om denna Jesus vi talar om. En av nycklarna till framgången i församlingen skulle jag vilja påstå vara Romarbrevet 8:1 i full användning.
En annan sak som slagit mig och som får mig att tänka på vårt land, även Sverige. Under söndagen blev närmare 20 personer frälsta och fyra anmälde sig till dop. Jag var förvånad och självklart mycket glad och tacksam. Jag frågade Pastor Dave Robertson om det alltid är så här och han svarade att sedan våren gick de in i en ny fas och sedan februari har de sett 200 människor bli frälsta och över 60 människor döpta. Detta vill jag kalla frukt.
Nu tänker man förstås i banorna om hur många som hålls kvar i tron. I detta fall är svaret närmare 100% i och med att de omedelbart inkluderas i smågrupper. Församlingens vision är att göra lärjungar som gör lärjungar och lärjungaskapet inleds omedelbart.
Jag tror vi har mycket att lära oss från detta. Det är med sorg i mitt hjärta jag på en del håll i vårt land ser församlingar splittras och församlingar gå in på sidospår. En församling skall innehålla något för alla, gammal som ung. Det får inte vara för mycket "hillsong", inte heller för mycket gammal "tradition och lag". Är det inte av nåd vi är frälsta? Varför predikar vi då inte nåden?
Personligen upplever jag att dagens "hillsong" fenomen kanske inte alltid är hälsosamt. Ja, de har några bra lovsånger och gör ett fantastiskt arbete i vissa länder, men fungerar detta i Finland? Tyvärr fungerar det inte och kommer troligtvis inte heller att fungera i gamla församlingar. Annat vore ifall man planterade en ny församling med denna inriktning. Det är synd att se församlingar med gamla väckelsearv gå i graven för att man beger sin in i en eller annan "nyandlig" riktning.
Personligen ser jag de gamla väckelsesångerna som en stor skatt. Se på LP rörelsen i Sverige hur de sjunger gamla låtar och människor blir ständigt frälsta och berörda av Guds Ande. Dagens lovsång handlar mer om Jag kommer... Jag böjer mig... Jag ärar... jag, jag och jag medan den äkta lovsången som är utandad av Gud talar om Jesus, blodet, korset och nåden.
Jag tackar Herren för de dagar jag fick vara tillsammans med syskonen i Fountain of Life Church i Okeechobee för mina ögon öppnades. Vi får inte vara för överandliga. Det får inte bli för mycket "halleluja", inte heller för mycket ljuseffekter och rök. Låt de gamla segertonerna ljuda och låt Gud utgjuta sin Ande över allt kött som utlovat.
Vi kan inte nå de som inte tror om vi hycklar och fokuserar för mycket på tungotal, alla skall tala i tungor och andliga manifestationer och show. Vi måste tillbaka till det som är äkta; Jesus, blodet, korset och nåden.
Fungerar detta i Amerika borde det väl också fungera i Finland.
