Midvinterveckan drog igång den 27 december och avslutades den 1 januari. Den inleddes med ett härligt möte som innefattade både dans, musik, konst och Jesus. Filip Levälahti ledde mötet, och hans ledning kan man nog också kalla en slags egen konst. Ja ehm. Bjarne höll en predikan som omfattade årets tema : images. Gudsbild, självbild, verklighetsbild. Enkelt sagt ens uppfattningar om saker och ting som kanske inte alltid är helt sanna. Temat är aktuellt och var uppskattat. Vem är jag? Vem är Gud? Det finns ju inte precis något enkelt, kortfattat svar, men jag hoppas att deltagarna på midvinterveckan fick lite mer klarhet i frågorna.
Årets huvudtalare var Stefan Löv, Jakobstad och Buck Hudson, Elmhult (egentligen USA)
Inspirerande undervisning som gick från skrattretande historier till djupdykning i bibeln, en skön blandning som gjorde att man kunde följa med bra. Talarna var även personliga vilket gjorde det hela ganska speciellt, Buck var den jag-testar-på-allting hippien som hade tur nog att hans farmor satte honom högst upp på sin bönelista. Halleluja. Stefan berättade om hur Gud berörde honom på hans konfirmations läger under ”en kristens resa” men att han först sex år verkligen tog emot Jesus i sitt liv.
Ingmar Rönn, Maria Åsvik och Bjarne Rönnkvist höll också undervisning. Ingmar Rönns ”go eftermiddag – ”kallelse och identitet” var så bra. Han berättade att vi är kallade till att vara älskade av Gud. Amen that’s the shit, tänkte jag. Vi är ju kallade till att vara i första hand, inte till att göra. Hur ofta du än hört det här så snälla bara ta det till dig. Det här är själva kärnan. Vi är vad Gud har gjort. Vi kan inte göra något annat än att vara Hans älskade barn. Och då spelar det ingen roll hur ofta du vittnar på bussen. Mycket bättre än predikande ord är att Jesus skulle få skina igenom dig. Det är att predika. Orden borde komma sedan. Det lärde jag mig den här veckan.
Gemenskapen var härlig. Vi var en enda stor familj. Scendraget på kvällarna bidrog mycket till gemenskapen, där uppträdde människor med allt möjligt. Gitarrspel, jonglering, vittnesbörd, afrikansk robotgorilla sångdans och så vidare… Kul att se hur kreativa människor kan vara. Inne i matsalen var det livat långt in på kvällen.
Nyårsafton kom fort smygande och så var vi där igen. Tolvslaget kom och det nya året inleddes med kramkalaset som bröt ut Kramkalaset är ganska mäktigt tycker jag. Det är mer än bara en massa hit och dit kramar… Gud var med och kramade om oss.
Det var ett bra slut på det gamla året och en bra början på det nya året med mycket Jesus, härlig lovsång, duktiga breakdancare (ej att förglömma slash dansare!), och mycket röj framme vid scenen.
Ett minnesvärt nyår.
- vill du se film från årets midvintervecka som Faith Armadea ifrån Norge/Australien filmade, skriv in midvinterveckan på youtube.com
Som kommentar får ni jättegärna berätta vad ni tyckte om midvinterveckan och vad Gud gjorde eller sa. Lite som en sån där vittnesbördsgrej man har sista dagen på morgonen men som alla inte vågar ställa sig upp på.
