Den 29. december i nådens år 2007 var det förhållandevis tidig uppstigning för oss som skulle ställa igång för Reflex 24/7. Vi samlades på Västraparkens skola i Karleby som skulle vara vårt hem 4 dygn framöver. Folk droppade in från Vasa, Nykarleby och när KBG anlände också från Hangö. Så var det bara att spotta i händerna och starta. Förberedelserna gick förvånansvärt bra även om vi i kommittén ännu sökte våra roller, eftersom de flesta bytts ut sen sist.
På kvällskvisten började sen ungdomarna strömma in. Från Åland i söder till Karleby i norr. Från Kristianstad i Väster till Helsingfors i öster kom de och de var faktiskt kring 200. Kvällens party startade med presentation och reflexspårning. När vi väl var igång avslutades kvällen med nattvardsmässa i Stadskyrkan. Leon Jansson som var vår lovsångsledare med ett eminent team bakom sig hade skrivit en lovsångsvit ”The Story of the Sons” som fick sitt uruppförande i form av en nattvardsmässa. Och det var honung för både kropp och själ. Det vackraste jag har hört på mycke länge faktiskt. (Man kunde tom tala om Leon som Finlands svar på Neal Morse).
En ny mogon grydde och med den det första passet relfexundervisning med Daniel O. Han behövde inte hålla på länge förrän han hade blåst bort de sista tvivlen om ifall vi valt rätt huvudtalare. Aktuellt, berörande, ungdomstillvänt och bibliskt. Hu, härligt... Eftermiddagen inleddes med Amazing Kokkola och även om det slaskigt blöta föret inte inbjöd till njutning gjorde det välgenomtänkta racet det. Kvällens höjdpunkt blev sen Talent Kokkola med en massa härliga talanger som äntrade scenen en efter en. Fredrik Kass och Jonathan Lassila som drog dethela lyckades egga upp publiken till en äkta härj-tävling och stämningen stod högt i tak.
Efter en något för kort natt vaknade vi sen till nyårsafton, reflexundervisning, kreaktiviteter och seminarier kring teman som nådegåvor, pornografi, mission, relationer och Bibeln. Av de glada minerna och glada skratten att döma hade seminarierna varit intressanta och det var dags att snabbt byta kläder inför galamiddagen.
Kvällen inleddes sedan med en nyårsbön med nattvard tillsammans med körerna Evangelicum och Gospelkören. Daniel Ottosson predikade om att också våra brister kan vara Guds redskap. Heidi Tyni och Daniel Björk höll vittnesbörd om att man inte behöver vara otroligt fantastisk för att tjäna Gud utan det räcker med att vara sig själv, så fantastisk som Gud har skapat dej. Det var något av en himmelsk ton som klingade över hela kvällen faktiskt.
Väl tillbaka på skolan väntade nystäkt kebab och franska samt en helgjuten show med pedersöres eget gospel-sturm-unt-rang Lotus, som gav allt på scenen. Stagelightings och House or Dreads ljus och ljudinramning gav kvällen det lilla extra för att den skulle få ett lyft. Lina Laukkonen och Iitu Pekkarinen ledde kvällen och gav så småning om över åt Boney Bro, Unknown moment och Messianic tribe och hipphoppen började strömma mot oss från högtalarna. Fast killarna var huippu och stämingen på topp gick nog inte den finska hipphoppen riktigt hem bland den stora massan(Kring 350pers). Men Partyt kunde man inte ta fel på.
Så småning om var det sen dags att ge över åt lovsångteamet och the Daniels som gav några bibelord på vägen inför det nya året. Sen föll vi på knä och bad som vi brukar in det nya året. Härligt att igen ett år få börja på knä. Må mina styva knän dethär året vara i lite flitigare bönebruk! Lite fyrverkerier och många lovsånger senare rullade nattbion ”Evan almighty” igång och lägret lugnade så småning om ner sig.
Nyårsdagen nådens år 2008 grydde med för lite sömn i bagaget. Undertecknad pastorn lyckades försova sig lite men hann gott till gudstjänsten. Den tanke som plågat mig hela de fyra timmar jag hann sova var hur vi skulle toppa supermannen som hade besökt partyt senaste kväll (Daniel Björk) och gjort reklam för Hjälpledarpolen. Men när sen Mikael Svarvar och C.C de Plicque drog igång den första sången i gudstjänsten förstod jag att dethär skulle bli en gudstjänst vi sent ska glömma. Sku alla gudstjänster se ut såhär och låta såhär kunde man gå i dem varje dag! Det blev till och med en extra predikan iform av att jag kallade upp alla begåvade människor jag haft privilegiet att arbeta med under helgen... Va stort att få vara med i Guds dreamteam för ett läger, och av Guds nåd göra nåt av det!
Några tårögda farväl senare var det sen bara efterläcket och -städningen som kvarstod.
Kanske det blir nästa nyår i Kokkola – vem vet!
