*****************
Frostet midvinterhjärta,
min själ frusen och omgiven av ylande vargar.
Vandrar jag stilla utan mål.
Följer stjärnehimlen,
Orion lyser upp min väg.
Hör endast vindens sus.
Froströda kinder,
ögon fyllda av tårar.
I landet bortom all ångest,
där liv ej gör ont.
Dit vill min själ vandra.
Hjärtat söka sin tröst.
Bli stilla min älskade.
Stanna upp och se din spegelbild
i frusen vattenpöl.
Se hur vacker du är!
Dina röda kinder klär dig.
Dina tårar visar att du är äkta.
Ja, skapad och formad in i minsta detalj
till min avbild.
Älskad, så innerligt älskad!
*****************
Tomas Mattsson
30.12.2009
