Som exempel nämde han att när en örn lär sig flyga skuffar mamman ut den ur boet och om ungen bara faller fångar mamman den igen och lyfter den upp igen.
Parallellen till kristna är att när kristna faller så lyfter Guds nåd upp dem igen. Men det är meningen att vi skall börja flyga och inte förbli i det första stadiet.
- När jag brister i kunskap och handling säger jag: Jag skall bli bättre.
Kenneth berättade att han ibland får jag frågan "Tror du att du är bättre bara för att du är kristen". Då svarar jag: Jag har aldrig trott att jag är en bättre person, tvärtom, jag behöver en frälsare eftersom jag inte klarar det själv.
- Vi skall inte vara burfåglar utan vi är kallade att vara örnar som svävar på hög höjd.
- Ibland kan örnarna sitta och vänta på att fjäderskruden skall återhämta sig. Lärjungarna skulle också invänta den Helige Ande innan de gick ut.
Kenneth gav en bra sann liknelse som en uppmuntran till de gånger man tror att Gud är avlägsen eftersom han är så mäktig. Kenneth berättade också en story om en 10-årig flicka som var på läger ute i Ålands skärgård.
Flickan berättade åt sin ledare att hennes pappa kommer att vara på sverigebåten som åker längs farledet nära lägerområdet klockan tio på kvällen. ledaren blev övertalad att följa flickan till mötesplatsen. När klockan var tio såg de den stora båten närma sig. Då blinkade flickan livligt med sin lilla ficklampa. Plötsligt tändes fartygets alla strålkastare och lyste upp hela tillvaron. Ledaren kunde inte tro sina ögon - hur hade pappan kunna se ficklampan och hur fick han på strålkastarna? "Pappa är kaptenen", berättade flickan.
Kenneth använde den här fascinerande storyn till att förklara att trots att bönerna ibland känns som blinkande ficklampor låter Gud sitt ansikte lysa över oss.
Tack Kenneth för din undervisning!
