När jag stiger in i drumhouse så håller The Deepend på att spela för fullt. Jag tittar mig omkring och ser många olika sorters människor som sitter och lyssnar på musiken. Lokalen är full och stämningen är skön.
Jag tänker att det här var verkligen en bra idé, och lokalen passar perfekt. Att den är liten gör ingenting, det bidrar bara till stämningen. The Deepend är ungdomar i 16-årsåldern som spelar blandade covers i poprock-anda, bl.a ”klassisker” som Meant to live och My redeemer lives. Deras musik får en att själv vilja börja spela i band. När de spelat färdigt blir det en kort paus tills Frozen dawn tar plats på scenen. Bandet består av fem pojkar i gymnasieåldern ifrån Korsholm som spelar heavymetal, mest egna låtar men också covers. Deras låtar är catchiga och ekar i huvudet efter konserten. Deras ivrigaste fans(flickvänner :P) springer fram och dansar framför scenen.
Sista band för kvällen är Cryomite, tre pojkar ifrån Korsholm och Vasa som spelar egna och andras hårdrockslåtar. De inleder med ett trumsolo och drar sedan igång sin första låt. Ljuset framhäver deras musik på ett bra sätt, och det låter bra. När deras tid går emot sitt slut tar Benjamin Streng (gitarrist & sångare) micken i sin hand och förklarar varför den här konserten heter ”Praise on the rock” – Jesus är klippan, säger han, och det är honom vi sjunger om. Under deras sista låt blir det en hel del shejk framför scenen, och de får köra några extra låtar.
När konserten är slut stannar en del människor kvar för att prata med varandra inne i drumhouse, andra går ut och röka. Efter en stund börjar människor dra sig hemåt, och jag cyklar iväg på min cykel: glad och inspirerad.
