Goda nyheter sedan 2002     Onsdag 19 juni 2019 kl 14:54Nyheter | Skicka in artikel | Annonser | Bli skribent | Galleri | Blog | Musikalbum | Kontakta oss
Nyheter > Lär vi oss något av gågna väckelserörelser?
 0 11951 62 16
Kurt Allén
Online 11:21 21/10 2006  Modifierad 12:09 17/08 2010

Allmänt  ”Hur 1700-talets pingstväckelse började och slutade”, är titeln på en bok som jag har. Jag har under årtiondenas lopp sett många ”väckelser” både börja och sluta.

Det har intresserat mig kolossalt, inte bara hur de började, men också varför de varade så kort tid. Och jag har frågat mig; är vi villiga att lära av gångna rörelser, vad de gjorde rätt och vad de gjorde fel? Jag vill i det följande kortfattat, skissartat redovisa mina iaktagelser. Begrunda och bedöm!
1. 1700-TALETS PINGSTVÄCKELSELIKNANDE VÄCKELSEVÅG. Denna väckelse var en stark andlig våg, men enligt bokens författare förstod inte väckelsens bärare betydelsen av den organiserade lokalförsamlingen, för att bevara och föra väckelsens våg vidare.
Här har vi konflikten mellan begreppen; den lokala församlingen och den universella församlingen. Den osynliga församlingen är den universella, den synliga församlingen, den lokala församlingen är församlingens synliga representant på orten. Och porten till den synliga församlingen är den synliga handlingen vattendopet. Den osynliga församlingen får vi kontakt med genom hjärtats tro på Jesus. Men Gud är inte så andlig som vi ibland tycks vara. Han anser att det också behövs en organiserad synlig lokalförsamling.
2. DEN WALES´ISKA VÄCKELSEN. Det var en mycket stark väckelse som i början på 1900-talet på mycket kort tid förde över hundratusen in i Guds rike i denna lilla del av Stor-Britannien. Men den pågick endast en kort tid. Varför den slutade så snart har varit föremål för många studier. Någon har menat att det berodde på att man föraktade grundlig bibelundervisning, det skulle bara vara ”spontana friska vittnesbörd” (Jfr med den Brasilianska väckelsen där man satsat starkt på bibelundervisning). Någon har trott att väckelsens synliga redskap Evan Roberts, körde för hårt så han blev både psykiskt och fysiskt slutkörd (Jesus sa till sina lärjungar;”vila er lite” Mark.6:31).
Markku Koivisto som verkar ha studerat denna väckelse mycket grundligt, redovisar i sin bok ”ELÄN HERÄTYKSESSÄ”, i sista kapitlet vad han tror var en orsak till att den väckelsen slutade. I sin trötthet flyttade Evan Roberts till ett hem där han skulle bli omskött. Frun i huset Jessie Penn-Lewis, var en viljestark kvinna som trodde sig veta hur väckelsen skulle styras och som gärna ville rida på väckelsens våg och få personligt inflytande. Evan Roberts var tydligen för svag för att kunna stå emot detta inflytande. Han levde många år efter detta men blev aldrig mera det väckelsens redskap han en gång varit.
3. FÖRNYELSEVÄCKELSEN 1949 – 1950. Många nulevande i våra församlingar har aldrig upplevat andlig väckelse. De känner till andlig verksamhet, med evangelisation där några kommer till tro, och bra så. Men i denna förnyelseväckelse upplevde vi en liten glimt av ”andlig väckelse”. Anden talade direkt till människor, på olika sätt. En ung 23-årig evangelistbroder Algot Niklasson fyllde bl.a. den stora Filafelfiakyrkan i Stockholm gång på gång.. Visst var endel kritiska mot väckelsen. Men så länge väckelsen hade vind i seglen ”låg man lågt”. Men när ledarna gjorde misstag i sin trötthet, skötte man inte om att de fick lite vila, utan utnyttjade misstagen för att kunna angripa väckelsen. Det är farligt att börja skarva i Andens kraft med ”köttkraft”.
4. MARANATAVÄCKELSEN. I förnyelseväckelsens kölvatten fanns det en längtan efter förnyelse och väckelse. För flera syntes Maranataväckelsen motsvara detta behov, och skulle väl ha gjort det om inte endel osunda drag kommit med. Jag läste på den tiden en artikelserie av Arne Imsen i hans tidning, under rubriken; VAD KUNNA VI LÄRA AV ANDRA KRISTNA? Och summan av kardemumman var: Ingenting! De hade allting fel. En sådan självöverskattning kan ju inte sluta så bra.
5. DEN KARISMATISKA VÅGEN, som kom sedan representerades av stora karismatiska ekumeniska konferenser. Många fick då möta Gud på ett särskilt sätt och de har sedan fått verka till stor välsignelse i många år. Men den karismatiska vågen fortsatte inte med samma styrka.
Låt mig redovisa ett par iaktagelser. Endel blev så entusiastiska över denna Andens kärleksvåg att de ville slopa alla skillnaderna i läran och bara vara ett. Man tenderade att ge åt den biblisk läran en underordnad betydelse. Men den krismatiska Anden är kärlekens ande. Den trampar inte en annans tro och övertygelse under fötterna. Men man är villig att sammarbeta på alla de punkter där man kan göra det utan att såra den andres samvete.
En del kände väl även sina maktpositioner hotade av oberäkneliga Helige Anden.
6. TORONTOVÄCKELSEN. Alla minns vi rapporterna om de mäktiga väckelsemötena i väckelseförsamlingen i Toronto. Nyligen läste jag om en grupp troende som var på turistresa i Canada. De beslöt sig för att även fara och besöka den mäktiga väckelseförsamlingen i Toronto. Döm om deras besvikelse när de fann att det nästan inte fanns någonting kvar av den väckelsen. Jag frågar mig, varför?
Jag hörde Toronto-predikanten Mark DuPont vid ett tillfälle i Helsingfors. Jag förvånades över hans ensidiga betoning av Gudsmöten där man sparkar och skriker och bl.a. ryter som ett lejon. Han plockade fram detta som speciella tecken på andlighet. Jag vill strax betona att jag anser att man i kärlek skall ha fördrag med människor som i sin nöd möter Gud och bär sig ltet konstigt åt. Men betona sådana ytterlighetsföreteelser som något speciellt andligt och sätta dem i centrum, har nog sin slagsida. Vi behöver nog alltid likt Paulus ha Jesus Kristus och Honom som korsfäst i centrum, 1 Kor.2: 2.
7. PENSAKOLAVÄCKELSEN. Hur fröjdade vi oss inte när vi hörde om de skaror som blev frälsta i den väckelsen. Men i dag är det bara en spillra kvar av den väckelsevågen. Och vi frågar, varför?
En tydlig orsak tycks vara konflikter mellan väckelsens ledare. Bibelskolledaren blev avsatt och startade en egen bibelskola vid sidan om. Nu har även föreståndaren sagt upp sig och flyttat. Det finns en fara när Gud sänder väckelse ”av nåd som svar på bön”, att ledarna börjar känna sig som experter på väckelse. ”Vi (jag) kan det här! Låt oss tala om för er hur det skall vara.” Jag har svårt att se att det kan bli en sådan konflikt mellan väckelsens ledare, om man inte har glidit bort från den sanna ödmjukheten.
Charles Finney, som i årtionden ända till sin död, var en stark väckelseledare i Amerika, sa så här: DEN SOM INTE MINST VAR FJORTONDE DAG UPPLEVER FÖRNYAD FÖRKROSSELSE, BLIR OBRUKBAR FÖR GUD I VÄCKELSER.
Begrunda och kommentera gärna detta!




LARZ Gustafsson
19:27 8.4.2019


Vill man hitta fel så hittar man dem.
Larz Gustafsson
20:15 26.5.2007


Kurt A bevisar här med all önskvärd tydlighet att han inte alls har förstått det profetiska ordet.

Om Thomas vill kalla Guds apostel Paulus för osund, så varsågod.

Vi skall alla en dag träda fram inför Gud, sådana vi är.

Kurt A.
16:59 20.3.2007


Min kommentar ang. Maranataväckelsen. Käre Broder Larz Gustafsson. Jag säger inte alls att allt var fel i Maranata-väckelsen. Men litet oförstånd blandat med, kan förorsaka stor skada, Pred.10: 1. Det är inte "tuktomästarna" (=uppfostrare,1 Kor.4: 15) som är den sanna väckelsens bärare, utan "herdarna", Matt.9: 36-38. Sann väckelse kännetecknas inte av att vi bekänner andras synder, men att vi får nöd över våra egna. Emil Gustavsson skriver i sin bok "Jag sökte Honom men fann  Honom icke", om hur han inte kunde höra Herdens röst i flera kristna verksamhetsformer. Kan vi höra herdehjärtat klappa i den olika budskap vi hör, eller är vi bara kverulanter. Visst finns det många brister i västerländsk kristenhet. Och mitt hjärta gråter dagligen över detta och ber att Herren må ge oss en genomgripande förnyelseväckelse. 

Älskade vän, möt mig vid Nådens Tron!

Kurt A.
15:29 20.3.2007


Tyvärr glömde jag bibelordet om "herderösten", här kommer det, Joh.10: 11-16, 27.
Thomas
01:00 20.3.2007


Du har väl just visat prov på de osunda drag och den självöverskattning som Kurt talar om. Därmed är sanningen i hans påstående bekräftad. 
Larz Gustafsson
18:17 19.3.2007


Med avseende på kvinnans roll i församlingen talar 1 Tim 2:12 sitt otvetydiga språk.

Larz Gustafsson
18:16 19.3.2007


Jag har personlig erfarenhet av Maranataväckelsen och hade förmånen och privilegiet att få lära känna och samarbeta med broder Arne Imsen personligen.

Det som motiverade Arne, och oss andra var och är kärleken till Jesus och en bibelbaserad nitälskan för det gamla evangeliet.

En sådan nitälskan måste med nödvändighet också innebära ett hat. Inte ett hat mot människor, men väl mot företeelser och fenomen i tiden. Det heter om Gud i Hebr 1 att Han HATAR orättfärdighet.

Vi protesterade och fortsätter att protestera mot avfall, ljumhet, ekumenik och förkyrkligande. Det handlar om apostolisk, urkristen kamp mot världslighet och slätstrukenhet i det som i dag går under benämningen Guds församling.

Organisations- och samfundsväsende är skökoväsende. Det slogs pionjärerna emot. Det slåss även vi emot. Här handlar det även om självbevarelsedrift och om att vända åter till Bibeln, som av Gud vi fått.

Protesten blir en livsnödvändighet. Inte ett självändamål men ett kamprop sprunget ur eskatologisk desperation. Tiden är kort. Jesus kommer snart! Vi har inte tid att som Guds folk plottra bort oss i oväsentligheter och trams. Det visste Arne Imsen. Och det brann och kämpade han för.

Han hade också ett profetiskt helhetsperspektiv som var helt unikt. Få bibellärare har berikat mig så mycket som denne man.

Att bara avfärda Maranata som man gör härovan tyder på brist på både omdöme och kunskap.

Kurt A.
17:23 20.1.2007


För den intresserade ger jag här mera fullständiga uppgifter om boken jag nämner i början av artikeln: Förf. Rikard Fris: HUR 1700-TALETS PINGSTVÄCKELSE BÖRJADE  - OCH SLUTADE. Missionshemmets Förlag, Högsby. Tryckt 1926.

Peter K.
13:47 24.10.2006


Svar till Jakob W.: Jesus sade att på frukten känner man igen trädet(Matt.7:16-20). Livets Ords frukt i det internationella missionsarbetet är enorm, så bortom Norden tycks den väckelsen leva i alla fall. Här i snörikenas länder så är det väl uppenbart att samma andliga genomslagskraft som det var på 80-talet inte längre finns, detta som präglar en väckelse med sitt Andens påtagliga närvaro och elden från ovan, tillika att många blir frälsta. Jag är inte själv livetsordare, men det måste sägas att vi här alltjämnt åtnjuter välsignelserna av den Ordets förkunnelse som då gavs, och alltjämnt ges. 

Orsakerna till varför den väckelsen inte brinner såsom förr här i Norden vågar/vill jag inte försöka sätta på pränt då det är alltför känsligt för alla dem som ser sig själva vara i denna väckelse, det behöver gå en längre tid då de tvingas själva konstatera och tydligt se att "ojdå, det är visst inte som det förr var". Det är alltid känsligt när en väckelse är nära i tiden och den svalnat, för dem som är delaktiga i den alltså. Men en eld kan ju blossa upp igen, eller hur? Vad jag nu skriver behöver förstås andligt, utifrån andliga erfarenheter och dess språkbruk, och förresten, vad är det för vits att tala om något kristet ifall det andliga (givetvis också Bibliskt sunda) utgångsläget inte finns med, det skulle ju bara bli en lek med ord, död religion och filosofisk huvud"kunskap".

Jo, Jakob, du skriver att du har funderingar, men du säger inte vilka de är, är detta ett förberedande inlägg för att höja nyfikenheten och effekten av din nästa kommentar?
Jakob Wikström
09:38 24.10.2006


I detta sammanhang kanske också borde nämnas trosväckelsen. Speciellt i skandinavien fick den ett visst genomslag men hur har det gått idag, och varför? Jag har mina egna funderingar och har själv rört mig och varit mycket med också i dessa sammanhang.

Kurt Allén
12:27 23.10.2006


Replik till anonyme "Undraren". Jag citerar endast vad Markku Koivisto kommit fram till i sin forskning. Jag förmodar att ett sådant inflytande skulle ha varit skadligt även om det kommit från en man. Att göra det här till en kvinnofråga, tycker jag nog är att missa poängen.
Undraren
10:13 23.10.2006


Bästa broder Kurt, du tolkar väl inte utgången så att den Walesiska väckelsen dog ut på grund av kvinnligt inflytande... om man läser din text noggrant kan man intalas att väckelsen dog ut på grund av att Evan Roberts inte kunde sätta kvinnan på plats.  "Evan Roberts var tydligen för svag för att kunna stå emot detta inflytande", skrev du. Jag förmodar att "detta inflytande" syftar på kristinnan Jessie Penn-Lewis...?

Kanske betoningen ändå borde ligga på Mr. Evans egen svaghet och oförmåga att leda arbetet på grund av sin psykiska obalans. Det är inte rätt att skylla väckelsens tynande tillvaro på en viljestark kvinnas inflytande... Jag hoppas innerligt att det inte finns fobier för kvinnligt ledarskap i botten för dina underliggande betoningar...?
Kurt Allén
22:13 21.10.2006


Tack Peter K. för en innehållsrik, kompletterande kommentar. Min behandling av väckelserörelser begränsade sig till varför ett antal av dem som SLUTADE. Därfär råkade inte trosrörelsen komma med. Mycket mer kan sägas om väckelsefrågan än jag sagt på detta begränsade utrymme. Jag ville dock ytterligare understryka att ansvaret för väckelse ligger inte bara på ledarna. Varje kristen har ett ansvar att leva i förnyelse och förkrosselse för att kunna vara en kanal för väckelse.
Peter Kujala
20:37 21.10.2006


Väckelse är: egentligen inget extraordinärt utan det är att Kristi församling  återgår till ett "normaltillstånd", till att vara som det 1:a århundradets apostoliska församling var, om vilket vi läsa om i Apostlagärningarna.  Väckelse är att församlingen "vaknar" till att fungera som Gud vill.  Väckelse är vidare att de troende blir "brinnande i anden", fyllda av Guds närvaro och kraft, med aktiverad tro, nitälskande för Jesus och människors frälsning. De troende blir helöverlåtna och vinnlägger sig om att helga sig och lyda sin Herre i allt. Och väckelse är att Guds Ande utgjuts över en församling, stad eller ett geografiskt område som t ex Wales, vilket gör att massor av människor mottager under Andens överbevisning Frälsningen. Just Guds Andes närvaro i mötena är själva bränslet till väckelsen, det är en närvaro av Jesus som gör att ingen vill gå ifrån det mötet, någonsin!

De flesta frikyrkliga samfunden har grundats och haft sin största tillväxt i just sådana här väckelser, utan 1800-talets folkväckelser hade inte missionare, baptister eller Frälsningsarmen funnits. Miljoner blev frälsta under 1700-talets väckelser under t ex John Wesley och Jonathan Edwards. Pingstväckelsen under 1900-talets början  har resulterat i (direkt eller indirekt) över en halv miljard tungomålstalande frälsta människor. Sedan så har vi förståss de mindre besökelserna under senare hälften av 1900-talet som Kurt nämnde, där skulle jag vilja tillägga till listan även "Trosrörelse-väckelsen". Jag älskar alla dessa väckelser, att läsa om dem, att längta och be om en ny väckelsetid, förstår inte hur man inte skulle göra så.

Orsaken till väckelserna är, som jag förstått det: att flera troende på en plats fått en (av Gud initierad) "totalnöd" och oerhört djup förkrosselse över att församlingen är ljum och i stora delar avfällig, och över att människomassorna är på väg till evig förtappelse, här ingår även nöd för det egna tillkortakommandet och det egna andliga tillståndet. Detta driver fram en förbön, ödmjukhet och förkrosselse inför Herren som vi idag (än så länge) inte kommer i närheten av, det driver fram en enorm längtan och hunger efter en Guds besökelse, ja, en absolut förväntan och förvissning på att väckelse skall komma, med nöden har Herren också sått in i dessa troende ett frö av tro som inte ger sig förrän väckelsen bryter igenom.

Orsaken till att väckelserna ebbat av och stannat: som jag kunnat läsa mig till finns flera olika orsaker, och vissa av orsakerna är gemensamma för alla väckelser, andra gäller specifikt en del av väckelserna eller bara en enskild väckelse. Väckelsens Ande har lämnat p g a: Jesus fick inte längre vara i centrum utan människor (sällan de som varit ursprungliga verktyg till väckelsen) ville dra uppmärksamheten till sig själva, och ta åt sig en del av äran. Man gick under frestelsen att få mänsklig kontroll över väckelsen istället för att låta Guds Ande fortsätta att leda. Man slutade förtrösta på Guds förmåga och kraft i enlighet med Guds givna löften i sitt Ord och började istället skaffa sig mänskligt ordnad trygghet och skaffa mänskliga lösningar utanför Guds ledning. Man började acceptera "synd i lägret". Man vinnlade sig inte om gedigen Bibelundervisning och att tro och tillämpa Kristi rena lära. Världslig bekvämlighet som släckte hungern och tillika anden, om man inte varje dag tar in det "Himmelska mannat" och blir uppfylld av Helige Ande så kommer "köttets uppfyllelse istället". Stolthet, övermod och högmod som resulterade i egna ambitioner och viljor. Sedan finns förståss inte "Allt" medräknat här. Att nämna som orsak inte minst också "Fariseernas" ständiga och intensiva verksamhet för att ta död på varje väcklese, den fariseistiska anden som i alla tider är verksam mitt ibland oss i de troendes läger för att kväsa allt andligt liv.

Så långt vad jag ville kommentera. Tack Kurt för ännu en bra artikel. Låt oss be och längta efter väckelse.   
Petter
18:14 21.10.2006


Mycket djupsinnig text ovan som förjänar kommenteras.  I väckelsebegreppet ingår alltid konstellationen; hantera folkmassa. Om man vill förenkla och karikera det litet; EN ledare skall få en FOLKMASSA att skrika på en gång och samtidigt eller rikta sina huvuden åt samma håll. Många dras med i någonting som de inte är redo för och som de inte riktigt ens vet vad är.

Sådant budskap finns inte i bibeln.

Gud skall tala till Ditt hjärta PERSONLIGT med beaktande av din ENSKILLDA livssituation i ensamhet och på det sättet så ett frö som får växa till sig. När detta sedan sker parallellt hos många separata individer så blir det ÄKTA VÄCKELSE.

Teatraliskt galenskapande med hoppande och ropande och tjimmande och (oftast) män i kostymer som faller omkull på estrader är av köttet (och av djävulen). Världens furstar använder sig oftast av sådana metoder, tex nazisterna, och dessa metoder leder inom kristenheten till något som med fog kan kallas för PSEUDOVÄCKELSE. Dvs man tror att man har en väckelse och ett hjul snurrar runt med allt högre hastighet. Tills det lossnar från sina kugghjul och går ut i folkmassan och trasar sönder människor med mycket svåra skador som följd. 

Linus
12:20 21.10.2006


Tack Kurt för den här insiktsfulla sammanställningen! Jag undrar: Hur ansvariga är väckelseledarna för att väckelsen bryter ut om de ändå är ganska ansvariga för att väckelsen stagnerar?

Sen har jag på känn att man ibland övervärderar den synliga väckelsen, dvs hur många människor som på riktigt tar emot undervisningen beskrivis i såningsmannen-liknelsen: Luk 8:15:  Men det som föll i god jord är de som har hört ordet och behåller det i ett uppriktigt och gott hjärta och bär frukt och är uthålliga.

Sök

Skriv sökordet i rutan
Reklam
Annonsera här? Det passar bra! Kontakta oss!
musik >
10 senaste
>
You're forgiveness
Av Samuel Erik, Text och musik Samuel Erik, Producerad Samuel Erik och Manne Tiainen
Mick
Av Zealot Poets
Kärlekseld
Av Zealot Poets
Flumparanoia
Av Zealot Poets
The Day of Salvation
Av Pontus J Back
Without You
Av Pontus J Back
Thankful
Av Pontus J Back
Mighty God You Are (King of Kings)
Av Andreas Forsberg, producerad av Egon Veevo
Every Drop
Av Samuel Eklund, Producerad av Joakim Palmén