Den 3.1.2007 besökte jag Kvevlax Missionskyrka för första gången i mitt liv. Då mådde jag dåligt och höll på att gå en alltför tidig död till mötes på grund av mitt långvariga missbruk av alkohol och droger. Denna kväll kom att bli vändpunkten i mitt liv och för första gången fick jag uppleva Guds närvaro och Guds kärlek. Jag fick förbön och denna kväll befriade Jesus mig från alkoholen och sedan dess har jag inte druckit en droppe. Vägen har dock inte varit någon dans på rosor. Jag fick tillbringa 33 långa dygn på Vasa Centralsjukhus med livshotande skador i mina inre organ. Medlemmar från Kvevlax Missionskyrka stod med mig i bön och besökte mig tillsammans med andra trossyskon från andra församlingar och man ville inte ge upp. Jag fick en natt möta Jesus som kom med ett glädjens budskap och ett uppdrag. Sedan dess har mitt liv inte varit sig likt. En dag i mitt liv som jag anser vara värd att fira. Skulle min broder Ben Antell inte tagit med mig till Kvevlax Missionskyrkan denna kväll för fyra år sedan vet jag inte om jag skulle sitta i min länstol och skriva just nu.
På nyårsdagen ordnade jag tillsammans med mina bröder och systrar från Ambassadors For Jesus Christ motorcycle ministry ett fyraårskalas dagen till ära. Vi valde nyårsdagen med tanke på att det var lördag och kvällen blev en kväll som jag aldrig kommer att glömma.
För ungefär två månader sedan talade Gud till mig om att jag skulle ge utrymme till de som skulle komma och vittna. Jag hade redan visionen om att det skulle vara en vittnesbördskväll med olika vittnesbörd men jag visste inte VEM som skulle ställa sig upp och vittna. Jag trodde först att Gud ville att jag skulle bjuda in människor med olika vittnesbörd och jag försökte leta efter rätt personer för denna kväll. Ännu på annandag jul hade jag inte fått tag i någon och jag kände inte frid med att jag själv åter en gång skulle ställa mig upp och tala hela kvällen. I och med att Gud hade sagt att jag skulle ge utrymme till dem som skulle komma och vittna fanns en tro inom mig att jag till sist skulle hitta dessa personer. Nu blev det inte jag som hittade dem utan Gud sände rätt personer för att vittna om deras liv, deras frälsning och deras vandring med Jesus. Jag fick fungera som mötesledare tillsammans med Tom Ingvesgård, kyrkoherde i Kaskö.
Första person fram och vittnade var Ari Lehtinen från Björneborg. Jag hade träffat honom tidigare och en vecka tidigare hade jag sett honom i en tv-gudstjänst från metodistkyrkan i Björneborg. Där berättade han om hur han plötsligt hade insjuknat och ett dygn senare blivit förlamad från ryggen neråt. Samma dag som sjukdomen började med en stark smärta i nacken hade han han på en tepåse läst att då Gud stänger en dörr så öppnar han en annan. Han förstod inte då vad det betydde men idag är saken självklar för Ari. Under sin vistelse på sjukhuset kom personalen med bokkärran och en bok med orange pärm ropade till honom; - ta mig! Det var min självbiografi, Ristin Oma och han sträckläste boken. Boken hade betydelse för hans frälsning och dagen efter att han hade läst boken träffade han, kanske inte av en slump en gammal bekant som han inte träffat på länge som bjöd in honom till metodistförsamlingen i Björneborg där han idag är en av de flitigare besökarna. Ari har kommit till tro och gett sitt liv i Jesu händer och trots att han är rullstolsbunden har han funnit en mening med livet. Ett fantastiskt vittnesbörd och jag visste inte att han skulle komma på festen innan en broder till mig sade att han ville komma med. Då jag frågade om han ville vittna så svarade han att det var därför han skulle komma.
Under kvällen vittnade även evangelisten Jimmy Huhtala från Alavus om hur han kom till tro efter ett liv som kriminell och missbrukare. Han var på väg att ta sitt liv då han hörde Gud tala till honom att om han gjorde detta skulle han hamna i helvetet. Ett rakt och radikalt budskap med det räddade livet på Jimmy som idag fyra år senare är anställd som evangelist i pingstförsamlingen i Alavus. Han har också gett ut en självbiografi som heter "Tästä poikki". Jimmy var dock där i ett annat ärende, han blev medlem och välsignades in i Ambassadors For Jesus Christ motorcycle ministry. Då det efter bön hade blivit klart att Jimmy skulle ansluta till oss förstod jag också att han var en av de personer som Gud utvalt och sänt för att vittna denna kväll.
Mikko Kehusmaa, en broder som jag kommit i kontakt med på Facebook kom ända från Rovaniemi med sin fru. Det var bara några dagar innan denna kväll som Mikko skrev till mig och funderade på att fira nyår i Vasa. Mikko sitter också i rullstol på grund av den obotliga sjukdomen ALS. Han har dock allt på klart med Jesus och vet att han har sin plats i himmelriket oavsett hur det går. Att träffa honom i verkligheten var givande men också gripande. Han är ju fången i sin egen kropp och nästa steg i sjukdomen är att hans andningsorgan slutar fungera. Han har dock inga planer på att ge upp. Hans tro är stark och han väntar på att bli helad. Mikko har gjort en video som vi visade i kyrkan. Det är ett bildspel med en låt som han själv gjort som handlar om att livet plötsligt kan ändra. Oavsett hur livet går så ändras aldrig Jesus. Han är den samme igår, idag och i evighet och denna video och Mikkos närvaro denna kväll lämnade ingen oberörd. Vi i Ambassadors For Jesus Christ vill stöda Mikko och be för honom. Igår fick han en egen väst med sitt eget namn på. Han är sedan igår hedersmedlem och han sade att han aldrig skall ta av sig västen. I sommar planerar vi att åka till Rovaniemi för att göra en evangelisationssatsning och ett evenemang för att samla in medel till honom och hans familj som får anpassa sig med denna sjukdom i familjen.
Även jag fick självklart vittna och sjunga. Det som kanske var mäktigast att berätta om på den årliga festen var nog mötet med min biologiska mor som jag skrivit om tidigare här på mickelsson.net. Jag hade dock en annan nyhet och det var ett brev som jag fick på posten på nyårsafton, ett brev som fick mig att gråta. Det var min biologiska syster som skrev från ett fängelse i mellersta Finland. Hon sitter av ett tio år långt straff för dråp och har åtta år kvar. Brevet var fyllt med tacksamhet och något har skett med henne i fängelset. Hon har blivit frälst och att hon fått tag på sin broder (mig) hon aldrig träffat beskrev hon med ord som att hon kände sig som om hon skulle kunna flyga. Att hon sade att det berodde endast och enbart av Guds nåd grep mitt hjärta och jag har fått en till syster i mitt liv. Inte bara en syster i Herren utan en biologisk syster som jag aldrig träffat.
Förutom dessa vittnesbörd sjöng församlingens anrika och legendariska kör under ledning av Yngve Svarvar samt min broder Sven Rönnlund sjöng med sin fru Lise. Själv hade jag äran att ha de bästa musikerna jag spelat med på länge, Martin Kantola på bas, Jouni Uusima på trummor, Camilla Cederholm på piano och Suvi Ainali på fiol. Festen avslutades med en måltid i församlingens serveringsutrymmen och anden och andan var mycket fin denna kväll. Alla blickar var riktade på Jesus! Tack Jesus för min församling, mina bröder och systrar och för en underbar kväll.
Se Mikkos video nedan och be gärna en bön för honom och hans familj!
http://www.youtube.com/watch?v=W8GYHkPYsTI
