Watercastle, ruinerna av Sultanens gamla palats. Väldigt välbehållna var ruinerna.

Indonesien -”Unity in diversity” (enighet I mångfald)

ALLMÄNT. Ida Strandberg kom nyss hem till studieorten Umeå från Indonesien där hon gjort fältstudier i en och en halv månad (12.02.09-28.03.09). (LM)

12.02.09 var vi tio elever från Umeå Universitet som stod på Arlanda och väntade med spänning på flyget som (efter en mycket lång flygresa) skulle ta oss till Indonesien. Denna möjlighet fick vi tack vare att vår professor även är lärare i Indonesien, så han kunde vara där och hålla lite koll på oss. I Indonesien var det fältstudier inom religionsvetenskap som gällde – de flesta av oss skulle samla material till kandidat eller magisteruppsatser. Vi blev tilldelade varsin assistent som även fungerade som tolk vid intervjuerna som gjordes.

Mitt fokus var på interaktionen kultur – religion, med utgångspunkt i Javanesiska ritualer (Javanism är Indonesiens form av Islam, som har fått väldigt många intryck från de andra religionerna, speciellt hinduism och buddhism).

Först på resan anlände vi till Bali, var vi stannade cirka fyra dagar för att få tid att anpassa oss lite, sedan spenderade vi den största delen av tiden i Yogyakarta som ligger beläget på den stora ön Java. Under de sex veckorna på resande fot hann vi dock också besöka andra indonesiska öar – bland annat Bunaken-Island som ligger utanför Sulawesi och staden Manado, var vi snorklade bland fiskar och koraller och bongade delfiner.

Indonesien är ett ypperligt land att göra fältstudier i när det gäller religion eftersom det är världens största muslimska nation – samtidigt som muslimerna lever i ”symbios” med många andra religioner (kristendom, hinduism, buddhism, konfucianism).

Jag fick verkligen ett jättestort tycke för Yogyakarta. Trots att det är en mångmiljonstad så kändes den liten och mysig – människorna var öppna och trevliga och hela stämningen var verkligen tilldragande. Att religionen verkligen var inflätad i det vardagliga livet märktes överallt, och det var då ingen skillnad om du var muslim, kristen eller buddhist – allas religioner och religionsutövande blev respekterade (det har dock inte alltid varit så).

Att resa i stor grupp är något som fungerade utmärkt. Jag kände inte de övriga i gruppen så väldigt bra innan vi reste iväg, men det blev väldigt snabbt ändring på det eftersom vi levde så tätt inpå varandra. Fördelen med att resa i större grupp är att det inte lika lätt uppstår större dispyter eftersom man ibland kan splittra på sig och umgås med olika personer olika gånger. Det är nästan så att jag nu känner mig lite ensam när jag sitter i mitt korridorsum och skriver – nu går det inte att bara kila över till nästa rum och knacka på och se vad som är på gång.. gå ut och titta på stan, simma i polen, eller bara hänga.

Att vara tillbaka i kalla och gråa Sverige är ju inget jag direkt tar ett glädjeskutt över, men jag är tacksam över de sex veckorna jag fick spendera utomlands, och det har verkligen varit händelserikt. Får jag chansen kommer jag absolut återvända, och jag rekommenderar verkligen Indonesien åt andra som vill någonstans där det är varmt och exotiskt men som samtidigt är sugna på att komma bort från alla typiska turistorter. Nu är det bara att vänta på att det skall bli vår och sommar även här hemma!

Indonesien består av omkring sjuttontusen öar vara flera är bildade av vulkaniska berg och endast sextusen av alla dessa öar är bebodda. Dessa öar befinner sig mellan indiska oceanen och Stilla havet, söder om det sydkinesiska havet. Eftersom Indonesiens öar ligger på ekvatorn innebär det att klimatet är tropiskt och mycket varmt.

Yogyakarta är ett massivt center för Javanesisk kultur i dess olika former. I staden kan vi hitta musik och dans, ledande konst- institutioner och ett flertal universitet - en förtrollande samling av gammalt och nytt. Med denna oändliga blandning är det en utmaning för alla unga att både hålla traditionerna, samtidigt som de försöker hänga med i det nya.

På Java finns två sultanat – ett på Yogyakarta och ett på Surakarta. Detta är ett hov centrerat kring ett palats och som blir styrt av en Sultan. Runt dessa hov har i tre sekel funnits – och finns än idag ett oerhört rikt och aktivt kulturliv, i form av dans, musik, teater, speciella språk, religiösa ceremonier och seder och mystika samhällen. Under tiden vi var i Yogyakarta firades Muhammads födelsedag och vi fick möjlighet att se seremonierna som hölls vid Kraton (palatset).

Min assistent Laras, David, Josef, jag och Lena vid Kraton.
Festligheterna kring Muhammads födelsedag drog stora folkmassor till Kraton!
Också från bröllopet. Brudgummens vänner.
Nästan hela svenska gruppen.
Jag hade turen att få besöka ett bröllop i min assistents hemstad.
Bromo. Aktiv vulkan.
Vi spenderade en natt på ett buddhistiskt kloster. Här är det kvällsrecitering som pågår.
Ön Bunaken, utanför Sulawesi.