Rob Radosti är tidigare satanist och har levt ett liv tillsammans med mörkrets makter. Han kan skilja på andarna och han vet att helvetet är veklighet. Ni kommer i framtiden att få läsa mer om hans personliga vittnesbörd och om hur han fann Jesus och även hur han fann sin fru Millie. Men nu skall Ni på mickelsson.net få följa med Rob och Millie Radosti på en resa genom sydamerika. Första etappen går över gränsen från USA och genom Mexico.
Sedan början av vår tjänst har Gud utmanat oss att korsa gränserna, att verka i det omöjliga, att visa andra att det kan ske i enlighet med Hans ord! Efter bara två års tjänst tillsammans började en önskan brinna i våra hjärtan om att lägga ut ett nytt spår för evangeliet. Från USA hela vägen till bottenspetsen av Sydamerika, som slutar i det land Uruguay där vi båda har känt oss kallade att tjäna Herren.
Jag hade arbetat och fått Missionsutbildning i Uruguay ett år tidigare. Det var alltid minst en femton timmars flygresa bort . Flera månader senare efter intensiv bön blev visionen klar. Med alla skräckhistorier om narkotikahandel och våldet i Mexiko och i hela Central-och Sydamerika, visste vi vad vi skulle göra. Gud har lett oss att vara hans sändebud som förmedlar Hans kärlek, Hans närvaro och Hans evangelium genom dessa oroliga områden. Vi var beredda att börja vår resa genom Mexico då svininfluensan fick sitt utbrott. En sak var säker och det var att Guds ord om beskydd måste vara etablerade i våra hjärtan. I och med att vi visste att det var Guds vilja att vi skulle genomföra denna resa visste vi också att det säkraste stället av dem alla var där Gud ville att vi skulle vara oavsett epidemier eller faror.
Vi bestämde oss för att via Texas ta oss till Kalifornien och vi passerade San Diego på vägen till Tijuana, Mexico. Redan här blev vi fientligt bemötta och varningar och hotelser ropades ut till oss om att vi skall vända tillbaka till vår "egen sida". Gatorna i staden var tomma och det fanns absolut inga turister någonstans. Vi stannade några timmar bedjande på gatorna innan vi beslöt att söka oss tillbaka över gränsen till USA. Vi kände på oss att vi skulle göra detta. Redan nästa dag fick vi höra tragiska nyheter; Kropparna av fyra amerikaner i åldern 19-24 år hade hittats bak i en skåpbil i närheten av den plats i Tijuana som vi hade varit på. Vi visste att vi skulle korsa gränsen igen och dessa nyheter var inte alls uppmuntrande inför resan. Med eftersom vi visste vad Gud hade sagt till oss att göra så visste vi också att vi skulle vidare.
Efter några dagar i delstaten Texas tog vi oss åter till den mexikanska gränsen. Den här gången utan hemresedatum. Vid gränsen fick vi lära oss att majoriteten av de falska taxibilarna som kallas "Pirate Taxis" användes i syfte för misshandel, människohandel, kidnappning för lösen. Herren ledde oss till en trevlig taxichaufför på den amerikanska sidan som gick med på att ta oss till Mexiko genom tullen och hela vägen till första busstationen på den mexikanska sidan. Vi kände frid i själen och steg i bilen. Vårt första stopp i Mexiko var i staden Monterrey. Här fick vi tillfället att förkunna Guds ord i en församling.
Vi hade dock blivit varnade av många profeter och förebedjare att vara försiktiga med de mexikanska kyrkorna och att vi verkligen inte skulle gå in om vi inte var välkomna. Under detta första besök blev jag ombedd att ta av mig alla piercingar och täcka mina tatueringar. Jag fick till och med uppmaningen att klippa mitt hår. Efter första mötet och förbön för många sjuka undrade vi varför inte Guds kraft och eld föll som den brukar och varför inga människor blev helade. Vi kände att Den Helige Ande sade till oss att det var på grund av en religiös anda. Sedan kom vi underfund med att inget gick hem för folket trots att vi redan hade hållit två möten. Millie och jag kände att vi inte skulle fortsätta den dagen.
Vi skulle även arbeta på en marknad i och med att någon hade sagt till oss att vi skulle kunna nå människor där. Då de fick höra att vi inte tänkte göra detta denna dag blev de som sagt till oss att gå dit sura och besvikna. De förstod inte alls då vi förklarade att vi kände att vi skulle dra oss tillbaka. Följande morgon kunde man dock läsa om en sammandrabbning mellan gäng och federal polis i Monterey tidningen. Detta tyvärr med dödlig utgång och flera oskyldiga civila som drabbades. Vi lyssnade till Den Helige Ande trots att människor ville att vi skulle hålla ytterligare två möten på orten och vi blev erbjudna pengar för dessa. Vi ville lyda Gud i stället för att vara människor till lags. (Är det människor jag nu försöker få på min sida - eller Gud? Eller försöker jag ställa mig in hos människor? Om jag fortfarande ville vara människor till lags, skulle jag inte vara Kristi tjänare. Galaterbrevet 1:10)
Vi fortsatte söderut genom Mexiko mot Yucatan halvön. Under denna etapp fick vi många möjligheter att förkunna Jesus för de förlorade. Vi möttes av många satanister och även jag har en bakgrund i det ockulta som satanist. Jag förstod direkt var dessa människor kommer ifrån och deras syften. Jag har själv blivit fri från Satans grepp och får använda mig av mina gamla erfarenheter på att skilja på Andarna. Förändringar var hela tiden uppenbara blad människorna runt omkring oss och Den Helige Ande bröt igenom hela tiden och visade på svåra upplevelser från vårt förflutna. Detta kan vi idag använda emot vår fiende. Däremot kunde vi dock konstatera att varje gång vi försökte närma oss Kristna där vi vandrade skulle vi komma att få otrevliga upplevelser.
En dag blev vi intervjuade för radio i närheten av Villahermosa i den mexikanska staten Tabasco. Där använde de hela sin radiostation till att försöka bevisa Bibelns ord och deras budskap var att det var en förbannelse om en kvinna klädde sig i byxor. Min fru Millie ställde upp på en intervju men reportern ställde sig ungefär en meter ifrån henne:)
Våra kroppar har inte varit vana med det mexikanska köket så vi har fått erfara diarré under hela denna resa. Dock vet vi att det är endast nåd och Guds helande hand att vi inte har dragit på oss några värre sjukdomar. Vi hade rest genom Mexiko med buss och det var inte lätt att ständigt konfronteras av tungt beväpnade män med maskingevär. Efter två och en halv vecka i Mexico var det äntligen dags att gå över gränsen till landet Belize. Skulle det bli lättare härifrån? Hur kommer det att vara utanför Mexiko och i Centralamerika? Hur skulle det gå för oss? En sak var säker: Det fanns ingen återvändo längre. Fortsättning följer...
Rob Radosti Jr.
Läs mera om Rob och Millie samt deras ministry på deras hemsida:
http://www.RobandMillie.com
Kom gärna ihåg dem i Era böner!
